Blev glad när det senaste avsnittet skulle handla om Åshöjden men det blev ganska blekt och pimpinett. Knappast ett hjärteämne för Kalle Lind utan mer av marknadsföring för den pågående samlingsutgåvan av den tecknade serien, som dock förstås är värd att puffas för. Och Max Lundgren är värd att uppmärksammas, inte bara för Åshöjden och Pojken vad den nu heter. 
Tyvärr verkade ingen ha någon riktig känsla för Lundgrens författarskap som i mitt tycke representerar en äkta humanism (detta missbrukade ord) – här framstod han mest som en gammaldags folkhemsk socialdemokrat och en flyhänt leverantör av manuskript till tv-produktioner. Som ofta i podden blev det i stället en lång diskussion om förbjudna ord, i fallet Åshöjden alltså tattare.
När det gäller Lundgrens Omin Hambbe i Slättköping, som kom året före den första Åshöjden-boken, undrar jag dock om Kalle Lind minns fel eller medvetet ljuger när han hävdar att den handlar om en svensk skolklass som gemensamt adopterar en neger från Afrika för att få ett bättre fotbollslag.
Poängen med boken är ju tvärtom oerhört framsynt: sjätteklassarna skramlar ihop till Omin Hambbe för att staden plötsligt blivit världsförbättrare och börjat tänka på negrer, judar, samer osv som särskilt utsatta minoriteter som behöver hjälp och stöd. Sen kolliderar den ängsliga beskyddarmentaliteten på olika sätt med skyddslingens verkliga person, som när Omin Hambbe inte alls tar så illa vid sig när folk talar om att "det luktar neger", medan lokalpressen och lärarkåren förstås betraktar det som skandalöst: Rasförföljelse i Slättköping lyder rubriken på tidningens förstasida etc.

Tyvärr verkade ingen ha någon riktig känsla för Lundgrens författarskap som i mitt tycke representerar en äkta humanism (detta missbrukade ord) – här framstod han mest som en gammaldags folkhemsk socialdemokrat och en flyhänt leverantör av manuskript till tv-produktioner. Som ofta i podden blev det i stället en lång diskussion om förbjudna ord, i fallet Åshöjden alltså tattare.
När det gäller Lundgrens Omin Hambbe i Slättköping, som kom året före den första Åshöjden-boken, undrar jag dock om Kalle Lind minns fel eller medvetet ljuger när han hävdar att den handlar om en svensk skolklass som gemensamt adopterar en neger från Afrika för att få ett bättre fotbollslag.

