24 år gammal okysst oskuld

Nämna alla råd igen? Jag trodde att asperger innebar att man har svårt med det sociala samspelet, men inte att man blir helt efterbliven. Du kan med fördel läsa genom hela tråden som du själv startat vettu, du har fått jävligt många bra tips och råd hittills. Men iofs, eftersom du antingen trollar eller verkligen är så trångsynt och envis att du inte tar till dig tipsen vi gett dig så kan du lika gärna låta bli att läsa ändå.

Det du ska göra för att ligga om det nu är så himla viktigt är att vara dig själv och känna dig fin/het för om du går i saker som folk säger här de tycker är snyggt men du inte bekväm med dwt så funkar inte det

Hoppas du förstår och jag kan gärna vara smakråd

Det med det sociala skaffa någon vän sida/genom någon hobby m.m
Jag blev vän med en tjej och hon har aldrig haft vänner och så men nu har hon mig och hon sa om för hon träffade en kille förre mig om hon aldrig hade gjort det hade hon aldrig träffat mig för hon hade inte vågat


Men som sagt pm mig jag hjälper dig gärna men du måste känna dig bekväm i det

Jag är 24, oskuld & har inte "gjort något" med en tjej, dessutom har jag inte aspberger för den delen heller...
Ser ganska "ok" ut, men jag har lite andra små komplex så som vikt, dålig självkänsla, etc... Jag lär väl dö som oskuld antar jag

Hej, nu är jag tillbaka igen! Jag ska bli bättre på det här, jag lovar.


Jag har försökt med nätdejting i fyra år nu - det funkar helt enkelt inte. Ingen vill svara på mina meddelanden, verkar det som.

Jag har fortfarande hoppet uppe med den där tjejen som jag nämnde, men jag vet inte om det kommer att bli nåt. Om du kan ta reda på vad den där webbsajten hette så vore det toppen!


Tack, jag vill hemskt gärna ha den hjälp du kan erbjuda!


Nej, det ska du fan inte - och inte jag heller!

Problemet med dig och många andra, särskilt med asperger, men även andra filurer som har det svårt med det motsatta könet, är att de inte är redo att göra ordentliga ansträngningar eller förändringar.

Till och börja med ska du fan inte ha någon daglig verksamhet. Typsikt lat asperger att tänka så. Bekvämt att bara gå dit. På allvar, vem vill vara ihop med någon som går på daglig verksamhet? Då får du hoppas på en tjej med asperger, men de är i minoritet i förhållande till killarna, så...

Nej, gå ut genom dörren och sök vanliga jobb. Lager? Skolvikarie? Försök lite. Om du inte ska arbeta ska du studera, eller är du lågbegåvad?

Sen ska flytta från din föräldrar.

Skaffa dig en vettig frisyr och klädsel. Beroende på stil kan allt möjligt fungera, ta hjälp. Tighta svarta jeans, dr.martenskängor/schyssta lågskor och en fräsch rutig flanellliknandeskjorta är bara ett exempel. Försök dock inte med casual eller någon annan stil där du ska försöka se ut som någon våldsverkare, aspare ska inte leka småkriminella. På vintern bär du rock. Frisyr? Ja, finns allt möjligt, södermalms hipsterfrisyr nummer ett är väl kort hår på sidorna och lite längre uppe på skaplen, med lite vax så kan det bli la bra. Det här är alltså exempel, men jag tänker att du behöver det.

Men gissningsvis kommer du hitta ursäkter till varför mina förslag inte duger. Du vill nämligen inte ändra på dig.

Edit:

exempel

http://shop.weekday.com/se/Mens_shop...328243#c-51081

http://www.hm.com/se/product/41506?article=41506-A
http://www.hm.com/se/product/43778?article=43778-A

Nu tog jag billiga grejer av sämre kvalité då jag antar att du inte har så mycket stålar. Men det är bara ett exempel, man kan matcha kläder på alla möjliga sätt. Har själv dock ofta just skjorta och svarta tighta jeans.

exempel på söderfrisyr:

http://scontent.cdninstagram.com/t51...ODU2Mw%3D%3D.2

http://cdn1.cdnme.se/2592560/6-3/bil...7c60d211fc.jpg

https://www.google.se/search?q=s%C3%...0deGC8UuHAM%3A

Hör här; jag uppskattar verkligen att du försöker hjälpa mig, men det är en del saker som du måste förstå.

Jag har försökt hitta ett jobb med hjälp av mina föräldrar och med hjälp av organisationer som MISA och Daglig Verksamhet i sex jävla år nu. Eftersom jag inte har någon utbildning och inte vet vad jag vill utbilda mig till, så har jag inga andra alternativ!

Jag har ingen aning om vad jag ska utbilda mig till. Jag vet inte vad jag kan bli; de enda jobb jag är intresserad av, det är jobb som jag aldrig kommer att kunna bli. Vi har bestämt att det bästa för mig är att hitta ett jobb genom Daglig Verksamhet, vilket jag faktiskt tror är möjligt.

Det är inte så jävla lätt som du verkar tro att det är, speciellt inte för någon som har Aspergers syndrom och ADD! Förresten så har jag studerat spanska, jag har bara inte studerat till något jobb, eftersom jag inte vet vad jag skulle kunna jobba med som kräver en utbildning!

Snälla, försök att ha lite förstående. Jag är knappast den enda unga människan i Sverige som har det så här, ska du veta! Den där tjejen som jag åt middag med har ett jobb som hon fick via MISA (som jag som sagt var hos under en tid), och jag tror inte att hon har någon utbildning heller. (Hon har ju också Asperger, visserligen, men hon verkar vara en liten smula mer högfungerande än mig.)


Jaha du, det är ju lättare sagt än gjort när man inte har något jobb. Vad gäller det faktum att jag inte har något jobb så hänvisar jag dig till ovanstående stycke.

Jag kommer möjligtvis inte att bo hos mina föräldrar längre om ett år eller så - men det beror helt och hållet på om jag kan få ett jobb, vilket är fullt möjligt men inte alls säkert.


TACK! ÄNTLIGEN LITE KONKRETA EXEMPEL PÅ VAD JAG SKA HA FÖR FRISYR OCH KLÄDER!

Jag fattar inte varför folk på den här tråden inte har kunnat ge mig några exempel, men jag är väldigt tacksam för att du gav mig dem!

Jag ska snart klippa mig igen. Då kanske jag kan be dem klippa någon av de där frisyrerna, men jag måste höra med min mamma om de tycker att de ser bra ut. Jag skulle kunna byta till den där klädstilen också (i alla fall när jag går ut för att träffa folk), men där gäller samma sak. Jag har faktiskt svarta jeans, frågan är bara om det är rätt sort?

Har du några tips på vart man kan gå för att träffa tjejer? Studentnationer, kanske?

Tack för dina råd, i alla fall!

Hej,

du är vad jag förstår så är du runt 26 år gammal numer. Du måste OMGÅENDE sluta fråga vad mamma tycker. Mamma tycker det som hon tyckte för 23 år sen när du var hennes lilla bebis. Hon tycker inte att du ska ha en cool stil med Dr.Martens-kängor, möjligtvis nyfärgat svart hår och lugg i ögonen. Mamma tycker att hennes son ska se proper ut, var ren, hel och trygg, medan du måste göra precis motsatsen för att bli en egen individ.

Anledningen till att du inte lyckas med livet är för att du ännu inte utvecklats som individ, och det är endast för att du lever med dina föräldrar som bestämmer allt åt dig, vilket är rätt naturligt till följd av dina diagnoser, men det är även något som begränsar dig brutalt.

Vet du vad gör nu? Du väljer något program på universitet/högskola som har någon som helst förankring i något du kan tänka dig att jobba med. Eller så väljer du faktiskt vad fan som helst som ger hyfsat lätt jobb. Bli lärare vet jag. Specialpedagog för andra, unga Aspergare?

Du väljer en utbildning i en klassisk studentstad a la Uppsala, Linköping, Umeå, Luleå, Örebro, Västerås etc. Du väljer INTE Stockholm och du väljer INTE orten där du bor så att du kan "bo hemma och spara pengar", eftersom det är vad dina föräldrar kommer att säga. Din föräldrars uppgift är, i synnerhet din mammas, är att ge dig trygghet och stilla sin egen mamma-oro genom att ha dig nära. Du MÅSTE bryta ur dig det på en gång, om du inte vill vara 30 och fortfarande vara fail at life. Du måste testa på att bo självständigt och det är absurt att dina föräldrar inte inser det, för ditt eget bästa.

Studentlivet kommer ge dig allt. Utbildning, framtida jobb, sociala färdigheter, nya vänner (tro mig alla är snälla), brudar, ett hum om hur folk klär sig/frisyrer/allt sådant du INTE ser när du bor hemma hos mamma och pappa, nya intressen, musik, fester, eget boende och så vidare i en oändlighet. Nöj dig inte med din sits, sök utbildningar nu!!! Välj vad fan som helst, just nu är din ambition att komma in på något program och FLYTTA HEMIFRÅN! På det sättet så kommer du ur din comfortzone rätt så omgående och kan fortsätta bryta ner barriärer. Rutiner och dylikt upprättar du själv när du bor ensam och det kommer vara ett stort steg på självständighet för dig.

Ditt fokus är inte tjejer just nu, det är att bli en självständig individ som inte sitter i dina föräldrars grepp!

Tänk positivt, det kunde ha varit värre. Du kunde ha varit 30 som mig!

Håller med Dawlish helt och hållet!
Du måste ut på något sätt, och går inte jobb så får du söka någon slags utbildning! Jag har själv ADD och hatade skolan mer än något annat, hela vägen upp till gymnasiet, men hatet fanns kvar efter det med. Sedan gick det en tid där jag sökte jobb som en jävla dåre och fick precis så jag klarade mig ett tag. Sen fick jag ett erbjudande på Arbetsförmedlingen om att börja på en folkhögskola där jag kan plugga upp mina gamla ämnen (hade mycket IG och streck).
Jag tänkte först att jag inte orkar mer skola. Men ... Jag ändrade mig av någon anledning.
Och det var jävligt tur att jag gjorde det, för detta året på folkhögskola har varit de bästa året i mitt liv!

Skolsystemet är inte alls densamma utan de är mycket mer pedagogiska och förstående.
Inte alls kontrollerande, de ser dig som en individ istället för produkt som ska utbildas, och de anpassar sig efter DIG. Vilket har underlättat för mig något så enormt!! Jag kan äntligen räkna matte, jag till och med GILLAR det...?! Jag älskar att skriva och att gå till just den skolan, då man träffar så mycket skönt folk, och lärarna är så snälla! Jag har under detta året hittat vad jag vill jobba med och utbilda mig till, jag har fått mycket kompisar och minnen för livet.

Jag träffade även den mest intelligenta, vackra och mest spektakulära kvinna jag någonsin träffat, och nu är hon min. Jag kan fortfarande knappt tro det. Men jag råder dig, testa folkhögskola! Hör om de har något via Arbetsförmedlingen. De kanske också har en sådan kurs som jag gick från början, den heter SMF - Studiemotiverande Folkhögskola. Den är på 3 månader och då får man se hur folkhögskolan jobbar och hur allt går till!

Mina föräldrar köpte en lägenhet i Uppsala i precis det ändamålet att jag skulle kunna klara mig själv, faktiskt. De håller på att lära mig hushållsbestyr och liknande. Tanken är att jag ska bo själv inom ett år, men faktum kvarstår dock att jag inte kan bo ensam om jag inte antingen har ett jobb eller pluggar till ett jobb. Jag håller på med Daglig Verksamhet, som sagt; det fortsätter om knappt en månad. Om jag inte har ett jobb inom ett år så kanske jag utbildar mig till något, men jag har ingen jävla aning om till vad. Jag tänker inte utbilda mig till nåt som inte intresserar mig, och jag tänker inte utbilda mig till nåt som jag inte kan få jobb inom heller.

Förresten så tycker jag inte att det här är speciellt relevant för att bli av med svendomen. Det är inte ovanligt att ha det som jag har det vid 25 års ålder, och vilken sorts tjej är så jävla ytlig att hon inte vill ligga med en kille bara för att han bor hemma? I så fall är hon inte rätt för mig i alla fall, så...


Så bra för dig då, men folkhögskola är inte ett alternativ för mig i år. För det första är alla utbildningarna stängda, för det andra så försöker jag hitta jobb via Daglig Verksamhet just nu, och för det tredje så vet jag som sagt inte vad jag ska utbilda mig till.

Jag tänker fortsätta försöka träffa tjejer, dock, fast det blir nog inte så mycket innan hösten - varken när det gäller tjejer eller jobb.

Jag vet att du har Asperger, men ärligt talat.

Läs det jag skrev igen, och gör det bara. Du ska bo ensam från och med att du kommer in på en utbildning i Uppsala, så SÖK i höst. TA VAD SOM. Det spelar ingen roll vad man har pluggat, man får alltid jobb ändå. Det är inte wow-jobb första åren, men sen landar man något man gillar trots allt.

Du svamlar. Ingen kommer vill ligga med dig atm. Det är för du inte är en utvecklad, självständig 25-åring. Se till att bli det, så kommer damerna komma på köpet.

FLYTTA HEMIFRÅN ASAP.
GÖR NÅGOT MED DITT LIV ASAP (mer konkret, börja studera något som väcker det allra minsta intresse i dig. Har du ens öppnat en kurskatalog?)

Vad fan är att "öppna en kurskatalog"? Jag vet inte ens vad det betyder.

Jag ska söka till utbildningar till våren, och jag har dessutom kommit in på ett par smärre utbildningar nu till hösten. Det är dock inget stort, för jag vet som sagt inte vad jag ska utbilda mig till. Jag vet inte villen linje jag ska gå, jag vet inte vilken som kan vara rolig eller ens det minsta lukrativ, eller vilken jag ens har behörigheter till!

Jag är inte redo att flytta hemifrån ännu. Jag kommer inte att komma in på någon sådan utbildning som du snackar om på ett bra tag; det går inte att söka till några fler kurser för hösten och det finns väl inga stora utbildningar som börjar på våren, heller? Vad för sorts utbildning är det du menar, förresten? En yrkesutbildning? På universitet eller folkhögskola?

Dessutom ska jag, som sagt, fokusera på att hitta ett jobb just nu. Vad har något av det här att göra med min oskuld, förresten? Vad spelar det ens för roll?