Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

Min verklighetsuppfattning kan man säga. Jag vill inte göra misstaget att tro på saker som ej existerar, typ gudar, spöken, aliens på jorden, o.s.v. Att någon säger till mig att de köpt ny hund, men det visar sig att de luras, det gör inget åt min tro på att hundar existerar.
Om någon säger att gudar eller spöken finns, då kommer jag kräva belägg (om de vill bli trodd).

Svår fråga, kan nog inte riktigt ge ett tydligt svar.

Men generellt så följer jag en princip där jag absorberar verk av de största och mest kända psykologer, filosofer, gurus och mystiker genom tiderna som jag sedan blandar med ett eget tänkande och kontemplerande runt liknande frågor som kretsar i deras verk, sedan kombinerar jag dessa verk, förbättrar och moderniserar, oftast behövs det någon form av omstrukturerande och moderniserande av många gamla verk som är flera tusentals år gamla så att det går att effektivt använda dem i modern tid.

ping

Om du fyller ett rum med stolar, bord och andra möbler från golv till tak så ser du inte hur rummet ser ut, du kan inte uppleva rummet längre. På motsvarande vis kan du inte se livet för vad det är och inte uppleva det om du fyller din tillvaro med tankar. Möblerna - Tankarna - skymmer utsikten så egentligen känner du varken livet eller vem du är. Din verklighetsuppfattning kommer förändras med tiden min vän och den dagen kommer bli stor för alla.

Att saker skymmer en sikt är inte bevis för X existerar. Att gissa/hitt på vad som finns är inget för mig.

Du är i ett drömtillstånd, men varken märker eller förstår det eftersom det är det enda du känner till och eventuellt vill du inte heller veta av annat för det kan kännas hotfullt. Lär dig att stoppa tankarna och bli medveten så kommer du bli överraskad.

Som en personlig erfarenhet skulle jag vilja beskriva det som ett långsamt uppvaknande ur en dröm där allt blir tydligare, mer begripligt ju mer vaken man blir och bitarna faller långsam på plats, man förundras över allt det man inte sett tidigare och man blir så sakteliga en annan människa som kan möta livet med dess innehåll på ett djupt, innerligt vis med den djupa förståelse för den man är, en annan syn på medmänniskor och vad livet egentligen är. En annan jämförelse som jag tycker är bra är att man hela livet gått med hörlurar som spelat musik så högt att man inte riktigt hört ljuden runt om en, på näsan har suttit solglasögon som fördunklat synen och man har varit omtöcknad av alkohol så att man inte varit förmögen att registrera och förstå vad man själv gjort eller andra och ingen uppfattning om vad ens handlingar och tankar lett till. Vi är alla olika djupt inne i denna situation och naturligtvis har vi olika förståelse för detaljer och existentiella spörsmål. Tänk dig själv så mycket mer världen kan visa om du tar av lurarna och lägger solglasögonen åt sidan - En annan värld och när du "nyktrar till" och så småningom kommer till sans - medvetande - och det kan både bli en otäck överraskning om vad du tidigare missat, men också en välsignelse för äntligen förstår du bättre och slipper uppträda så klumpigt i livet och nu begriper du äntligen vad andra, som redan lagt av sig begränsningarna, pratar om.

Ovanstående rader förblir besynnerliga och enkla att ta avstånd ifrån som irrelevanta ända tills vi omsätter dom i praktisk handling - Skapa en vana och stanna upp ett ögonblick, observera vad du tänker, vad du känner och var känslan sitter, iakttag ting och människor runt omkring dig utan att analysera och ge dom etiketter, bara var i stillhet och tillåt en mycket större och djupare medvetenhet få tillträde. Det är den enklaste vägen att öppna sig, skapa självkännedom och att börja se allt för vad det egentligen är.

Annars kommer det en annan gång när en öppenhet är tillgänglig för dig vi alla har olika mottaglighet för det som ligger bortom de mentala koncepten. Tack för en givande konversation nu förstår jag lite mer hur många där ute tänker. Men om du vill forsätta diskutera så är jag glad.

Det behöver nödvändigtvis inte vara på viset att man inte kan se livet för vad det är om man fyller närvaron med tankar, det beror på vad dessa tankar innehåller.

Ett bra exempel är tanken du i detta inlägg har tänkt och sedan skriver, vilket är en tanke som säger att tankar gör att man inte kan se livet för vad det är, denna tanke kan ju leda till en förståelse eller en uppfattning att tankar kan vara i vägen för att se livet för vad det är och kan genom det leda till att man kan se livet för vad det är för att man har tänkt eller läst den tanken.

Men samtidigt kan också tankar vara ett hinder för att se livet för vad det är om det inte är tankar som säger att tankar kan vara i vägen för att se livet för vad det är.

Det kan även vara så att du går med hörlurar på dig nu, och därför missar en massa saker. Hittills har du bara påstått att jag gör det, du har inte kommit med några belägg.

Alla tankar har ett innehåll och innehållet är en volym av en substans, en innebörd av en mening. Glasets vackra botten kan inte ses om det finns vibrationer på ytan som förhindrar klarheten. Om du ser en blå bil framför dig och du vet om att det är en blå bil så kommer vi fortfarande inte se vad som finns bakom bilen. Vi kan se vad som finns runt om bilen och studera runt tanken men inte bakom man kan dra en slutsats om vad som finns bakom utvärderat av det runt om men man kan inte se.

Men vi vill se bortom det ytliga då krävs det att att alla tankar oavsett vad dom har för innehåll tas bort dess uppmärksamhet på så sätt ser vi vad vi inte ser och hör.

Dessvärre går det inte att se vad vi inte ser och hör hur du än vrider och vänder på det, för om vi såg och hörde det vi inte ser eller hör så är det vi ser och hör inte det vi inte ser och hör, utan i faktum det vi ser och hör.

Du kan inte se någonting du inte ser, likaväl kan du inte höra någonting du inte hör.

Det du uttrycker visar vem du är och var du befinner dig utvecklingsmässigt, existentiellt såväl som på ett*traditionellt personligt plan.*

Jag tror tveklöst att det finns mycket som du ser som inte jag ser annat hade varit konstigt.
Ta inte det som jag skriver som ett tänkt angrepp, jag är inte här för att döma dig utan för att diskutera, filosofera kanske skapa en öppenhet. Belägg finns inte i andlighet bara känslor.

Det är lugnt, jag tar sällan åt mig. Det jag menar är att det du påstår att du ser kan vara hjärnspöken, önsketänkande, hopp, o.s.v.