Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Det kanske var en bagatell men som programledare på Kulturnyheterna borde Jacobson Båth ändå ha en mental kartbild över hållpunkterna i svensk kultur- och underhållningshistoria. Nu blir man lite orolig över att hon bara upplever den som ett vagt "förr i tiden" där 1945 och 1965 är ungefär samma svartvita sak.



Nja, rörande I dom aja bajande fingrarnas land kan jag inte hålla med om att det bara var "en och annan byråkrat" som kunde tänkas ta illa upp. Vid tiden för Semlons gröna dalar, 1977, var detta ett ämne med stor politisk sprängkraft, sedan socialdemokratins långa satsningar på det starka samhället och den offentliga sektorn alltmer kommit att förknippas inte bara med "krångel-Sverige", hög marginalskatt och expert- och pampvälde utan även med kollektivanslutning, åsiktsregistrering och myndighetsövergrepp. Olof Palme varnade för att kampanjerna mot byråkratin i själva verket var ett hot "mot själva grunden för vårt samhälle", och att Centerpartiet under Fälldin lyckades suga upp alternativrörelsernas kritik mot den centraliserade byråkratin bidrog säkert starkt till att vi mitt under det radikala 70-talet fick en borgerlig regering. Bland det första denna gjorde var att tillsätta "byråkratiutredningen" för att undersöka landets statliga regleringar och myndighetsorganisation. Detta var långt ifrån någon politiskt oskyldig revyhumor, och det är också intressant att Ramel framför den i egen person i tv-serien (d.v.s. inte i rollen som Semlon Pytting), liksom att han ovanligt nog satiriserar över landet/samhället Sverige och inte en enskild typ eller situation.

Festligt i programmet var också de långsökta försöken att göra Povel Ramel till ekologisk förkämpe med hänvisning till Dom stackars cirkusdjuren. Man undrar om Kalle Lind i tysthet biter läpparna blodiga eller om han är med på krumbukterna.


Hm, fick en helt annan uppfattning av det programmet men jag kanske måste lyssna om. Jag tyckte att stämningen var påtagligt stel och pinsam och undrade hur det kom sig att just denna Åhlund skulle prata om O.A. – som det verkade på ingen annan grund än att hon läst Gunnar Jungmarkers gamla biografi om denne. Hon lät som en överårig trött tonåring, verkade ha dimmiga föreställningar även om den ryktbara handklipparbilden (som hon trodde handlade om mötet med "en dam") och använde begreppet "sublimerade begär" på ett helkonstigt sätt (mannen som gör vad som faller honom in representerar väl snarare motsatsen till sublimering?). Kalle Lind missminde sig väl rörande skämtteckningen om mannen som vill ha ledigt för att begå självmord (bild nr 2 här) och trodde att det rörde sig om en verklig händelse men kom med en del bra inpass om Hasse Z som för mig var behållningen av detta program.

Mitt minne av 70-talet hade nog förbleknat. Det du skriver om "krångel-Sverige" låter mycket bekant när jag söker djupare i minnets vrår.
Ett annat exempel som togs upp i det där sammanhanget var Grisälven, och som Kalle Lind sa är det ju en parodi på den ursprungligen norska schlagern Nidälven stilla och vacker du är (Nidelven stille og vakker du er). Men skrev Povel Ramel den i en självpåtagen roll som ekologisk förkämpe? Misstänker snarare att han hade hört den enormt populära schlagern så plågsamt ofta, med all dess sentimentalitet, att han inte längre kunde motstå att parodiera den på ett sätt som gjorde att både älv och bygd kom att framstå som inte fullt så idylliska längre. Sen kan man förstås så här i efterhand tolka den som en miljökampsång, likt den numer döde Enn Kokk.

jag vet inte vad du pratar om för serie

Han sa en bra sak, han invände mot Kalles okunskap om att Harry och Vanhedens inte skulle ha nämnts mer efter Jönsson & Dynamik Harry, Jimmy mindes (utan att detaljminnas) att det sades i Jönsson på Mallorca

I övrigt var han sur & tvär och ville hela tiden dra tillbaka Kalle till det tråkiga Olsen bande, när Kalle ville göra ett kombo-avsnitt med Jönssonligan

Det jag reagera mest på var hur illaluktande Jimmy tyckte att det var av Kalle att vilja prata mer om sexet i filmerna, vilket Jimmy raljerade om att man borde sopa under mattan för det är över hans värdighet

Nu respekterar jag Wallin ännu mer bara för det.

Serien som Wallin tecknar och Lind skriver manus till heter Statarna och går i 91:an. Ganska enkel humor som jag antar att Lind inte lägger särskilt mycket vikt vid när han skriver.

Hur kan Kalle Lind inte veta när Last House on the Left utspelar sig. Den utspelar sig i nutid och har med en massa porrstjärnor. Wes Craven regisserade porrfilm. En skillnad från Jungfrukällan är att hämnden är betydligt svårare att genomföra i Last House on the Left än i Jungfrukällan. Tydligen handlar även Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest 1968 om samma sak som Jungfrukällan.

Jag gillar nog inte Kalle Lind. Läste hans blogg han hade förr. Det var kul med nån i ens egen ålder som var så intresserad av föräldragenerationens tv-kultur. Drog upp bisarra böcker från 70-tal och så.

Men hans intresse är alltid kalenderbitarens. I grunden är han en antiintellektuell besserwisser som lika gärna kunnat samla på fakta om vad som helst.
Han är inte särskilt lyssnande och trevlig i samtalen. Går in i monologer, biter sig fast vid förutbestämda uppfattningar om sånt han inte vet nåt om. Ett extremt arrogant” jag ska ha sista ordet” -kille. Vore han lite mindre självmedveten skulle han vara typexemplet på vad en ”mansplainer” brukar ses som.

Det stör mig också lite hur hans 40-talistvurmande ande tycks sväva över malmökotterierna kring standupare och div 37-åriga hipsters.

Jag gillade ju när den ironiska generationen började öppna upp för att Hasse och Tage nog inte är särskilt kul . Var tid behöver sina fadersmord.

Men nu plötsligt ska ungdomen hylla diverse lindeman-sketcher , Povel-nummer och t om en irrelevant figur som Sven Melander lyfta upp som en stor artist när han gick bort.
Det känns mest bara så provinsiellt. Lindse Hasse o Tage-vurm är ju rätt uppenbart lokalpatriotiskt färgad. Han behöver inte krama ihjäl eller tro sig ha patent på boomer-generationens mest sönderkramade radarpar.

Ville bara påpeka att skådespelaren Curt Masreliez namn uttalas helt uppåt väggarna i avsnittet om Loulou Forsell. Bisittaren Linus Kuhlin nöjer sig inte med att uttala namnet "marseljäs", han påstår dessutom att det skulle röra sig om en föga känd skådespelare.

Masreliez uttalas alltså "mareljé", om nu inte alla visste det.

Kalle passar säkert in i sin egen show. Snedtänkt. Men tycker han gör ett rejält magplask. När han vikarierar i Nordgren & Epstein.

Håller med om att det är kul att han hyllar ens uppväxts ikoner. Lite synd för en sån som honom med hans intresse att han är född bara några år försent för att få uppleva dessa gubbar när de var i sin prime. Undantaget Sven M då .. Tycker att alla dessa har en del roliga sketcher som fortfarande håller, främst Hasse & Tage förstås, även om en del åldrats dåligt. Allra sämst har kanske den typ av crazyhumor som Povel ägnade sig åt åldrats, men som tokhyllas av nästan alla (ja de som var med iaf). Den ironiska generationens humor från början 90-talet är ju dock inte särskilt rolig idag om man ska vara ärlig.

Och snyggt magplask i dagens sändning. Kalle har väl som sin grej att inte vara intresserad av sport. Så det blir kvinnan, vem det nu är?, som bara måste säga något om kvällens EM-semifinal i fotboll mellan hemmanationen England och Sverige.
Och hon inleder med att hävda att matchen är mellan Sverige och Finland!

Inte Kalles fel, givetvis.

Snedtänkt har blivit riktigt tråkigt på senaste. Har Kalle tappat intresset?

Säkert inte. Den som är intresserad av Kalle Boman, eller den delen av filmhistorien, är avsnittet säkert intressant. Men det är klart att det inte är så roligt.

Till skillnad från när han tar in komiker, som Anna-Lena Brundin och Lill-Marit Bugge, som satt och såg till att de var roliga åtminstone någon gång i minuten.