Skvaller om Jan Guillou?

har noterat detta också. Skärpan och den sylvassa blicken är borta och han påminner numera om en person som går på lithium.


Ingen slog honom på fingrarna i de debatter han då valde.


Media granskar inget spännade längre utan de rapporterar bara om Paris Hiltons nya hund och annat skubb.


Hur länge som helst eftersom ingen på Aftonbladet har någon ryggrad. Skulle väl i så fall var Lena Mellin som brukar ha sakliga analyser.


Frågan är väl om "sjukdomen" beror på alkohol, tabletter eller om det är en rikig sjukdom...

Under de år jag vandrat i denna vackra varma värld har mina vägar ett flertal gånger korsats med Gijå typer och de fascinerar mig oerhört.
En Gijå typ är en person som är relativt beläst och till detta lägger en rik verbal förmåga samt inte sällan äger dessa individer ofta en eller annan spetskompetens vilket skapar en till ytan intelligent person men bakom denna yta är allt ruiner, allt är förvridet och sjukt.
Intelligens är förmågan att hantera den information våra sinnen levererar in till hjärnan och det är här det brister hos tjockisen.
Grosshandlarbuken har aldrig någonsin fattat något i varken stort eller smått, i sina uttalanden kring problemen i mellanöstern, hedermord i Sverige, flygplatskontroller i Norge mm företräder han alltid den rena skära idiotin men han gör det på ett så auktoritärt sätt att flera möss nickar underdånigt till denna uppblåsta fettsäck och sedan försvarar honom med näbbar och klor i alla sammanhang där kloka rättrådiga människor försöker sprida ett sanningens ljus kring denne mörkerman.

Äää
J:G är kul! Att sedan jag blir galen på karln över hans vurmande för terroristerna är en annan sak!
Låglöneproletärer, hi hi

Vad skulle ha varit bra med IB-affären menar du? Att mitt under kalla kriget avslöja "Sveriges CIA" gynnade ingen annan än Jan Guillou och hans gelikar.

Han är ju en uttalad terroristsympatisör så det vore väl knappast en överraskning för någon om han finansierade eller på annat sätt var behjälplig åt diverse jihadister.

Däremot kan jag känna sympati för uppfattningen att det ska gå att resa utan att berövas värdighet och personlig integritet. Vilket jag lyckats ganska bra med. I USA känns det lite som man går runt med en "WASP"-skylt runt halsen. Vilket givetvis endast stämmer till hälften.

Såg gubben på Östermalmtorg för någon månad sedan. Han vaggade fram, och han var försedd med en rejäl kagge. Ansiktet såg plufsigt och svullet ut, så att anta att han har ett högt intag av etanolhaltiga drycker verkar verkar rimligt.

Lite för mycket vällevnad helt enkelt. Och det är väl allmänt känt att han gillar både vin, sprit och goda middagar. Lite Janne Stenbeck över honom - i detta avseende i alla fall.

Veckans mest genomtänkta inlägg, vilket även klockslaget 02:42 indikerar.

Han verkar lida av ett desperat behov att bli sedd och hörd. Gärna genom att krydda historier lite extra.

Men det är ingen nyhet

"Ondskan"/Jannes självbiografi, samt diverse andra historier berättar om Guillou som en framstående simmare - Bullshit. Han har angett att han simmat i Stockholms Kappsimningsklubb 1967 - ? Det har han icke gjort. Det har aldrig funnits någon Guillou i SKK.

Vem skulle annars lyssna och imponeras av en kort och ful gubbe, om han inte har spännande historier att berätta hela tiden?

Leif GW Persson har nyss bytt förlag, från att ha legat på Guillous Piratförlaget (till att återigen ligga på Bonniers Förlag tror jag, rätta mig om jag har fel).

GW fick frågan varför. Han svarade med att han fick ett väldigt bra erbjudande. Kanske han fick det, men kanske också efter att medvetet ha sökt upp Bonniers och ställt frågan.

Jag tror att det är någon fnurra på tråden mellan GW och Piratförlagets sätt att hantera hans boksläpp. Men det är bara en gissning förstås.

En kvalificerad gissning är att GW kände sig utnyttjad och inte fick de pengar han hade räknat med när han gick över till Piratförlaget. Piratförlaget säger sig betala 50% till författaren, vilket är anmärkningsvärt högt. Men det spelar ju ingen roll, om boken säljer mindre än hälften på Piratförlaget jämfört med hur mycket den hade sålt på exempelvis Bonniers. Då har han ändå inte tjänat något på övergången.

Jag känner igen det där lite grann: Man börjar jobba på ett företag som drivs av någon man trodde var en riktigt bra polare. Sen visar det sig att han inte är det minsta intresserad av att dela med sig när det går bra för bolaget.

Guillou och hans socialistiska övertygelse ger jag inte mycket för. Den är ett spel för gallerierna, som alltid när det handlar om socialister. Utåt sett talar de sig varma om att man ska dela med sig. Men när det kommer till kritan tvekar de inte en sekund att roffa åt sig. De är den allra värsta sorten av "socialister".

Visst, men Guillou och GW har varit polare i årtionden, inte bara yrkesmässigt utan även privat. De löste ju t o m Catrine Da Costa-mordet över en midsommarhelg... eller hur var det nu?

När GW använder ordet "sjuk" så är det anmärkningsvärt, menar jag. Han kunde ha sagt "girig", "arrogant", "ego-fixerad" eller något annat som kan passa bra på Guillou, men valde ordet "sjuk".

- F.G

Men han använder kanske ordet "sjuk" just därför. Han vill inte säga rakt ut vad han tycker eftersom de trots allt varit polare så länge. Det är en markering som bara Guillou förstår och inte medierna. Smart av GW. Ett sätt att tvåla till Guillou utan att kalla honom något elakt. Guillou fattar vinken.

fått den uppfattningen att detta är en människa som långsamt gjort sig av med sina vänner: Leif GW, Göran Skytte, med flera, och som blivit mer och mer ensam å isolerad i sin förträfflighet, och han verkar inte vara lätt att ha att göra med, även om man känner honom. Folk är rädda för honom, men av fel skäl.

Är inte hans sätt att uttrycka sig ganska bisarrt?

Guillou beskriver hur han fördes till ett rum där ett 30-tal personer väntade.

- Där trängde jag mig skamligt nog före i kön, med hänvisning till att jag är vit.

- Jag sa "ni får gärna kasta ut mig, jag har ju påpassligt ett plan som väntar".

Efter diskussioner fick han till slut borda planet och fortsätta till Tahiti.

- Värre var det på vägen hem. Det var ner i passkontrollen igen och "pling" så var jag fast, igen, och så iväg till "arabrummet".

När tjänstemännen såg att Guillou fastnat på samma ställe nyligen blev det riktigt kärvt.

- Man upptäckte ju att det var andra gången på kort tid som jag försökt nästla mig in i landet.