Myten kring "det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk"

Informationen att Kameruns matcher 1982 inte visades är dock intressant.

Jag håller med dig om att detta nog är en myt. Men ditt minne - likt alla andras minnen i tråden - är inte en tillförlitlig källa, tyvärr.
Men jag uppskattar din historia.

Har du inga gamla VHS-band på vinden som du kan kolla igenom? Alternativt dra och kolla i den svenska mediedatabasen?

Problemet är också att undersökningsmetodiken är helt random i tråden.
Normalt förfarande är att
1)Påståendet sägs komma från Eng - Kam i VM 1990
2)Den matchen gås igenom för att se om citatet nämns

Och det är där vi är nu, den matchen har inte kollats igenom. Genom att strunta i att gå igenom den fakta som finns gör man inte saker till myterSen har jag ju redan kollat igenom att det inte är i VM-94 mellan Sve-Kam till exempel, men det är säkert onödigt arbete i slutändan.
Jag har sett det i direktsändning, och jag såg absolut ingen fotboll 1982 eller så, så den enda matchen kvar är Eng - Kam 1990.

Min personliga "runner-up" är Italien - Nigeria VM 94 som slutar 2-1 till Italien, där Nigeria har ledningen till minut 88 då Baggio kvitterar, och sen tar Italien ledningen i förlängningen, på straff... Ganska lik handling med Englandsmatchen, fast det är Nigeria istället för Kamerun. Jag har som tidigare nämnt en svag känsla att citatet från början är "det ser mörkt ut på avbytarbänken". Jag vet inte vem kommentatorn var eller om nån sett matchen.

Glöm Italien-Nigeria, det målet kom alldeles för sent.

1982 och Kamerun kan vi lägga ner helt, ingen av Kameruns matcher visades i realtid, jag minns det väldigt väl.

För ett par år sen passerade jag en äng. Egentligen vilken äng som helst, men denna hade jag sett förr, inte minst 1982. Det var egentligen fråga om den yta som blev kvar när skogen tagit sitt, där allt gick ihop. Jag hade passerat många gånger förr, då som barn, men jag hade aldrig riktigt vågat ta steget. Det växte mycket, och det växte högt, och var det inte sommar så var det vinter och det var än värre och än mer ointagligt.

Man ville inte dit. Men 1982 umgicks jag med en granne, han var 3 år äldre men vi hade en sällsam gemenskap. Vi fanns i området, vi cyklade runt med fotbollar på respektive pakethållare och ibland slog vi till och sköt några skott på en plan där vi aldrig spelat förr. Men jag tror att vi hade en dröm, det var nog så det började, drömmen om en egen plats att vara. Det var därför vi gick in där, den där junidagen 1982, rätt in där på den där ensliga ängen. Många gånger hade bollen plockats fram, men det var hopplöst, det var alltför tuvigt, och då går det inte att spela boll. Men det här var speciellt, och efter en närmast olidlig promenad genom jobbig växtlighet var vi framme.

På ett minst sagt märkligt sätt hade den där övervuxna gräsytan slagit in en kil mitt i skogen, och även om jag inte minns det idag kan jag föreställa mig hur våra respektive läder dunsade ner i det alltför höga gräset. Det märkliga med den här platsen var väl egentligen inte hur svårtillgänglig den var, eller att ingen någonsin vistats där, det var nog att ingen upptäckt den före oss. Det var ingen dålig yta heller, vi hade sett hur torkan och tuvor tidigare knäckt perfekta skådeplatser, men här hade en lagom fukt skapat de allra bästa förutsättningar.

Ungefär samtidigt startade Fotbolls-VM i Spanien, och det var då vi gjorde området till vårt. Lämpligt nog fanns där ett par ungträd, som gjorda att nyttjas som stolpar, och vi lärde oss nya hjältars namn som Mora, Kiss, Whiteside, Eder och Maradona. Vi beslöt oss för att kalla ytan för Spain -82, kanske inte alltför fantasifullt. Men drömmen fanns där om att skapa ett Colombia -86, om en återförening många år senare innan tanken på ett VM i Mexiko. Den närmast evighetslånga sommaren 1982 gick mot sitt slut, och likaså Fotbolls-VM. Allt fler fick ta del av vår hemlighet, och mot slutet var det en ganska sliten gräsmatta vi lämnade, för att aldrig återvända. Ja, förrän för några somrar sen då, vi skrev 2012 och jag passerade ytan och ängen var lika jävlig som nånsin förr.

Men jag gick förbi och jag insåg att det gått 30 år så jag började bryta mig igenom det sega gräset på nytt. Den här gången med min son i släptåg, ivrigt obstruerande. Men jag måste dit igen, och jag nådde fram. Jag andades och försökte förklara hur speciellt det här egentligen var, men sonen såg misstroget på mig. Vi gick därifrån, och jag fattade inte alls var våra målstolpar tagit vägen, men dom hade nog vuxit än mer vad jag gjort under dessa 30 år och försvunnit in i den där skogen där ingen varit 30 år innan oss och ingen lär vara 30 år efter.

Rätt säker på att var Arne som kommenterade Italien-Nigeria..Minns det ganska tydligt.

Men jag tror inte uttalandet var i den matchen.

Ja, det mest logiska är fortfarande Eng-Kam såklart. Logiken att Italiens mål kommer för sent (2-1 102a minuten) är mig helt främmande dock. Är 18 minuter för lite för att man ska ha tid att hänga läpp på avbytarbänken och tycka det ser mörkt ut?

Min erfarenhet iaf: Jag tycker mig minnas att jag hört Arne Hegerfors kommentera detta..men egentligen inget tydligt minne när. Och jag vill få det till VM94..men det känns ju inte troligt då Arne inte kommenterade någon av Kameruns matcher..Sen när Arne själv sagt att det var VM90, och Kamerun-England, så har man väl gått på det helt enkelt. Det kan vara så.

Jag såg knappt VM90..enbart finalen, och vara bara 6-7 år då. Desto mer av VM94 då. Haken är ju att Arne själv har bekräftat..men har han fel..så blir det ju såhär..

Minns att det skämtades om det i skolan..men jag vill ha det till efter VM 94..Inte innan.

Rasistiskt som faan! Eller? Vet inte riktigt vad som ligger bakom SVT:s beslut att inte visa Kameruns matcher..

Ar ni helt vardelosa pa att googla? Tog en minut att hitta detta klipp: https://www.youtube.com/watch?v=mb1fYInj7vc

Länken nämns i trådstarten och tjugo gånger till, den är inget bevis, situationen Hegerfors nämner har kollats igenom och han säger inte så där, så vart står du nu?

Editar här för det känns onödigt att vara så aggro.

Se där! Och här har vi suttit och slitit vårt hår i över 80 sidor i onödan alltså!

Nå, nu är det det faktiska citatet i sig som eftersöks, och inte att Arne berättar att han sagt det. Riktiga matchbilder helt enkelt.

Med kuken i brevladan.