Citat:
Ursprungligen postat av
Zickler
Okej.. Arbetsmarknaden är stenhård och jag har inga direkta råd att ge där. Men i övrigt så är det så fruktansvärt jävla tydligt att du innerst inne inte vill närma dig och bli bättre med tjejer. Jag och flera andra har försökt att förklara för dig hur det fungerar i "spelet" om tjejer, sex och relationer. Dessa regler är mer eller mindre fasta och etablerade och du kan inte ändra på dem eller fuska dig fram. Vi har gett dig flera sidor med tips om hur du ska bli mer attraktiv och förstå tjejer bättre. Men du avfärdar ju bara allt med hänvisning till att du antingen inte vill eller omöjligen kan förändra dig?
Om så är fallet så ber jag dig, för ditt eget bästa, att sluta tänka på tjejer och relationer helt hädanefter. Uteslut de tankarna och ambitionerna helt ur ditt liv och fokusera på helt andra saker. Den kalla verkligheten är att du aldrig kommer få en tjej om du är som du beskriver dig själv i dagsläget - med eller utan asperger. Förstår du logiken i att det som inte fungerat under alla år knappast kommer göra det i framtiden heller? Förändring, utveckling och nya tillvägagångssätt är det enda som kan förändra situationen till det bättre. Du kan inte förändra spelreglerna och aktörerna (tjejerna) i spelet, men du kan förändra dig själv. Förutsatt att du har den genuina viljan till det, vilket jag tyvärr tvivlar på. Jag hade aldrig skrivit så här långt om jag hade dömt ut dig och andra i liknande situation på förhand, men nu gör jag det i ditt fall vilket känns tråkigt. Men det är bättre att du får alla korten på bordet.
Jag vill absolut närma mig tjejer och bli bättre med dem, jag är bara rädd för att ändra på mina rutiner. Jag kan inte komma ihåg vilka råd du har gett mig hittills; skulle du vilja ge mig dem igen är du snäll?
Jag skulle dessutom vilja berätta att jag faktiskt gick ut och åt middag förra månaden med en tjej som jag träffade på en samtalsgrupp för folk med Aspergers syndrom. Hon ville dock inte kalla det för en dejt. Jag vet inte om det gick särskilt bra; vi har inte setts sedan dess - men hon har sagt att hon möjligtvis skulle vara villig att gå till mitt födelsedagsfirande om ett par veckor (jag gick till hennes).
Citat:
Ursprungligen postat av
Intotherainbow
Det är din själviskhet och din grava egoism som gör att du undviker självförbättring. Du vill inte därför det är för jobbigt för barnungen inom dig att växa upp.
Hur fan är jag självisk, egentligen? Vart i helvete kom det ifrån, om jag får fråga?
Citat:
Ursprungligen postat av
Flekzz
jag säger som flera andra här, ryck upp dig och sluta vara den snälla och gulliga, jag va i din sits för ett år sedan och insåg att det bara va jag som kunde göra något åt det.. så jag började träna, köpte lite schyssta kläder och tog hand om mig och så.. nu ett år senare är mitt självförtroende MYCKET bättre och det märks även hos damerna man raggar på, är inte ute så mycket men dem två senaste gångerna har jag lyckats hångla upp två stycken var gång, jag är emot att gå runt och vara sliskig men ska man få något får man fanimej ta för sig, om nu tjejen är med på det såklart, knullat har jag inte gjort än men det kommer när jag hittar den vettiga

har tyvärr ingen kunskap om asperger så ang det kan jag inte ge dig några tips men kolla på killarna som verkar få mycket brudar, vad har dem på sig? vad för frisyr har dem? osv osv.. Bara för att du utvecklas åt ett annat håll i din personlighet så betyder inte det att du inte är dig själv. Lycka till mannen

Jag känner tyvärr inga killar som får många brudar. Jag känner egentligen ingen alls som jag inte är släkt med på något sätt. Och jag vill inte sluta vara snäll; jag har redan sagt mer än ett par gånger att jag inte tänker "vara ett svin". Om en tjej inte gillar mig för den jag faktiskt är, vad finns det då för chans att det kommer att funka mellan oss?
Har du några tips om vart jag ska gå; alltså till vilka typer av ställen? Och om vad jag ska ha på mig?
Citat:
Ursprungligen postat av
EddieCabot
Hej. Har lite slarvigt satt ihop en lista på saker du inte vill/kan göra.
1. Byta klädstil.
2. Byta frisyr.
3. Byta glasögon.
4. Flytta hemifrån.
5. Skaffa ett jobb.
6. Sluta runka.
7. Kliva ut ur din comfort zone.
8. Förändra din personlighet.
Så vad fan ska du göra då? Du kan lika gärna lämna tråden och aldrig ta upp frågan igen. Är du inte villig att kompromissa om ens de minsta lilla skitgrejerna så är det lika bra att du ger upp direkt. Du slösar bara din tid på att grubbla ändå. Bedöva sexlusten med vad helst du kan komma över, för att dämpa ångesten. Med din inställning kommer du ändå aldrig någonsin få ligga.
Hur ska du ha det?
1. Byta klädstil TILL VAD?
2. Byta frisyr TILL VAD?
3. Byta glasögon TILL VAD? (Det skulle vara jävligt dyrt dessutom.)
4. Går inte utan ett jobb. (Att bo ensam skulle dessutom bara få mig att tänka ännu mer på hur jävla hopplöst allting är för mig; jag skulle bli galen.)
5. Det finns inga jobb. (Jag håller på att få hjälp med att få ett jobb av Daglig Verksamhet i Uppsala, men det går väldigt segt och det kommer inte att hända något förrän i höst som tidigast.)
6. Varför då? (Dessutom skulle jag inte stå ut om jag inte runkade, VILKET JAG REDAN HAR GJORT VÄLDIGT TYDLIGT.)
7. Går det ens att bli mer vag än så här?
8. Förändra min personlighet TILL VAD? (Jag kan för övrigt inte ändra på att jag har svårt med det sociala; det är en del av min funktionsnedsättning.)
Det har inte varit speciellt mycket konkreta (eller genomförbara) råd jag har fått på den här tråden.