Kuggade min 4:e uppkörning idag

Har sån enorm ångest och blir så besviken på mig sj varje gång.
Egentligen bryr jag mig inte hur många gånger det tar, men att behöva berätta det för familj, kollegor och framförallt chefen gör det hela extra ångestladdat.
Nåväl, denna tråd har fått mig att inse att andra sitter i samma båt, så tänkte skriva lite hur min erfarenhet av det hela har varit hittils.
1:a uppkörningen:
Hade kuggat teorin dagen innan så hade 0 självförtroende, dock så hade jag ändå en positiv inställning till uppkörningen då min handledare (pappa) sagt att "Du kör bra mycket bättre än din syster, och hon klarade det ju på första försöket".
Körde upp med trafikverkets bil i Jakobsberg. Väl på plats fick jag göra en säkerhetskontroll av däcken. Petade lite på dom och ansåg att lufttryck+mönsterdjup var ok. Kontrollanten verkade nöjd så vi satte oss i bilen. Han förklarade hur allt skulle gå till och berätta lite om bilens reglage etc. Efter det började vi; startade bilen, la i ettan, drog ner parkeringsbromsen och började rulla. Vid utfarten bromsade jag lite och det var i det skedet jag insåg hur annorlunda deras nya, 6 växlade disel var vs min 5 växlade bensin från 92. Bromsen drog hårdare, växlarna var kinkigare, pedalerna kändes helt omöjliga att hålla koll på, var som natt och dag. Kändes som när jag skulle övningsköra för första gången. Hade fullt sjå med att tänka på växling och pedaler vilket såklart påverkade min trafiksäkerhet. Fick motorstopp 3 ggr under uppkörningen och kollade alldeles för lite i speglar. Fick 10+ markeringar på mitt protokoll.
2:a uppkörningen:
Efter att ha smält det som hänt under första uppkörningen insåg jag att jag behövde träna på att köra en modernare bil. Var svårt att få tag på uppkörningstider under denna period då det var jul och nyår etc så tog vara på detta tillfälle och övningskörde under tiden (både privat och med skola). Klarade även tentan (60/65) under denna tid, så kände mig laddad för revansch på uppkörningen.
Körde upp med körskolans bil i Jakobsberg.
Allt gick hur jävla bra som helst, var cool-lugn och körde defensivt som fan för att visa min kontroll.
Blev nästan chockad när kontrollanten sa att "Tyvärr räckte det inte inte idag, jag måste underkänna dig.". Frågade varför och då sa hon att "Du körde för långsamt på motorvägen". Hade ingen aning om att man kunde göra det. höll 90 och doppade ner till 85 nån gång på en 100 väg. Jag resonerade att bilen bakom (han och jag var dom enda på vägen) kunde köra om i
omkörningsfältet på motorvägen. Men då svarade kontrollanten att "han kanske inte
ville köra om".
Satt och resonerade lite fram och tillbaka om att jag har lärt mig att om det finns plats för omkörning ska man sänka farten något om någon ligger och trycker på bakom, så den kan köra om, men hon ansåg att jag borde tryckt på gasen.
3:a uppkörningen:
Denna gång körde jag upp i Sollentuna, igen med körskolans bil.
Det var en härlig, varm och solig dag med årets första vårtecken. Kände mig fokuserad och peppad.
Kontrollanten var väldigt trevlig och vi kom bra överens. Vi snckade på och körde, men mitt under uppkörningen gjorde jag mitt misstag. Missade helt och hållet en "Stopp Signal" skylt så körde fram till rödlyset istället för att stanna vid stopplinjen.
I mitt försvar så brukar denna skylt endast finnas i 4vägskorsningar men i denna situation satt den i en 3-vägskorsning med syfte att göra så att bussen kunde svänga ut under tiden det var rött.
Han framför mig gjorde likadant så hängde liksom bara på. Ingen annan bil eller buss var i närheten så missen skapade ju egentligen ingen trafikfara. Trafikkontrollen gick dock från snäll och pratglad till tyst och besviken på en sekund. När körningen var klar och jag hade stängt av motorn var det tyst ett tag, såg att kontrollanten tänkte. Allt annat hade ju gått superbra så han funderade väl på om han skulle göra ett undantag för mig. Men icke sa nicke "Jag kan tyvärr inte ge dig godkänt, skulle begå ett tjänstefel då. Så jävla synd för det var ju bara den lilla lilla missen".
Suck... Ytterligare ett snack med chefen om att ansöka om ledighet och förklara för familjen att jag är sämre än alla. Mina mamma tröstande ord var att "Äsch, alla kan ta körkort" och "det är bara handikappade eller folk det är fel på som inte har det"...
4:e uppkörningen (idag)
Var ändå förhållandevis positivt inställd trots omständigheterna. "Var ju bara skitsaker dom 2 senaste gångerna. Borde ju gå nån jävla gång" tänkte jag. Hade dock helt tappat lust att fortsätta och hade satt som ultimatum att "om det inte går idag så lägger jag det här åt sidan tills sommaren". Var en skön känsla att veta att hur det än går så får jag äntligen komma upp över ytan av ångest och press ett tag.
Satt en lärling till kontrollanten i baksätet men det påverkade mig inte. Vi körde väldigt blandat men allt gick bra fram tills jag skulle svänga vänster ut ur ett villa område till en annan ganska liten väg. Såg att det inte var några bilar på korsande vägen så la mig för långt till vänster och genade i kurvan. Kontrollanten reagerade på det och drog till och med lite i ratten (stog typ helt stilla då jag åkte ut sakta in i korsningen). Anledningen till varför jag genade var för att grusspåren från andra bilar gick där. Reptilhjärnan slog i och tänkte "åå så praktiskt att kunna köra där o se bättre till höger i korsningen".
Men ja, stämningen i bilen gick som på förra uppkörningen från 100 till 0 när det hände. Kände direkt på hans attitydförändring att det inte gick, försökte tänka att "äsch det vara bara en mindre miss, vem vet", men nope. Orden som slagit mig i ansiktet 3 gånger tidigare yppade sig när jag slog av motorn; "Icke godkänd".
Han sa att det var synd, att det gick bra i övrigt, och att jag borde testa igen, men sa då helt ärligt att "Nä, nu ger jag upp. Har sån ångest och känner sån press på mig. Fattar inte vad som är fel på mig... 4 gånger underkänt."
Kontrollanten var dock väldigt snäll och sa att "Men det är inte ovanligt att behöva köra upp 10 gånger. Alla är olika, speciellt under press" "Och om jag ska vara ärlig så var detta inget stort misstag, såna här situationer hamnar man i och du kör faktiskt väldigt bra. Tråkigt men så är det".
Alltid är det något, suck... Men var en lättnad att höra från honom att andra var i min situation, vilket konfirmerades i den här tråden.
Vet att detta är ett världsligt problem och att det inte borde vara nån stor grej. Men mår ändå psykiskt as-dåligt av det. Har ångest mellan varje uppkörning och kan inte tänka på något annat.
Denna tråd och kontrollantens ord har dock fått mig att inte ge upp än. Har en ny tid bokad och hoppas det går bättre då. Pengarna börjar dock sina så får nöja mig med trafikverkets bil och hoppas att det inte blir som vid första uppkörningen.
Tack till alla som delat med sig i denna tråd. Var uppmuntrande att läsa.