Skvaller om Jan Guillou?

Var det inte precis tvärtom? Jan Guillou gjorde alibit sannolikt, eftersom det var så osannolikt att han hade lyckats köra sträckan under den lucka som fanns mellan ett uppgivet alibi (ett annat brott) och ett uppgivet vittnesmål. Men Guillou lyckades helt ignorera att alibit kunde vara falskt (alternativt tidsuppgiften felaktig) eller mer troligt att vittnesmålets tidsuppgift var oexakt. Jag var inte så gammal och överkritisk som jag är idag, men jag minns att jag fnös åt Gullious resonemang i "Rekordmagasinet", just för att det var fullt med hål stora nog att kasta hela Leif G.W.s vapensamling igenom.

En småintressant blogg om Keith och lite grann om Gulliou:
http://www.freonfilm.com/blog/2004/09/

Intressant fall det där med Keith Cederholm. Att en man, Jan eller Keith låter jag vara osagt, kan påverka samhället så mycket:

Om mordet i Klippan:

http://wwwc.aftonbladet.se/debatt/0106/05/debatt.html

Minns inte de exakta teknikaliteterna & du kan ha rätt, det spelar dock mindre roll. Guillou har skrivit en bok om fallet, med den blygsamma titeln "Justitiemord".

En annan intressant sak man kan notera med Guillou är att han automatiskt hävdar att det gått "prestige" i ett case, om han inte får genomslag för sitt synsätt. Så var t ex fallet med de terrorist-stämplade kurderna på 80-talet -- Guillou tjatade om detta vecka efter vecka, men ingen brydde sig. Eftersom möjligheten att han hade fel, eller att folk skiter i honom, inte existerar i Jannes hjärna, så blev hans slutsats att det var en fråga om prestige. Dvs: Guillou var så oerhört betydelsefull och självständig att han inte fick tillåtas ha rätt, av några okända samhällskrafter.

Snacka om storhetsvansinne... och det var 20 år sedan.

Mycket av det Guillou gjort framträder i ett annat ljus, om man börjar se det hela som ego-tripper och rättshaverism.

- F.G

Annat var väl inte att förvänta.

Jodå, det har hänt mig. Tillmötesgående som man ska vara plockar man fram allt som kan "pipa" men det piper ändå när man vandrar fram och tillbaka i metallgången. Då blev jag ombedd att ta av mig skorna inför nästa promenad.
Mitt problem satt inte i skorna... nu minns jag inte riktigt vad det var men det kanske var ett smycke eller.... bygel-BHn hehe

Berättelsen har ju inget sammanhang och inga förklarande tillägg men om det beror på journalisten eller Guillou framgår ju inte. Liksom du, tycker jag det låter fett skumt.

Var sitter ettan på aset?

Såg en artikel med Jan Guillou igår i Svenskan. I faktarutan står att han är gift med Ann Marie Skarp och har en dotter Ann-Linn eller nått i den stilen och ett barnbarn. Inget mer. Men visst har han en son också?

Enligt den här sidan har han en som som heter Dan:

http://susning.nu/Jan_Guillou

Har för mig att jag läst i nån skvallerblaska att Guillous son skall vara far till dotterns barn. Dottern skall väl vara lesbisk och hennes fru inseminerades av sonen. Men källan är väl lite tveksam (typ Se och Hör, och det var ett tag sedan jag läste det).

Han heter Dan Emil Guillou är 36år och bor på Tulegatan i Stockholm..