"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Jag har inte påstått att vi inte står inför problem, eller att en stor invandring av svårintegrerade personer inte påverkar ekonomin. Självfallet gör den det.

Min poäng redan tidigt i trådan var att ett modernt samhälle faller inte samman över en natt även om det utsätts för stora påfrestningar. Det som händer är i stället att folk gradvis får det sämre. Alltså den "pyspunka" som rosebud talade om i ett inlägg ovan.

Jag håller nog med i stort. Pyspunka eller korrosion beskriver dagens läge bättre än kollaps.

Samtidigt gillar jag inte när förnekarna försöker sminka grisen till att se anständig ut.

Sen är "mycket hastigt sönderfall" en fråga om tidsperspektiv. Lever man mitt i smeten så upplevs det kanske som en smygande och nästan osynlig förändring. Men vad kommer framtida historiker som tittar på Sverige 1900-2100 kalla perioden 2020-2040? "Välfärdssamhällets kollaps" kanske?

Till sist finns alltid risken för en "riktig" kollaps. Dagens situation är en pyspunka som i princip kan fortgå väldigt länge. Men vad händer vid en internationell finanskris med tillhörande bostadskrasch i Sverige? Som bonus kan man lägga till galopperande oljepriser pga Opec-åtgärder plus en global ebola-pandemi. Hur klarar sig det nya glada mångkulturella Sverige i ett sånt läge?

Vi kan hamna i ett läge där det offentliga måste skära snabbt med tårtspaden istället för det vanliga småduttandet med osthyveln. Kommer polis och militär att kunna hantera konsekvenserna av detta?

Nej, ett BIG BANG blir det knappast även om systemet - mot förmodan - skulle kollapsa.

Ett bra exempel på ett modernt samhälle med gradvis sönderfall av välfärden är den ekonomiska krisen i Argentina 2001. En ung arkitektstudent - Fernando “Ferfal” Aguirre - bloggade om det medan det hände, och blev så framgångsrik att han skrev flera böcker och än idag 15 år senare bloggar om överlevnad i sönderfallande samhällen:

http://ferfal.blogspot.com/

Det intressanta är att sönderfallet kom smygande och gradvis. En dag frågade en lärare studenterna om de insåg att de aldrig skulle få jobb som arkitekter eftersom samhället höll på att falla samman. Något som de inte reflekterat över innan de fick frågan.

Ytterst få saker i verkligheten gör diskontinuerliga hopp. En sjukdomsepidemi sprider sig med en viss hastighet. Har det någon egentlig betydelse om socialförsäkringssystem går från fungerande till havererade, på ett dygn eller två år? Har det någon betydelse att bostadsbristen kan sväljas några år genom ökad trångboddhet och en förlängning av mambotiden? Vid en krass genomgång av hur Sverige ser ut idag i en rad avseenden (som redan nämnts i tråden), så måste det till rena marshallplanen för att vända detta. Tror vi på en sådan?

Det är lite som lägesenergi. Om välfärdssamhälle är ett bowlingklot baxat upp till 10:an i hopptornet, så är nattväktarsamhället en svajig trampolin på enmeterssvikten. Du uppehåller dig vid apokalypsen på bassängens botten. Vilket iofs är intressant men inte har så mycket med systemkollaps att göra. Det kommer liksom (eventuellt) senare.

Läs vad jag skrev ovan om Argentina. Det argentinska samhället utsattes för betydligt större påfrestningar än Sverige rimligen kommer att göra, men föll inte samman för det. Det finns fortfarande polis, sjukvård och skolor i Argentina. Köerna är längre, servicen är sämre och man får betala lite mer. Men någon systemkollaps blev det inte.

Om man definierar systemkollaps som att välfärden gradvis blir sämre kan man kanske tala om det både i Argentina och - hypotetiskt - i Sverige. Men det är inte vad som normalt menas med ordet systemkollaps.

Systemkollaps ser man i länder med långvariga inbördeskrig, som Somalia och Sydsudan.

Läs vad jag skrev ovan om Argentina. Det argentinska samhället utsattes för betydligt större påfrestningar än Sverige rimligen kommer att göra, men föll inte samman för det. Det finns fortfarande polis, sjukvård och skolor i Argentina. Köerna är längre, servicen är sämre och man får betala lite mer. Men någon systemkollaps blev det inte.

Om man definierar systemkollaps som att välfärden gradvis blir sämre kan man kanske tala om det både i Argentina och - hypotetiskt - i Sverige. Men det är inte vad som normalt menas med ordet systemkollaps.

Systemkollaps ser man i länder med långvariga inbördeskrig, som Somalia och Sydsudan.

Läs vad jag skrev ovan om Argentina. Det argentinska samhället utsattes för betydligt större påfrestningar än Sverige rimligen kommer att göra, men föll inte samman för det. Det finns fortfarande polis, sjukvård och skolor i Argentina. Köerna är längre, servicen är sämre och man får betala lite mer. Men någon systemkollaps blev det inte.

Om man definierar systemkollaps som att välfärden gradvis blir sämre kan man kanske tala om det både i Argentina och - hypotetiskt - i Sverige. Men det är inte vad som normalt menas med ordet systemkollaps.

Systemkollaps ser man i länder med långvariga inbördeskrig, som Somalia och Sydsudan.

Verkligheten blir vare sig bättre eller annorlunda för att man ropar vargen kommer hela tiden. Sverige har aldrig och kommer aldrig att bli problemfritt. Dock så går utvecklingen hela tiden framåt även om det blir ett par snedsteg eller till och med baklängesgång ibland. Att måla faan på väggen och skrika hjälper inte. Det enda som hjälper när det kärvar lite här och var är att försöka få igång hjulen igen. Det tar tid och framförallt när man inte är överens om lösningarna. Så fungerar det i en demokrati och att skrika högst har ingen som helst kvardröjande effekt.

Malmö har stoppat alla samhällssatsningar. Pengarna är slut. Om flyktingströmmen fortsätter kommer det inte finnas tak över huvudet för asylsökanden i början av december.

Om Malmöfestivalen ifallit nu hade den syällts in pga massinvandringen.

Kan inte uppge källan då det är känsligt. Från person med stor insyn i Malmö stads finanser.