Jan Guillou, 1989:
1978 gick en dubbelmördare lös i Stockholm. Kriminalreportern Börje Heed liknade i sin bokserie
Brottsplats Stockholm mannen med seriemördaren i Alfred Hitchcocks thriller
Frenzy. En man som överföll för honom helt okända kvinnor, av den enkla anledning att de var just kvinnor. Mördaren greps och dömdes till livstids fängelse. 1979 gjorde Jan Guillou ett, i mitt tycke, mycket välskrivet reportage i "new journalism"-anda om mördaren och kvinnohataren "Ali Q" som publicerades i tidningen Folket i Bild/Kulturfront. Hela reportaget går att läsa här:
http://www.piratforlaget.se/2009/12/...ordaren-ali-q/
1989 släppte Jan Guillou boken
Reporter, en antologi innehållande flera av hans reportage. I slutet av boken finns kommentarer till bokens kapitel och detta är från det om Ali Q:
Citat:
Historien om Ali Q, berättad så här fullständig i stället för med sedvanlig kvällstidningsteknik där man till och med döljer att han är immigrant, en av huvudpoängerna onekligen, rymmer oändliga möjligheter. Det är nu, 1989, visserligen länge sen jag skrev historien, men redan för tio år sen var jag övertygad om att konfrontationen och/eller sammansmältningen med immigranterna är ett av den svenska kulturens avgörande problem.
Ett intressant stycke: Guillou ansåg 1979 att konfrontationen/sammansmältningen mellan immigranter och svenskar var den svenska kulturens avgörande problem och han ger sina gamla journalistkollegor en känga för att den ville förtiga att invandrande brottslingar var just invandrade. Det hade varit intressant om han kunde utveckla det om "kulturens avgörande problem". Hur bra, eller mindre bra, tycker han att Sverige tog itu med dessa "problem"? Det vore spännande med ett facit från herr Guillou år 2016.