Citat:
Ursprungligen postat av
HasseBanan
Jag har en gammal skolkamrat som var satanist i unga år. Han hävdade själv att han hade ingått ett förbund med Satan och därmed fått övermänsklig styrka och övermänskliga krafter. Personen ifråga är över 2 meter lång, stor och muskulös och alla är livrädda för att bråka med honom. De som har försökt har inte sällan fått åka ambulans med ibland livshotande skador. Alla försöker hålla sig väl med honom och han är av många dyrkad nästan som en Gud. Han är väldigt lugn och resonabel till sin personlighet, men retar man honom för mycket brakar helvetet löst! Han är dock inte satanist idag utan har blivit mer som en vanlig svensson. Men jag vänder mig här till alla de som minns början av 90-talet när satanistvågen sköljde över skandinavien med utgångspunkt från Norge och den s.k. Svarta cirkeln med Count Grishnack och Eyronymous i spetsen. Har ni, som växte upp då, några bekanta som ingått liknande förbund med djävulen och därmed fått omänskliga krafter?
Yes.
Många känner skam idag. Vissa vill bara glömma..
Hur tänkte du dig att diskussion skulle ta fart? Att lägga ut sina anekdoter och utdrag ur personliga händelseförlopp med smarriga episoder?
Elelr har du någon el ett par specifika liksom hållpunkter du önskar diskutera?
Teologiska värdet inom "satanism" ? Den retoriska host.. evolverande förklaring de vill försvara sig med, dem som hänger mentalt kvar i sin försvarsfilosfi? Dvs dem som är lite stolta.. eller hur ska diskuteras?
Satanism, är ju ett flummigt begrepp.. taget direkt ur något religionspaket som , vad jag förstått mer fundamental antiteism, med avsikt att skada.. via allmänt trots.. via upprättandet av egensinnig slags moralism, som kan förlaras väl i målet att göra sig av med all moral, och då börjas med den universellt underförstådda moralen, att knäckas.
Dvs.. satanism, börjar med att försöka knäcka sans och logik. EMÅ
