Citat:
Ta det jag skriver med en lagom nypa salt, det är mystikern i mig som manifesterar sig nu och när jag skriver detta som jag skriver beskriver jag någonting som essentiellt inte kan beskrivas eller konstrueras med språk eller tankeförmåga.
Diverse filosofer och mystiker genom tiderna (Siddartha Guatama (den första buddhan) var en utav dem) beskriver någonting som vi idag möjligtvis skulle kalla det universella sinnet (universal mind på engelska), detta sinne likt vårt eget sinne konstruerar med mentala fenomen oändligt många världar och universum precis som att vi konstruerar tankar, koncept och fantasier med vårt sinne, sökandet efter det sinnestillstånd vi en gång befann oss i är det sinnestillstånd som detta universella sinne befinner sig i, och vårt mänskliga sinne precis som detta universella sinne är fundamentalt samma sinne, men eftersom vårt sinne just nu är kopplat eller förenat med den mänskliga kroppen och dess innehavande biologiska funktioner så har vi vissa begränsningar som försvårar en återförening med det universella, några begränsningar är till exempel de 7 dödssynderna och detta är varför det inom kristendom och i princip alla religioner existerar diverse principer eller "regler" som är meningen att följa för att frigöra sig från dem, för när man följer dessa principer så frigör man sig från hinder och förändrar eller expanderar det mänskliga sinnets tillstånd och närmar sig det universella tillståndet, en sådan princip är de 10 budorden.
Men ett annat biologiskt fenomen förutom fenomen som girighet, lust m.m som är ett stor tröskel är lidande, detta är varför buddhismen är väldigt centrerat kring lidande och hur man transcenderar det, i buddhismen skulle en förening med det universella sinnestillståndet beskrivas som ett inträdande i det som kallas "buddhahood" (länk), när detta sker så blir det mänskliga sinnet upplyst och börjar se genom det universella sinnets perspektiv och genom det ser igenom verklighetens illusionistiska koncept som liv och död.
Dessvärre på både ont eller gott, beror lite på hur man ser det, så har det människan ergo det mänskliga sinnet genom tiden försökt på olika sätt konceptualisera och beskriva detta universella sinnet med diverse koncept som exempelvis Gud, därav har det skett genom historien mycket olika former av manifesteringar och tolkningar, men även förvanskningar och misstolkningar i maktsyfte som både har hjälpt oss men samtidigt stjälpt oss att uppnå det universella sinnestillståndet, men som påpekat beroende på hur man ser det så kan det faktiskt också ses som fördelaktigt när det är svårare och stjälpande eftersom svårighetsgraden också vid framgång belönar den specifika individen med det mänskliga sinnet som lyckas med en förening med mer värdefulla, tydliga, komplicerade och användbara insikter från sökandet.
Således är varje existerande religions fundamentala funktion, även om denna funktion är i många fall otroligt diffus, otydlig och svår att tolka en metod av enande med det universella, vissa religioner har utsatts för mycket konceptualiserande och förvanskande vilket gjort enandet svårt medans andra inte har det, abrahamitiska religioner är i majoriteten de religioner som drabbats hårdast av konceptualiserande och förvanskande, orientaliska religioner som hinduism och buddhism har till större delen inte drabbats av detta i samma mängd, främst buddhismen där man lyckats sedan buddhas läror hålla den fri från objektivt konceptualiserande och förvanskande från biologiska fenomen som girighet, begär m.m och även genom diverse grenar och skolor där metoderna och kunskaperna passerat från generation till generation faktiskt förenklat och till med nästan uppnått metoder av perfektion genom att vara tillgivna till den första buddhans fundamentala lära som han kallade "the middle way" (länk).
Lite så tänker jag.
Diverse filosofer och mystiker genom tiderna (Siddartha Guatama (den första buddhan) var en utav dem) beskriver någonting som vi idag möjligtvis skulle kalla det universella sinnet (universal mind på engelska), detta sinne likt vårt eget sinne konstruerar med mentala fenomen oändligt många världar och universum precis som att vi konstruerar tankar, koncept och fantasier med vårt sinne, sökandet efter det sinnestillstånd vi en gång befann oss i är det sinnestillstånd som detta universella sinne befinner sig i, och vårt mänskliga sinne precis som detta universella sinne är fundamentalt samma sinne, men eftersom vårt sinne just nu är kopplat eller förenat med den mänskliga kroppen och dess innehavande biologiska funktioner så har vi vissa begränsningar som försvårar en återförening med det universella, några begränsningar är till exempel de 7 dödssynderna och detta är varför det inom kristendom och i princip alla religioner existerar diverse principer eller "regler" som är meningen att följa för att frigöra sig från dem, för när man följer dessa principer så frigör man sig från hinder och förändrar eller expanderar det mänskliga sinnets tillstånd och närmar sig det universella tillståndet, en sådan princip är de 10 budorden.
Men ett annat biologiskt fenomen förutom fenomen som girighet, lust m.m som är ett stor tröskel är lidande, detta är varför buddhismen är väldigt centrerat kring lidande och hur man transcenderar det, i buddhismen skulle en förening med det universella sinnestillståndet beskrivas som ett inträdande i det som kallas "buddhahood" (länk), när detta sker så blir det mänskliga sinnet upplyst och börjar se genom det universella sinnets perspektiv och genom det ser igenom verklighetens illusionistiska koncept som liv och död.
Dessvärre på både ont eller gott, beror lite på hur man ser det, så har det människan ergo det mänskliga sinnet genom tiden försökt på olika sätt konceptualisera och beskriva detta universella sinnet med diverse koncept som exempelvis Gud, därav har det skett genom historien mycket olika former av manifesteringar och tolkningar, men även förvanskningar och misstolkningar i maktsyfte som både har hjälpt oss men samtidigt stjälpt oss att uppnå det universella sinnestillståndet, men som påpekat beroende på hur man ser det så kan det faktiskt också ses som fördelaktigt när det är svårare och stjälpande eftersom svårighetsgraden också vid framgång belönar den specifika individen med det mänskliga sinnet som lyckas med en förening med mer värdefulla, tydliga, komplicerade och användbara insikter från sökandet.
Således är varje existerande religions fundamentala funktion, även om denna funktion är i många fall otroligt diffus, otydlig och svår att tolka en metod av enande med det universella, vissa religioner har utsatts för mycket konceptualiserande och förvanskande vilket gjort enandet svårt medans andra inte har det, abrahamitiska religioner är i majoriteten de religioner som drabbats hårdast av konceptualiserande och förvanskande, orientaliska religioner som hinduism och buddhism har till större delen inte drabbats av detta i samma mängd, främst buddhismen där man lyckats sedan buddhas läror hålla den fri från objektivt konceptualiserande och förvanskande från biologiska fenomen som girighet, begär m.m och även genom diverse grenar och skolor där metoderna och kunskaperna passerat från generation till generation faktiskt förenklat och till med nästan uppnått metoder av perfektion genom att vara tillgivna till den första buddhans fundamentala lära som han kallade "the middle way" (länk).
Lite så tänker jag.
Jag välsignar dina tankar, oehört spännande och intressant. Dom människor som har dig runt sig har verkligen tur, får jag fråga, har du någon att diskutera dina tankar med i verkigheten som kan bemöta dom?
När jag läser din text så ofrivilligt hittar jag mellan raderna något som vill beskriva en lycka, en befrielse från något som förhindrar känslan att vara ett med allt, förhindrar kärlek att genomsyra alla våra handlingar.
I all andlig litteratur så berättas det i religioner och andliga traditoner om den allmäna dysfunktionen i människans medvetande. Insikten om våran dysfunktion som egentligen är ett "normalt" sinnestillstånd hos de flesta människor har jag läst går under flera namn. Om du tittar i hinduismen så heter det "maya", illusionen slöja och i buddhismen "dukkha" vilket översätts som lidande, otillfredställelse eller olycka. Och i den kristna läran så talar den om vårat kollektiva tillstånd och det är det som kallas arvsynden. Men ordet synd har blivit missförstått i kristendomen pga. felöversättning. Det nya testamentet skrev ursprungligen på forngrekiska och om man gör en bokstavlig översättning betyder synd att misslyckas eller missa sitt mål alltså betyder synd att förfela syftet med våran mänskliga tillvaro. Kolla bara på nyfödda bebisar dom utstrålar en oskuldsfullhet som vi kan betrakta som en skönhet som jag har sett kan påverka de mest känslokalla och okänsliga!! Det är för att dom inte är förankrade i den materiella världen och den äkthet vi alla borde ha lyser igenom. Men sakta sakta så tar identiferingen med formens värld över med det materiella och ytliga som skapar en del av bebisens medvetande och det är det som benämns som egot. Men långt innan jag dök ner i andlig litteretur så har jag stött på begreppet egot innan men aldrig riktigt förstått vad det har inneburit för än några månader sen. Εγώ = "ego" betyder jag på grekiska. Identifieringen med ditt jag. Allså att identifiera sig med sina tankar och åsikter skapar ett intellektuellt jag - egot. Men egot är ett falskt jag som bygger sin existens på separation. Jag ser folk försöka undkomma egots dominans via alkohol, droger t.om sexmissbruk men det är en annan verison av omedvetenhet bara. Inget av detta leder till flykt mer än tillfälligt och det kommer alltid bakslag.
Tror du att egot är verkligt och har en väsentlig funktion i det som avses som en förhindring ifrån det universiella sinnestillståndet?
