Citat:
Ursprungligen postat av John-Lennon
Håkan Hellström är också överskattad. När han sjunger låter det ungefär som när grannens katt fastnar i torktumlaren och hans låtmaterial är inte heller särskilt bra. Kan inte begripa hur han kan vara så populär som han är.
Därför att han har ett väldigt personligt sätt att uttrycka sig på, detta plus faktumet att han skriver texter som får en att se vardagen bortom allt som skymmer, livet blir lite ljusare, lite klarare. Dessutom är han energisk, verkligen energisk. Att lyssna på hans låtar som sprudlar av glädje & levnadslust och inte ryckas med kan endast förklaras genom psykiska sjukdom (nja, men...). Han är genuin & ärlig, bryr sig inte om vad någon tycker om hans musik. I en intervju i början av hans karriär sade han att han var beredd att bli sågad till hundra procent efter "Känn Ingen Sorg..."-släppet, men att han bara var tvungen att få ut de där texterna, den där känslan, den där tiden som haft honom fångad i alla år. Genialt.
"
Jag gick ut på första lång och slängde ett mynt i luften
Blir det krona kommer jag härifrån och blir det klave ligger jag
Snart under jorden, levande begraven
Jag var bara halvvägs ner mot botten
När jag trodde jag hade nått den" - Dom där jag kommer ifrån
"
Står i Vasaparken
Ser pojkar och flickor gå igenom kärlekslunden
Jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden
om jag kunde..." - Atombomb
"
Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom
Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen
är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid" - Minnen av Aprilhimlen
Att inte gilla honom är en sak, men att förneka att den här typen av musik, och framförallt den här typen av texter, drar till sig många fans & anhängare anser jag är att se bort ifrån verkligheten lite granna. Speciellt är det inte konstigt att många unga människor - det vill säga människor som inte riktigt hittat sig själva än, som är osäkra på hur de skall bete sig i situationer när personens mänsklighet dras till sin spets och allt vad det innebär med ångest, kärlek & uteblivna framtidsutsikter - tycker om den här typen av musik.
Vem efter studenten kan inte ta till sig raden: "
Dom har gått för att leva sin liv, och Gud vet att jag måste leva mitt..."?