24 år gammal okysst oskuld

TS, varför svarar du inte?

ville bara säga sanningen.

Förlåt, jag trodde att den här tråden var död! Jag trodde inte att någon skulle svara på den mer. Hur som haver, jag är tillbaka nu.


Tack, jag håller redan på att försöka göra det då och då. Jag går på en del aktiviteter och sånt. Det är en tjej som jag träffade på en samtalsgrupp för folk med Asperger som har bjudit in mig till sin födelsedagsfest i slutet av månaden. Den tänker jag gå på. Dessutom går jag på s.k. "language exchange" och är medlem i en studentförening för romanska språk. Jag är dock inte säker på hur jag faktiskt ska kunna prata med tjejer för att kunna få till det.


Jag är villig att dejta Asperger-tjejer, absolut, men online-dejting funkar tamigfan inte alls för mig. Jag har hållit på med det i snart fyra jävla år och inte en enda gång har jag lyckats med att träffa en tjej IRL. De flesta svarar fan inte ens på mina meddelanden! Det kommer aldrig någonsin att funka; det har jag börjat inse nu.


Hur kan man se tecken på hobbies eller intressen från att titta på någon?

Ingen frisyr? Jag har hår, alltså är det omöjligt för mig att inte ha någon frisyr! Jag vet inte ens hur fan en modern frisyr ser ut. Jag har ingen koll på sånt, det är helt ointressant för mig. Hur ska min klädstil se ut? Jag tänker absolut inte slänga mina glasögon förrän min syn blir såpass dålig att jag måste byta ut dem; det har jag varken råd eller lust med.


Ingen vill ju säga till vad jag ska byta min klädstil och mitt hår. Tack för tipset med fotot, dock.

Gá till en frisör och be dem klippa nágot fint, gá gärna till samma frisör en längre tid, om personen är nágorlunda duktig, sá kommer dem hittta en frisyr som passar dig.
Klädstil kan du ju göra ungefär liknande, du gár till butiken och ber om hjälp.
Vill du köpa byxor, säger du det till dem, dem visar vilka som finns, och du väljer, när du provar kan du frága om dem passar osv.
Jag har gjort sá nágra gánger, kan själv inte mode, och säljaren hjälpte mig välja, hon sa vilken färg som hade passat bättre osv, om det är en trevlig person sá hjälper dem.
Självklart kan du ha otur och dem bryr sig inte alls.. Dá gár du till en annan butik.

Har också slagit den barriären på 24år och oskuld. Måste vara en jävla börda. Ibland undrar om man om ens kommer hitta någon. Ibland resulterar det med tankar om ett ensamt liv och föreställa sig hur det kan sluta.

Mycket handlar just om att våga och vara social har jag börjar inse. Sen att se folk gå som par och må bra får en på ångest känslan. "Din tid rinner bort"

Ont: Bara ta tag i frågan och agera, stänga av känslor och blygheten.

Den här typen av trådar fascinerar mig djupt. Å ena sidan tänker man att naturen bara har sin gång, alla är helt enkelt inte menade att få till det i det naturliga urvalet (dessutom har Sverige en fullständigt urspårad demografisk situation och om en del killar faller bort så gör det mig ingenting). Men det låter samtidigt väldigt hårt och känslokallt och många behöver bara en spark i röven för att komma igång. Det här inlägget riktar sig både till ts och till andra som inte kommer någonvart med damerna. Jag är ingen superstjärna när det kommer till att plocka upp tjejer på löpande band med en fingerknäppning, men jag tvivlar inte på min förmåga att få till det ganska regelbundet. Jag har roligt med tjejer och är inte rädd för att ge mig in olika situationer, även om det finns risk att bli nobbad längs vägen. Jag är mellan 25-30 år och har upplevt såväl långa och seriösa förhållanden som mer tillfälliga kontakter och ons.

Jag var själv i ett läge som kändes hopplöst innan jag började få till det med damerna från det året jag fyllde 20. Jag var lite blyg och hade ingen aning om hur jag skulle bli intressant i deras ögon, det kändes stundtals rätt osannolikt att jag någonsin skulle få till det. Men till skillnad mot ts och många andra här på forumet så tog jag mig i kragen och insåg att det jag hade gjort dittills inte hade fungerat och att det var dags att utmana sig själv för att ta sig framåt.

"Var dig själv bara", det får man ofta höra och det stämmer helt och hållet. Men det innebär inte att man som i ts fall ska sitta hemma hos mamma med antingen handkontrollen eller kuken i nävarna hela dagarna och vara nöjd med det. Det är okej att ha intresse för gaming och att runka ibland (även om det helst ska vara till ett minimum och definitivt helt utan porr, kolla trådarna i sexforumet) och det kan till och med vara okej att högst tillfälligt bo hemma hos päronen om det är nödläge. Men för fan, fastna inte i det där! Momentum! Ta dig ur din komfortzon illa kvickt, för av det man kan läsa sig till om dig och ditt modus operandi i den här tråden så kommer INGENTING att hända på tjejfronten och ju fortare du inser det - desto bättre. Inse också redan nu att du knappast kommer gå från ditt pojkrum ena dagen och in i ett förhållande nästa dag. Du har mycket att lära för att kunna ge dig in i något seriöst en vacker dag. Att få dig ett ligg för en kväll kan möjligtvis gå något snabbare.

Du ska sikta på att vara den absolut bästa versionen av dig själv. Hoppas du förstår vad jag menar med det. Att vara sig själv betyder inte att du ska göra som du alltid gjort i livet. Du ska bejaka dina speciella intressen och det som är din personlighet - men du ska också utvecklas och lära dig sociala färdigheter. Sträck på dig. Fast handslag. Kontrollerade rörelser med mening. Tala tydligt. Intressera dig för dina medmänniskor. Var öppen för nya intryck och utmaningar.
Detta var bara några få exempel på saker som leder till personlig utveckling och som i längden förbättrar dina chanser att få till det. Ingenstans kan du hävda att det gör dig till ett svin eller att dina speciella intressen tas bort. Återigen - du ska vara den bästa versionen av dig själv!

Inse att tjejmarknaden är precis som arbetsmarknaden. Du kommer inte innanför dörren utan vissa grundläggande egenskaper och skills. Om du är lat, analfabet och oerfaren i allmänhet så får du på sin höjd plocka ogräs i rabatterna runt kommunhuset och idrottshallen. Du kan översätta detta till att klä dig i barnsliga kläder som din mamma valt, inte våga prata med någon tjej och istället låsa in dig i källaren och tokrunka några timmar om dagen.

Så vad göra? Jo, lyssna på de som kan sin sak. Ta efter de som lyckas med tjejer. Jag antar att du nu känner dig lockad att skriva att du inte tänker bli som det tatuerade svinet på krogen som plockar till sig tjejer genom lögner och manipulation. Men vet du vad? Det finns fler sätt än det där och ärligt talat så tror jag inte att du skulle kunna ta dig in i den rollen hur mycket du än försöker, då är det bra mycket större chans att du fixar en tjej så som du håller på nu.

Första och enklaste förändringen till det bättre! Din fasad. Tjejer gillar killar som tar hand om sig och bryr sig om hur de vill uppfattas. Om du har simpla och barnsliga kläder så försök byta ut det mot välsittande (sjukt viktigt för ditt intryck!) skjortor, pikétröjor och andra stilrena plagg i bra kvalitet. Börja med färger som vitt, svart och olika blåa nyanser. Skorna är också viktiga. Kör vitt och svart (bruna skinnskor till mörkblå kostym är något av det bästa jag vet, lär dig lite om hur man blandar olika färger) där också till en början, enkla men stilrena modeller. I övrigt, var hel och ren. Fixa håret, allt annat än okammat morgonrufs kommer gynna dig. Styla det på det sätt som passar dig bäst(dvs inte så som du alltid gjort bara för att du blivit bekväm med det). En liten skvätt parfym gör gott. Tänderna borstas och tandtrådas varje dag, givetvis. Den egna lägenheten, som du helst borde ha skaffat redan igår, ska vara väl inredd. Åtminstone hyfsad ordning och reda i allmänhet, ingen tvätt på golvet eller för stora dammråttor i hörnena. Kliniskt rent i kök och badrum!
Den här typen av enkla förändringar till det bättre känns antagligen obekväma och främmande för dig just nu. Men ge det en chans. Kläderna och allt annat gör fanimig mannen! Om du nu skulle tycka den stilen jag har föreslagit är helt åt helvete fel för dig så hitta något som passar dig bättre i så fall, det är mycket viktigt att trivas i den stil man kör så klart. Jag vet inte riktigt vad du har för preferenser. Men jag lovar - allt är bättre än barnsliga kläder som din mamma köpt på coop.

Det var de enklaste förändringarna du kan göra. Nu är det dags att lära sig det sociala spelet och jag lovar att du kan göra det utan att bli ett svin som du påstår att man blir. För tjejerna skiter fullständigt i den åsikten och det kommer inte förändras, oavsett vad du tycker om det. De vill hänga med killar som får dem att skratta och ha roligt, samtidigt ska du göra dem nyfikna på dig som person, du ska vara spännande och trygg i dig själv. Det kan göras på flera sätt - saker som ofta går hem är t ex intelligens, humor, livserfarenheter och ambitioner i livet. Speciella intressen kan vara bra om de presenteras på rätt sätt.

Nåväl, du är inte riktigt där än och du ska nog till en början bara försöka lära dig ha givande samtal med tjejer. Den dagen du lyckas hålla längre konversationer om stora och små saker och livet i allmänhet och där hon både skrattar, blottar sina sårbarheter och ställer motfrågor till dig så har du kommit en bra bit på väg. Det är så du lär dig att slappna av runt tjejer, lyssna på dem och börja förstå hur deras tankar och känslor går. Ta ner dem från piedestalen du satt dem på helt enkelt. Utan detta steg så är du rökt, så sätt igång direkt. Läste någonstans att du verkar ha rätt bestämda åsikter om vissa saker och ting, det är bra att stå för sina åsikter. Men var försiktig på samma gång, du måste kunna lyssna på henne och inte köra över henne bara för att hennes åsikter inte passar dina referensramar. Samtal behöver inte vara ett spel där en vinner och en förlorar. Ödmjukhet blandat med ryggrad för dina egna åsikter och tankar, känns som att detta kan bli problematiskt för dig, men lycka till.

Jag skulle kunna skriva bra mycket mer, men jag tror detta räcker för stunden. Du har en mycket lång väg att gå men helt omöjligt är det inte. Den dagen du bestämmer dig, tar några bestämda steg ur den jävla komfortzonen hemma hos morsan din och står på egna ben ute i världen (i ordentliga kläder..) så är mycket vunnet. Du kommer inte bli ett svin, jag lovar. Tvärtom så är allt du kan bli om du tar steget ut bättre än den jättebebis utan pungkulor du är just nu. Det är dagens sanning.

Lycka till!

Till sist, kolla in den här killens sida. Signa dig på hans newsletter och se hans videos på youtube. Där finns många tips på bra grejer du kan göra med dig själv och runt tjejer, allt utan att du blir ett svin. http://authenticgame.com/

Bra skrivet! Lite rakt på sak, osentimentalt, kargt, men helt klart bra!

Vad TS har att hantera, utöver källarrunkandet och kläderna från COOP, är Aspergern. Den är ett problem i sammanhanget. Många med AS lider av att de från en viss ålder - tidiga tonåren - hänger med allt sämre i det sociala samspelet. Då brudarna tränger sig på några år senare blir det än svårare. Så TS har inte bara de vanliga "24 år och oskuld"-problemen att hantera. Här gäller det också att återerövra terräng som gick förlorad långt bak i tiden.

Det är svårt, men det finns tekniker. Kört hårt, TS!

Ha ha var du tvungen att läsa boken tom? Och vad för slags brudar hittar du? Aspackade fem i tre-ragg?

Tragiskt att författaren till den boken lyckades lura deg av en till.. om du inte snattade boken förstås..i detta fall är det en fet komplimang-att inte lägga deg på sån smörja!

Läsa kan vem som helst, eller det kanske var svårt för dej iofs.. Har hört lite om vad den förespråkar. Och visst en viss typ av brudar (tror TS siktar liiite högre än enbart doppa nån med puls, men men..) desperata och jävliga kanske du raggar upp men inte lär det vara pga en skitbok.

Jo jag är medveten om att aspergers är inblandat. Vilken grad av det ts har är jag inte rätt person att avgöra. Men jag tänker mig iaf att det krävs raka och koncisa råd för att nå fram. Asperger märks knappt på en del medan andra kan vara nästan helt instängda i sig själva, autistiska som det också heter. Men om ts har en mildare form så är han åtminstone kapabel att läsa en tydlig text, vad han sedan gör med tipsen är en annan femma. Jag hoppas att han inte kategoriskt avfärdar det som svineri och kör på i gamla hjulspår bara.

Hej, allihopa!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har svarat på den här tråden på så länge. Jag glömmer helt enkelt hela tiden bort att den här tråden finns, och det hjälper inte precis att Flashback (såvitt jag vet) inte kan skicka e-brev till en för att låta en veta att nån har gjort ett inlägg på en tråd som man skapat. Men i alla fall, nu är jag här igen, och jag ska svara mycket fortare hädanefter.


Jag vet redan hur det kommer sluta om det fortsätter så här: med mitt eget självmord innan jag har fyllt 30 (förmodligen betydligt tidigare än så). Jag kan helt enkelt inte.


Tack, jag har signat upp mig på hans newsletter, även om jag inte har tittat ordentligt än (eller alls, snarare).

Dock så vill jag att du ska förstå att de råd du har gett mig är helt omöjliga för mig. Jag kan inte byta klädstil; jag trivs inte i någon annan såvitt jag vet och har inget öga för vad som ser bra ut. Jag vet heller inte hur mitt hår ska se ut; jag har varken kunskap eller något som helst intresse för hår. Inte för skor heller.

Att flytta ifrån mina föräldrar är inte ett alternativ. Jag kan inte bo ensam om jag inte har ett jobb, och det är fullständigt jävla omöjligt för mig att skaffa ett jävla jobb. Jag har ingen riktig universitetsutbildning eftersom jag inte vet vad jag vill göra (som är realistiskt, i alla fall), och jag har slösat bort de senaste sex jävla åren av mitt värdelösa skitliv på att försöka få tag i ett jobb med hjälp av olika tjänster som t.ex. MISA, Daglig Verksamhet och Arbetsförmedlingen. Jag är helt enkelt oanställbar, både p.g.a. min Asperger och p.g.a. min avsaknad av utbildning.

Dessutom skulle jag inte stå ut med mig själv om jag bodde ensam. Då skulle jag inte kunna tänka på något annat än hur hopplös jag är och att det aldrig kommer att bli något av mig.

Jag vill dock berätta att jag har pratat med tjejer och t.o.m. varit och ätit middag med en, även om hon sa att hon inte såg det som en dejt och dessutom inte verkar intresserad av att träffa mig igen, i alla fall inte på ett bra tag. Jag kan helt enkelt inte ta det vidare med en tjej. Jag vet inte vad man säger, jag vet inte hur man gör, jag vet inte hur man är.

Och det där du säger om att lägga av med onanin kommer inte på fråga, för utan den skulle jag inte orka med min existens. Det är antingen onani eller självmord.


Min Asperger gör mig väldigt insnöad i mina intressen och gör så att jag sitter väldigt fast i mina rutiner. Jag klarar inte av att kliva ut ur min komfortszon, och dessutom har jag ingen aning om hur jag än skulle göra det. Jag vet inte vart jag ska gå för att hitta en tjej som vill ligga.

Dra till nattklubbar

Du ljuger både för oss och för dig själv.

Ingenting i din situation handlar om att du inte kan ta dig ur den. Det handlar istället om att du inte vill. Du behöver inte låtsas som om vi andra inte förstår detta.