Hjälp med juridikstudier, alla frågor av skoluppgiftstyp i denna tråd.

Hej, jag undrar vad som egentligen gäller angående enskildas möjligheter att åberopa RF 2 kap. vid en domstolsprövning?

Bull & Sterzel skriver på sida 62 följande: "Rättighetsskyddet gäller såsom tidigare visavi det allmänna. Först hand innebär detta att staten i egenskap av lagstiftare är bunden av dessa rättigheter. Detta hindrar inte att staten även i det praktiska agerandet - i den verkställande funktionen - är bunden av rättighetsreglerna."

Crafoord skriver följande i SvJT 2009 s. 1063 f: "Det kan naturligtvis anföras att 2 kap. regeringsformen ursprungligen inte är skrivet som rättsnormer för domstolarna att tillämpa i praktiken[...]i den proposition som föregick inkorporeringen av Europakonventionen uttalades att det fri- och rättighetsskydd som grundlagen och konventionen ger är kumulativt och att medborgaren “således kan åberopa den regel som i varje given situation ger honom det starkaste skyddet”. Denna formulering ger således vid handen att fri- och rättigheterna i regeringsformen inte bara ska vara en styrsignal till riksdag och regering utan även kunna åberopas i praktiken av medborgarna."

Han antyder alltså att det i nuläget endast fungerar som en styrsignal till riksdag och regeringen men att RF 2 kap. borde kunna åberopas i praktiken? Vad gäller egentligen, kan enskilda gå till en domstol och hävda att ens rättigheter enligt RF 2 kap. har blivit kränkta?

Tack på förhand, har sökt överallt efter svaret men verkar som om det inte riktigt finns något svar, haha.

Det finns en tråd för skolfrågor.

1. Eftersom man inte kan närvara personligen gäller distans- och hemförsäljningslagen (se 2 kap. 1 §) och enligt 2 kap. 9 § har kunden ångerrätt.

2. Jag är absolut inte hundra procent säker på internationell privaträtt, så jag reserverar mig för att det finns en enklare lösning än den här, men slutsatsen bör bli densamma.

Vill han använda distans- och hemförsäljningslagen gäller att svensk lag är tillämplig. De får avtala om detta, men är inget avtalat så får vi kika i Rom I-förordningen. Det krävs då enligt artikel 6.1.b att näringsidkaren på något sätt riktar sig mot Sverige, annars är engelsk lag tillämplig enligt artiklarna 6.3 och 4.1.a. Men eftersom distans- och hemförsäljningslagen grundar sig på ett EU-direktiv, och det direktivet (2002/65/EG av den 23 september 2002) föreskriver i artikel 6 att ångerrätt skall finnas, så har England i stort sett samma lag så han bör ha framgång med sin invändning.

PM-inlämning börjar vankas och min brist på kreativitet har lett till svårigheter med att fastställa en adekvat problematisering/frågeställning runt mitt ämne - målsättningsstadganden i grundlag. Alla tips och synpunkter uppskattas enormt.

Tack för hjälpen! Men om man säger så här att man är ute och surfar på internet och klickar in sig på en länk eller en annons, utan att man själv vet om det har man köpt en tjänst och man får sedan hem en faktura på detta, och det är då som först man förstår att man köpt en tjänst. Kan man även då hänvisa till distans- och hemförsäljningslagen? och är det ens tillåtet att marknadsföra en tjänst på det sättet?
Usch lagar är inte min sak känner jag, jag förstår dom inte riktigt!!!

Hej,

Jag sitter och författar min första juridiska PM och har stött på patrull. Har suttit ett tag nu och letat efter förarbete till UB 5:1 (gäldenärens beneficium) 3p. Vad jag har funnit hittills är att Prop. 1968:130 sid.130 ska behandla detta. Problemet är att hur jag än bär mig åt får jag inga träffar på detta. Vad gör jag för fel? Finns det några handfasta tips på hur man hittar rätt förarbete?

Mvh

Hej,

Jag sitter och författar min första juridiska PM och har stött på patrull. Har suttit ett tag nu och letat efter förarbete till UB 5:1 (gäldenärens beneficium) 3p. Vad jag har funnit hittills är att Prop. 1968:130 sid.130 ska behandla detta. Problemet är att hur jag än bär mig åt får jag inga träffar på detta. Vad gör jag för fel? Finns det några handfasta tips på hur man hittar rätt förarbete?

Mvh