Skvaller om Jan Guillou?

Jag antar att du anser dig tillhöra nån form av kulturelit. Tyvärr är det numera enbart en klubb för inbördes beundran. Det finns ingen man av folket idag som ser upp till de bildade, iaf inte i samma utsträckning som förr. Vad som är fult och fint är upp till var och en att avgöra och att försöka sätta sig över den rättigheten kommer alltid att mötas med förakt (förutom i det egna slutna sällskapet).

När det gäller spriten tycker jag att 12 cl är mycket om man dricker det varje dag. Framför allt är det ingenting att skryta om, snarare lite tragiskt. Stoppa omoralen i kulturen

Han har uppenbarliga alkoholproblem

Chateau d´Yquem till rådjurssadel...?!...Filisté...

Förövrigt är författande en lysande ursäkt för att dricka...

Kalle Anka är stor litteratur till skillnad från Guillou. Läsning är kul. Det är klart att jag tycker att läsning för pengar är viktigare nöjesläsning. Särskilt då man får betalt för att läsa Kalle Anka.

Guillou och alkoholen har diskuterats tidigare: http://www.flashback.org/showthread.php?t=79747

Med andra ord har Du inget att tillägga men så pass inbilsk att Du vill ha sista ordet. Därav några meningar med meningslöst rabblande.



// Roger P.

En kort sammanfattning av svar efter din drapa, snarare. Med ett klart åsyftande. Ämnet i tråden var ju Guillous skrivande och supande. Jag tycker Guillous böcker är skräp men tror inte de dagliga 12 centilitrarna sprit är boven i dramat. Guillou skriver skräp med flit och folk köper det. Och alla är nöjda, var och en på sin plats: Guillou med spriten vid sin skrivmaskin, Roger hemma i soffan, och jag som får reta grinpellar på FB

F ö svarar du aldrig på min fråga om du är en Otto Ruben Svensson...

Nej, så skrev Du inte. Du hävdade att Guillous böcker VAR skräp (punkt slut) och att anledningen till att jag och gemene man uppskattade riddarsagor om Arn Magnusson är för att vi är obildade. Du framhöll detta som en sanning, inte som Din egen åsikt. Det är en viss skillnad på dessa två.

Jag tycker å min sida att Du är en komplett fåne, men jag är inte så självgod att jag upphöjer det till allområdande sanning. Ser Du skillnaden?

Nja, säg inte det. Både jag och Guillou är säkert nöjda med våra respektive förehavanden men Du verkar långtifrån nöjd. Du verkar riktigt uppbragd över att folk hellre läser det Du anser som "skräp" än det Du anser vara "stor litteratur". Du kan visserligen få lov att tycka vad Du vill, men däremot har Du lyckligtvis inte någon makt över vad bokhandlarna säljer. Tur är väl det, annars hade Du väl rensat ut både Leif GW och Mankell ur bokhyllorna och ersatt med djuplodande självmordskandidater och lesbianer som skriver prosa.

Du menar en färgstark personlighet som egentligen inte finns? Tja, jag sitter ju här, eller hur?

// Roger P.

Vissa gör det, andra inte (ex. Ulf Lundell). Har inte läst Spion-dekalogen, men gluttat på Arn. Förbättringen är minimal. Fortfarande ytterst torftigt språk tycker jag och intrigen påminner om tennis.


Jo, så är det. Men en arbetarförfattare som exempelvis Ivar Lo-Johansson beskriver inte bara artbetare och deras arbete. Han uppför en litterär katedral över dessa människors känsloliv, tvivel, hopp och dramatiska levnadsöden i ett svindlande ödesdrama och lyckas dessutom till fullo måla upp en tidsanda och ett svunnet samhälles logik och mekanismer som tvinnar och ger avtryck hos huvudkaraktärens tankar och handlingar.

Guillou skulle kunnat göra något liknande om en riddare på medeltiden. Men det är bara en torftig bok om en riddare på medeltiden.


Instämmer.

Appropå författare och alkohol så kan ju nämnas att Stephen King bara minns en luddig dimma av sitt skrivande av Cujo.

Här tycker jag att din retorik är svag. Att göra stor sak av att skilja på tempus och åsikters övergångar i allmängiltiga värderingar förändrar inte den kritiserade utsagans värde i sig. Sen kan du inte låta bli att dra fram den gamla hypotesen vi båda redan avfärdat, nämligen den att just Boye och Dagerman är att föredra framför Guillou (pga de båda tog livet av sig och den ena var flata). Så är det inte. Än så länge har heller ingen makten att rensa i bokhyllor i detta land. Bokbål associeras med rätta med nazister, kristna i USA och muslimer. Därför kan vi emotse att folkhemmets bokhyllor fylls inte bara med Guillou utan med Dan Browns Da Vinci-koden. Men den kan du se på bio istället.

Tack för svar på sista frågan. Jag dristar mig i anslutning till denna att påpeka att den fiktive ORS faktiskt var kyrkobokförd och medlem i tre borgerliga partier.

Inte för Dig, nej. För Dig är ju Din åsikt Din sanning och därmed är det ju sant det Du skriver. För oss andra är det däremot inte alls någon sanning utan snarare en åsikt sprungen ur ganska luddiga motiv.

Det är inte min retorik som är svag, det är Din retorik som är alldeles för snäv för att lämna reträttvägar öppna ifall läget blir sådant att en reträttväg behövs. Fast, det är klart... Vad väntar jag mig? Du är ju egentligen ingen garvad debattör utan livnär Dig på att skriva sarkastiska kommentarer om Liza Marklunds senaste klåparverk i någon lokalblaska läst av tusentalet närmast sörjande...


Inte alls. Däremot hävdade Du i inlägget ovan att både Boye och Dagerman var att betrakta som "bättre" litteratur än Guillou vars böcker närmast var att betrakta som hafsverk av en stressad kvällstidningsjournalist.

Om en bok är "bra" eller ej är väl ändå ytterst subjektivt? Du vet, läsarens egen åsikt och det där...?


Och vad har det med saken att göra?


Inte alls. Da Vinci-koden ligger redan på min dator. Som ljudbok...

Jag väntar bara in att hysterin ska lägga sig. Jag vill nämligen inte läsa populära böcker samtidigt med den andra allmogen eftersom jag är lite märkvärdigare än alla andra. Lite bättre, lite finare, lite mer sofistikerad. Ja, Du vet... Du känner säkert igen Dig i resonemanget...


Jo, jag vet. Det skulle vara kul att veta vem man måste muta för att få in en fiktiv personlighet i folkbokföringen. Vem vet, jag kanske kan söka kulturbidrag i så fall...

// Roger P.

Ja, det förvånar mig inte om han var på pickalurven när han skrev den. Det var ingen bra historia. I varje fall föll den inte mig på läppen...

// Roger P.