Citat:
Ursprungligen postat av
Kyrpator
Avsnittet om Lubbe Nordströms klassiska Lort-Sverige-reportage var oväntat bra efter en trevande start. Gästen, historikern Jenny Björkman, lät urtrist och tillknäppt i början, och jag befarade det värsta. Hon tinade dock upp och blev nästan lite fnissig och flamsig under resans gång. Inte så mycket att hon tappade fokus, dock. Fattas bara. Fyra stampade jordgolv av fem möjliga.
Men lite kuriöst att "totalismen" väl överhuvudtaget inte nämndes i programmet, den utopiska framstegsfilosofi för vilken Nordström såg sig som en närmast religiös profet. Nu blir det lite som att man försöker förstå 20- och 30-talsmodernismen genom att knöka in den i vår tids begreppskategorier med feminism, GAL-TAN etc.
Citat:
Ursprungligen postat av
25cm-slak
Tack! Synd att Lubbe var en dålig skribent. Men jag ska väl i alla fall titta i PDF-n.
Han skrev lysande men texterna blir kanske lite överlastade så att man måste pusta mellan styckena.
Citat:
Det som tillkom var en lukt. En underlig, en nästan synlig lukt, så kompakt och genomträngande var den, men samtidigt en hart när obeskrivlig lukt. Dock samlades alla dess spektral-lukter i ett enda prisma, ett enda ord: snusk. Och luktens kvalitet samlades också i ett enda ord: stank. Jag förstod först inte riktigt, vad det var. Denna stank hade nämligen samma underliga egenskap som liklukt att så att säga smyga sig fram och liksom långsamt, gradvis underminera luften. Den kom inte, som till exempel biffsteksos, frejdigt och rakt på sak. Nej! Först skickade den fram en liten rekognosceringspatrull, sen en lite större förbindelsepatrull, sen ett litet avantgarde och sen kom hela huvudstyrkan vältrande som tyska invasionsarmén i Belgien år 1914. Först nosade man till ett tag, så blev näsan lite orolig, så vaknade medvetandet av att man hade nånting fientligt omkring sig, och så med ens kände man, att man var hopplöst omringad. Denna stank stod gärna på lur i lä av en knut, och det var, när man rundade den, som proceduren började.
Citat:
Kammaren hade ett fönster, något större än det i köket, och det var knappt att ljus kunde tränga genom dessa gröngrå, nersotade, nerflottade, nerdammade kvintaglas och smutsiga gardiner till golvet, jag minns inte nu om av trä eller tegelsten men lika ingrott med smuts som köksgolvet, en möbelinteriör, närmast påminnande om en gamla tiders skomakarverkstad: litet lågt bord vid fönstret, låga stolar, lump överallt. Och hela rummet mörkt som under jorden. På en säng, överdragen med en järngrytsgrå filt, förmodligen en gammal hästfilt, låg på rygg en utmagrad gubbe med skinnet, rödflammigt och i kaviteterna grönt, smetat till kraniet, munnen ett svart hål, det glesa, grå håret i testar smetat till en febervåt huvudsvål och ögonen glasartade och vidöppna som på en död eller en döende på ett fältlasarett efter ett gasanfall i krig.
Vid fönsterbordet en liten, liten hopsjunken tandlös gumma i smutsig schalett, ett ansikte som en gammal bortkastad, nerskrynklad brun påse, två små bölder i stället för ögon. Brunsvarta fingrar som av råttor avgnagda rötter.
Några fler citat här:
(FB) "Sverge, det djävla nästet" - hundra år av Sverigehat i litteraturen
(FB) "Sverge, det djävla nästet" - hundra år av Sverigehat i litteraturen