Citat:
Ursprungligen postat av
oviktigt
Strikt ansvar är motsatsen till culpa eftersom skadestånd då utgår oavsett vållande. Culpa är latin för oaktsamhet eller vårdslöshet och återfinns i 2:1 SKL. Strikt ansvar utgår för skador som uppstått genom t.ex. elektrisk ström, vissa luftfartsskador, oljeutsläpp från fartyg, särskilt farliga militärövningar, hundar (och andra farliga djur för den delen), brott på varmvattenledningar, vissa miljöskador, trafikskador etc. En djurägare har som huvudregel endast ansvar för culpa. Om grannens katt smyger in till en villaägare och smutsar ned möblerna, får ägaren för att få skadestånd söka visa att kattens ägare varit oaktsam. Något principalansvar föreligger inte, dvs. ansvar för annans culpa. Principalansvaret hör närmast till arbetsgivares ansvar för arbetstagares culpa. För hundar råder strikt ansvar vilket innebär att hundägaren är skadeståndsskyldig om det går att visa att det var hundägarens hund som smutsade ned möblerna. I detta avseende hävdar jag även att motsvarande gäller för andra farliga eller vilda djur t.ex. tigrar och lejon om man mot förmodan skulle ha sådana.
På din andra fråga är rätt svar C. Barn över 5 år ansvarar nämligen på samma sätt som vuxna för skador som de vållat genom culpa. Barn under 5 har enligt praxis inte ansetts vara vårdslösa och ansvarar därför inte. Om skadan täcks av en försäkring brukar försäkringsbolagen anse att barn under 12 inte varit vårdslösa, så det är också bra. Culpabedömningen för en 6-åring sker på samma stränga sätt som för en vuxen. Hänsyn för barnets ålder, bristande erfarenhet och omdöme tas istället i jämkningsfrågan och då kan skadeståndet ibland sättas ned helt. När någon busar i en uppgiftsfråga är det nästan uppenbart att det är culpöst beteende. I frågan har Jocke orsakat en personskada och sakskada 2:1 SKL, som ersätts enligt 5:1 och 5:7 SKL. Skadeståndet kan jämkas, 2:4 SKL.
Vad gäller föräldrarnas ansvar för barnet så har de ett självständigt ansvar för oaktsam underlåtenhet att utöva uppsikt över barnet (tillsynsansvar). Ansvaret följer av 2:1 SKL men aktsamhetskravet är särskilt reglerat i 6:2 Föräldrabalken. Något principalansvar föreligger därför inte för föräldrarna. Ansvaret för föräldrarna följer istället av att de själva varit klantiga i sin tillsyn av barnet. I 3:5 SKL finns även en relativt ny regel (2010) om föräldrars ansvar för barn som begår brott. Såvitt jag vet har regeln inte varit föremål för HD:s prövning ännu men det går ju att ifrågasätta om inte regeln står i konflikt med Europakonventionen som också är lag i Sverige.
Stort, stort tack för ditt mycket utförliga svar! Juridik är mer komplext än vad jag faktiskt hade kunnat tro, och då inser jag ändå att det här är simpla saker.
Om jag nu har förstått saken rätt...
- Skadestånd utgår alltid om försäkringen täcker hela beloppet.
- Även om Jockes föräldrar nu inte skulle ha någon hemförsäkring, så utgår skadestånd helt eller delvis om Jocke har väl tilltagna egna tillgångar, exv. en större summa pengar som hans mormor har skänkt till framtida husköp eller dylikt.
- Om Jocke varken är försäkrad eller har tillgångar, så jämkas skadeståndet helt eller delvis.
Min fråga:
Kan aldrig Jockes föräldrar dömas att betala skadestånd i hans ställe?
Skadestånd jämkas helt eller delvis om ingen försäkring finnes