Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Du har på sätt och vis rätt men jag tycker att ett avsnitt kan vara bra utan att Kalle Lind inte vet särskilt mycket om det men är bara nyfiken. Problemet med just detta scenariot är att Kalle Lind inte är särskilt nyfiken.

Jag är själv ingen större sportentusiast men jag kan tycka att det är roligt att läsa om sport.

Säkrast så, med tanke på att Kalle Lind och många anhängare till podden verkar anse att sport inte hör hemma i Snedtänkt. Som att svära i kyrkan!

Karaktärer i samma anda som Ricky Brusch, absolut! Varför inte ett avsnitt om tennisstjärnan Mats Wilander? Han skrev dikter, spelade gitarr och drömde om en parallell musikkarriär jämte tennisen, samt kullkastade sin tenniskarriär på grund av att han testade positivt för kokain i ett dopingtest.

Annars så finns det ju många subkulturer inom idrottsvärlden som förtjänar att belysas. Fanatiska idrottssupportrar är ett kapitel för sig. Fenomenet huliganism har avhandlats i Snedtänkt, men ej de fredliga fansen som stöttar sitt lag i vått och torrt. En kategori idrottsfans som alltid har fascinerat mig är de som av någon dunkel anledning har bestämt sig för att heja på ett utländskt fotbollslag eller ishockeylag, och går in för det till 100%! Alltså, jag har vänner som fäller tårar om typ Arsenal FC inte går vidare i Champions League, eller som är deprimerade i en vecka om New York Rangers misslyckas i Stanley Cup!

Tror det blir ett snävt urval om Kalles kunskaper ska matcha ämnet. Men du har en bra kandidat i Wilander såklart. De får spela hans EP Ghost of Margareth om de får tunghäfta.

De sista snubbarna du nämner, de som sörjer när ett lag de har noll koppling till förlorar, kan Kalle inte relatera till alls.

Se där, det blev ett avsnitt om Alf Henrikson. Jubel och juveler!


Om Alf Henrikson
https://sverigesradio.se/avsnitt/om-alf-henrikson

Språkvårdaren Catharina Grünbaum lotsar oss genom dagsverspoeten, populärhistorikern, översättaren, journalisten och intelligensprismottagaren Alf Henriksons produktion av dryga 20 000 dagsverser och 80-talet böcker.

Tror vi kan glömma avsnitt om något sportämne. Det är inte hans grej helt enkelt.

Däremot förekommer det ju att han missat referenser och intressanta sidohistorier på grund av sitt ointresse för sport. Han har till exempel gjort program om SVT:s historia utan att nämna sportsändningarna.

Kalle Lind har egentligen ingen radioröst, inte mycket av sympatisk klang. Lite grinig, låter han. En djävla surpuppa, faktiskt.

Det kan man tolerera när han känner ämnet. Ibland gör han det, ibland inte.

Massan av relativt goda avsnitt imponerar ändå.

Han är väl lite som Hasse Alfredson minus värmen och charmen och Myggan Ericson minus den trygga, breda allmänbildningen. Det forcerade och det framgooglade lyser igenom lite för ofta. Hans associationer och analyser går gärna i samma förutsägbara riktning så avsnittens kvaliteter blir väldigt avhängiga av gästen. Något snedtänkt är det ju egentligen minst av allt frågan om, även när man gräver fram förment smala och obskyra ämnen så är vinkeln och värderingarna alltid fullkomligt MSM-kompatibla.

Kanske är det tänkt att hans karriär skall fortsätta på tv, igår var han ju gästexpert i det lite kuriösa minnesprogrammet om Povel Ramel. Där han märkligt nog inte tycks reagera när programledaren Malin Båth presenterar Ta av dej skorna som en av Ramels "tidiga hittar" (då han hade en 25-årig karriär av framgångar bakom sig) Och där den "politiske" Ramel representeras av The Nej tack jump, Låt leoparden vara kvar i leoparden och Varför är där ingen is till punschen?, men där satirer som I de ajande bajande fingrarnas land och Trubaduren (Käleken ti mänsliheten, åmma säjer) eller de borgerliga äktenskapsidealen i just Ta av dej skorna av någon anledning helt utelämnas. Ibland kan man närmast få intrycket att han odlats fram som en pumpavarelse som skall se till att kulturvänsterns traditionella historieskrivning förs vidare till nya generationer.

Reagerade också på det där. Ta av dig skorna var dessutom det första musikinslaget i programmet, och spelades kort efter att Kalle Lind hade förklararat att Povel Ramel "är helt unik, åtminstone i en svensk kontext. Han skrev text, musik och framförde sina verk i den humoristiska genren." Det är i det sammanhanget mindre bra att spela Ta av dig skorna, där Ramel har tagit hjälp av Beppe Wolgers i textskrivandet, när det finns så väldigt mycket att välja på där Ramel helt på egen hand har skrivit både text och musik.

Jag lyssnade på avsnittet om skämttecknaren O.A. (Oskar Andersson) med Jannike Åhlund. Lind griper in och tar över mitt i hennes berättande ("vänta, jag är också bildad/uppgooglad!"), så att man undrar vad hon skulle ha sagt om hon inte blivit avbruten. Det här händer ett par, tre gånger, någon gång bemöter hon honom med ironi.

Det blev, summa summarum, ändå ett hyggligt avsnitt. De kom skapligt väl överens. Så är det ofta - skapligt väl - bra ämnen, men utförandet är inte fullt i nivå med vad ämnena borde medge.

Som bekant ägnade sig Povel Ramel inte åt politisk satir likt andra revymakare som t.ex. Karl Gerhard, utan istället åt att skoja med olika företeelser i samhället. Men om man vill plocka fram fall där han tog tydlig ställning i frågor i sin samtid, då är väl ändå The Nej tack jump och Låt leoparden vara kvar i leoparden självklara exempel. Den senare framförde han för första gången på Naturhistoriska riksmuséet i ett symposium om pälsar och utrotningshotade djurarter, och den förra i anslutning till folkomröstningen om kärnkraft. Det var inte likt Povel Ramel att ta ställning på det sättet i samtidsfrågor, utan dessa två fall sticker ut som undantagsfall. I de ajande bajande fingrarnas land är förvisso en smått lysande satir över övervakningssamhället, men innehållet i texten kunde nog de allra flesta hålla med om, med undantag för en och annan byråkrat kanske. Sen kommer Ramel aldrig fullt ut att omhuldas av kulturvänstern, oavsett hur mycket Kalle Lind lyfter fram honom. Minns tydligt när Johan Johansson (KSMB, Strindbergs) beskrev Povel Ramel som ett geni, varefter Lars Demian snabbt förlöjligade Ramel, och fick stöd av Lars Winnerbäck. Den senare tyckte det var otänkbart att uppskatta någon som inte hade något att säga, och som inte hade något innehåll i sina texter. Synen på Povel Ramel kan onekligen se ut på olika sätt inom kulturvänstern.

Hittade för övrigt den gamla diskussionen om Ramel mellan Johansson, Demian och Winnerbäck på youtube. Se 3:50 in i https://youtu.be/HNjW7VGwIGA. Stefan Sundström är också med i programmet.

Sport har ändå stor betydelse för många även om de inte är supersportintresserade men ett avsnitt om Rekordmagasinet som faktiskt var en väldigt bred tidning hade passat bra.

Angående Ta av dig skorna kan det bara ha varit att Kalle Lind inte hade ordet då och sedan inte ville gräla. Jag hajade också till när den påstods vara en av hans första hittar.