24 år gammal okysst oskuld

Om du vill att jag lämnar tråden så gör jag det. No probs. Men då får du också lova att jag slipper dom sedvanliga dagen-efter-ursäkterna efter varje nytt meltdown med "snälla, kom tillbaka, kan du inte fortsätta hjälpa mig?-PM:en.

Lycka till i livet. Och skaffa inga fler råttor!

Om du inte ens kan ta hand om ett djur så är det tyvärr inte troligt att du nånsin kommer att kunna ta hand om dig själv heller. Ett djurs behov är enkla i jämförelse med en människas.

Har du tänkt på hur din situation skulle se ut om dina föräldrar inte fanns? Om de skulle dö i en bilolycka i morgon och du blev ensam, vad skulle du ta dig till? Skulle du behöva en förmyndare/förvaltare?

Jag skickade dig bara ett sånt meddelande en jävla gång, och du vägrade. Men nästan direkt efteråt kom du ändå tillbaka till tråden och spydde galla och betedde dig som den jävla satmara du är.

Du ville aldrig hjälpa mig. Det är jävligt skönt att bli av mig dig, ärligt talat.

(F.ö. fattar jag inte vad du menade med att jag inte skulle skaffa fler råttor, men om jag känner dig rätt så var det säkert nåt jävligt elakt, så jag bryr mig egentligen inte.)



Jag var under tio då. Jag är 25 nu. Inte samma sak. Jag har lärt mig en hel del sen dess. Vad fan är det här för sorts logik, egentligen?


Då skulle jag ta livet av mig. Det är jag helt säker på. Det är heller inte nåt som jag behöver (eller vill) fundera på, ärligt talat.

Vad du pratar skit! Sex är en medfödd tendens, drift, vilja som varje levande frisk individ har. Det är ingen jävla social interaktion. Det har med biologi, kemi och fysik att göra.

Att i motsats till vad du försökte göra gällande blir du inte per automatik självständig för att du har en egen bostad?

Någon form av allmän självförbättring? Typ vad som helst som får dig att känna dig lite mer fullständig utan att det beror på en annan människa. Försök att hitta någonting annat än sex som får ditt liv att kännas lite jävla meningsfullt, lär dig laga nya maträtter, starta ett akvarium, skaffa en blogg där du recenserar netflixserier, vad fan som helst! Inte bara kan du hitta någonting utöver sex som får ditt liv att kännas meningsfullt, utan det kommer också göra att du blir en intressantare person, för tro mig, ingen kommer bli speciellt intresserad av någon vars personlighet kan summeras till "jag har Aspergers och någon gång skulle jag vilja ha sex med en tjej".

Ha det så roligt då.

Du tar ju ändå ett stort kliv i rätt riktning när du flyttar hemifrån. I allmänhet handlar det just om att göra saker - oavsett vad det är för något - själv utan att du behöver en förälder vid din sida.

Inte så dumt, kanske inte hade varit mitt första drag, men allt som inte är "ringer mamma" är ett okej svar.

Poängen är inte att du ska bli fullärd, men att du vågar försöka själv och lär dig allteftersom. Då kan det bli fel ibland, men det är bättre än att du hela tiden förlitar dig på att andra ska lösa dina problem.

Din invändning är irrelevant. Jag känner folk med Aspergers som flyttat hemifrån runt 20 och inte har några problem med att betala räkningarna själva. Människor i allmänhet är olika, diagnos eller inte. Visst varierar funktionsnedsättningar i allvarlighet, men jag får intrycket att du oftast skyller din rena ovilja på din diagnos, vilket hindrar dig från att nå din fulla potential.

Ja, det är ju olyckligt, eftersom det förmodligen är rätt så betydande steg på din väg mot självständighet. Inte sagt att det inte får ta tid. Det är ju i alla fall bra att du har någon form av sysselsättning med strökurserna; Vad ska du läsa för något?

Jag skrev försöka. Du kan försöka, det finns inget kanske.

Jag fattar att du helt klart är fixerad vid det här, ja.

Som sagt, jag säger inte att det är onormalt att du vill ha sex, eller att du tror att du skulle sluta känna dig som en värdelös nolla om du hade det.

Problemet är att du gång på gång återkommer till "det finns inget annat mål för mig". Det finns en miljon andra saker som också borde få dig att känna dig som mindre av en värdelös nolla, typ att sluta vara en samhällsparasit som är helt beroende av sina föräldrar, att skaffa ett meningsfullt jobb, att träffa nya människor eller att träna, men du är bara intresserad av någon av de här sakerna om du tror att det kommer leda till att du får ha sex med någon. Det är vad vi menar med att du har en fixering, och jag tror att du skulle må bättre av att släppa den lite och försöka hitta någonting annat i livet.

Det är extremt vanligt att man inte vet vad man vill göra med livet. De flesta människor företar sig någonting trots detta, för de tycker inte att det är bättre att sitta hemma och rulla tummarna än att försöka hitta någonting även om det riskerar att bli fel.

Försök tänka efter och se om det finns någonting som intresserar dig, och tänk sedan på vad du eventuellt skulle kunna göra inom detta. Jag har för mig att du nämnde skrivande tidigare i tråden?

Ja du, faktum kvarstår att de flesta tioåringar besitter kunskaper som du inte ännu har införskaffat eller helt enkelt inte är i stånd att lära dig. Det här med att ta hand om ett djur var en liknelse, och syftet var att få dig att reflektera över hur det kan vara relevant att ha ansvar för ett annat liv, men jag förstår nu att du inte har hängt med.


Varför inte? Dina föräldrar är över 60, de kommer inte att leva för evigt.

Jag vet inte om jag har kommenterat i den här tråden tidigare, men jag kan väl bara säga att ditt liv knappast kommer att förändras för att du blir av med oskulden.

Jag var själv okysst oskuld när jag var 24, och även om jag varit intim med ett fåtal damer sedan dess så har det inte förändrat mitt liv om man säger så. Jag är fortfarande en obotlig enstöring, och fortfarande socialt handikappad och kommer förmodligen inte att lyckas skaffa en långvarig relation eller familj och barn i mitt liv. Det senare är något som jag dock börjat acceptera mer och mer som the state off affairs för min del.

När det gäller jobb och liv och sånt där. Det kvittar! Jag har lägenhet, bra lön, egen bil, det ger mig inte bättre social skils . Jag lever självständigt, och är inte beroende av mina föräldrar, men mina föräldrar är också mina enda anhöriga. Jag inga andra jag kan lita på. Alla andra flyktiga människor kommer och går. Jag har inga bröder, inga systrar. Det närmaste är väl en kusin till mig som bor utomlands, hon bryr sig litegran. Ungefär så.

Igen, tro inte att ditt liv kommer att förändras för att du flyttar hemifrån. Det enda som händer är att du blir mer ensam, men du slipper bry dig om och anpassa dig till dina föräldrar. Därmed kan du bli ännu mer självcentrerad och ännu mer isolerad än tidigare.

Sådär ja - tråden genomläst efter mycket om och men. Jag förvånas och imponeras av Imiron, knightsofsweden, Eddie, syntaxerror och många andra som lagt otroligt många timmar på att hjälpa TS. Att du TS, säger att syntaxerror aldrig ville hjälpa dig är enligt mig rent löjeväckande och oförskämt. Men men.

Jag tror att det är svårt för folk, mig inkluderad, att förstå hur svårt du faktiskt har det att ta in vad andra säger. Om det nu inte skulle vara så, då är du bara lat. Du har enormt många råd här i tråden, och jag stör mig lite på att det känns som om du bara läser igenom dem utan att verkligen ta till dig av innehållet. Kan förstås ha fel där. Men när någon skriver ett långt inlägg om ett specifikt råd, reflekterar du verkligen över innehållet då eller skriver du bara ett kort svar och lämnar det till senare, för att glömma bort det?

Jag håller med många andra skribenter om att du borde försöka komma ifrån din sexfixering. Jag själv har inte många sexuella erfarenheter och har aldrig haft ett förhållande. Sticker inte under stolen med att det hade varit önskvärt, men jag hade å andra sidan från och med nu hellre levt i fullständigt celibat med mitt övriga liv framför att bo hos päronen, inte ha några framtidsutsikter osv MEN få till något ströligg då och då. Hade inte du också valt det, TS?

Om du nu önskar ännu fler råd:

Engagera dig i något du tycker är meningsfullt. Hittade till exempel en spelrecension du skrivit, med mycket bra språk. Jag är själv ointresserad av spel, men blev ändå nyfiken och läste med gediget intresse vidare. Du är en duktig skribent. Jobba på det. Få något att se fram emot på dagarna, typ: "fan vad nice, längtar till efter middagen när det är kampsport" osv. Kan ju vara något helt annat också.

Lycka till!

Det är inte alls vad jag "försökte göra gällande".


Ja, jag har ju redan flera saker på gång.


Fråga: Varför är du så skeptisk mot att jag läser självhjälpsböcker, egentligen?



Vad hade varit ditt första drag?


Kanske det, men hur kommer det sig att de har klarat av det och inte jag? Beror det bara på ovilja från min sida, eller beror det på att jag inte har fått tillräckligt med hjälp eller blivit tillräckligt förberedd? Eller kanske t.o.m. på att jag dessutom har ADD?



Så det gör alltså inget att det kommer att dröja ett tag?


Livets utveckling på jorden - 25%, kvällstid, Uppsala Universitet
Filmmusik - 50%, kvällstid, Stockholms Universitet


Okej, jag ska.


Snälla, kalla mig inte en "samhällsparasit". Det är inte mitt fel.

För övrigt så är det inte så lätt att ens kunna hitta ett jobb. Jag kan klara av att träffa nya människor på olika träffpunkter eller evenemang, men inte att bli vän med dem eller att träffa dem på framtiden. Tränar gör jag redan; menar du kampsport eller nåt?


Så varför har inte jag klarat av det? Jag fattar inte vad det är för fel på mig...


Jag kan inte bli nån av de sakerna som jag allra helst skulle vilja bli.



Nu fattar jag absolut ingenting. Vad fan är det du håller på med?!


De kommer däremot att leva i ca 20-30 år till, dock.


Jävlar. Ta inte illa upp, men såhär vill jag aldrig någonsin ha det.


"Oförskämt"?! Ursäkta, men har du ens läst några av de saker som hon har sagt till mig?! Hon är inte välkommen här längre efter den skit hon har sagt, ska du veta.

Syntaxxxerror och EddieCabot ägnade lika mycket tid åt att få mig att må dåligt som att försöka hjälpa mig. Så fort jag hade nån invändning över huvud taget så betedde de sig mot skitstövlar mot mig.


Jag har tagit åt mig många av råden. Detta är inte öppet för debatt. Det går att bevisa. Punkt.


Okej, tack. Jag ska förmodligen ansöka till nåt sorts skrivarprogram till i höst (samt även flera andra program). Jag ansökte till en skrivarkurs till i vår, men den blev inställd, tyvärr.

Fan, nu känner jag mig deprimerad igen. Jag är bara så ledsen över allt. Hela tiden, egentligen. (Det är bara det att det bubblar upp till ytan då och då.) Det känns som att jag inte kan nånting och inte orkar nånting. Jag är så trött på hela mitt liv. Jag hatar mig själv. Det gör jag verkligen. Vad ska jag göra?

Jag känner mig så värdelös. Jag kan inte prata eller umgås med folk. Jag kan inte bli vän med folk. Jag kan inte bli ihop med en tjej. Jag kan inte klara mig själv. Jag kan inte fungera som en normal människa. Jag kan inte komma på vad jag ska göra med mitt liv.

Jag är så vilse. Det känns bara som att jag inte har nån utväg.

Really?

Absolut, och det är bra. Problemet är att du tänker på allt du kommer göra i framtiden som steg mot att ha sex, och att ingenting verkar engagera dig.

Jag är allmänt skeptisk mot självhjälpsböcker. En "överlevnadsguide för Aspergare" kanske kan vara bra (jag vet inte), men i allmänhet så har jag uppfattningen att de har skapat en industri där de fungerar som snuttefiltar åt misslyckade människor utan att lösa särskilt mångas problem.

Kollar efter kontaktglapp, utbrända säkringar etc. I första hand tittar jag alltid på om jag kan lösa problemet på egen hand. Går inte det gör jag en felanmälan till min hyresvärd.

Det kan vara så att du har ett större stödbehov än andra med samma diagnos, men i så fall borde en sakkunnig ha förmedlat det vid någon tidpunkt. Det är en bidragande faktor att dina föräldrar aldrig verkar ha velat få ut dig ur huset, och därför aldrig riktigt förberett dig på att klara dig själv, men ansvaret ligger också på dig i och med att du inte förrän nu har tagit några som helst egna initiativ mot att bli självständig.

Gör inget för vem? Det är väl mest du som har bråttom, jag förstår att den här sortens utveckling kommer ta tid.

Intressant, hur kommer det sig att du valde de ämnena?

Förlåt, men det är ganska beskrivande för min syn på din situation. Saken är att om jag hade varit i dina kläder så hade jag förmodligen mått dåligt över en hel massa saker. Faktum som att sakna sysselsättning, vänner, etc. hade stört mig något enormt, betydligt mer än att vara oskuld. Det låter kanske inte så värst bra, men det är just oviljan att vara en samhällsparasit som hade drivit mig ur en sådan situation.

Var och en har förstås rätt till sina preferenser, men att helt och hållet fokusera på sex och vara likgiltig inför allt annat är helt enkelt inte särskilt hälsosamt, och du skulle förmodligen må bättre om du hade någonting mer i livet. Jag har ärligt talat svårt att förstå hur du totalt kan sakna andra drivkrafter.

Som jag förstår det är det för att du helt enkelt aldrig försökt. Min bild av dig är att du helt enkelt är bekväm med att sitta hemma och obekväm med att pröva någonting nytt, samtidigt som dina föräldrar (troligtvis på grund av dina diagnoser) har accepterat ditt livsstilsval. Där andra människor har ställts inför samma kval som dig har de helt enkelt resonerat sig till något i stil med "jag är inte helt säker på vad jag vill göra med livet men jag kan ju pröva det här tillsvidare", medan du helt enkelt tycks stanna vid "jag vet inte vad jag vill göra", för att sedan aldrig prova på någonting.

Det handlar inte om att du inte har klarat av det, för du har nämligen aldrig försökt till att börja med.

Jag ber om ursäkt om det redan har tagits upp, men vad är det du helst vill bli?

Jag har samma jävla känsla, men jag har åtaganden i livet också. Jag måste hålla igång, annars staplas de bara på hög. I morgon sätter jag mig och pluggar.

Du har 60 sidor som delvis innehåller uppslag, tips och idéer här i tråden. Det tycks som att din fråga om vad du ska göra inte har blivit besvarad ännu.

Det skulle underlätta för skribenterna framöver om du kunde reflektera över de råd du har fått och om du kunde formulera varför råden inte funkar, vad som känns fel, bakvänt eller omöjligt. Räkna upp dem, ett efter ett.

Sen är ju frågan vad det egentligen är du vill ha hjälp med... Alltså, å ena sidan säger du att du vet att du vill ha sex och att det skulle få dig att må bättre. Å andra sidan avvisar du dem som säger att du istället borde fokusera på att "fixa till ditt liv" och försöka sluta hänga upp allting på sexandet.

Men tänk om det är så. Tänk om det är så, att dina möjligheter att få annat än köpesex faktiskt hänger på om du "fixar till ditt liv". Vad tror du i så fall att du åstadkommer genom att uteslutande fokusera på sexet?

Här i tråden har erfarna människor av bägge könen försökt ge sina bästa råd. De har gjort det utgående ifrån egna erfarenheter, både som uppvaktare och uppvaktad.

Och det är ju precis så man lär sig - genom att lyssna till erfarenheten, genom att försöka, genom att misslyckas, lyssna lite till och försöka igen.

Vad tror du själv? Om ett flertal är inne på "fixa till"-spåret, tror du då inte att det ligger någonting i det?


Jo. Du har utvägar. Du skall formulera vad du vill åstadkomma. Därefter skall du formulera vad du kan åstadkomma - i dagsläget och på kort sikt. Det är möjligt att dina långsiktiga mål inte kan nås här och nu. Men genom dina utförbara förändringar hamnar du i ett läge där nya utförbara förändringar blir möjliga.

Du kan åstadkomma förbättringar inom de flesta områden i livet. En del är små andra är större. Detta kräver att du biter ihop och anstränger dig och visst - det är jobbigt. Men alternativet är att ingenting händer. Och det vill du inte.