Citat:
Ursprungligen postat av
No6
Tror ni en person som har Aspergers Syndrom klarar av läkarprogrammets spontanitet, tempo, grupparbeten/social interaktion? Jag gick naturvetenskapliga på gymnasiet men jag hade mycket stöd och anpassning när det gällde spontana labbar, grupparbeten kunde jag få göra individuellt osv. Pluggandet tyckte jag var enkelt, hade inga problem med det så rent poängmässigt kan jag välja utbildning fritt.
Sedan vet jag inte hur många hjärnceller jag har kvar då jag levt livet nu sedan jag tog studenten.
Jag hamnar typ i chocktillstånd av spontanitet eller vad man ska säga och grupparbeten får jag typ blackout i. Jag måste sätta mig ner och läsa och tänka igenom själv, det går inte när jag sitter i en grupp där alla pladdrar på.
Har folk mognat nu? Visst om man söker in till läkarprogrammet så hamnar man väl inte med idioter kanske, men brukar alltid finnas någon som håller på. Vet inte hur många jag fått slå till från mellanstadiet-gymnasiet för att få slut på trakasserierna. Så jävla trött på det. Folk som inte kan sköta sig själva alltså, inte att slå till dem.
Skämt och sido... man kanske borde välja en kortare utbildning som ger jobb efter. Typ CNC-operatör då jag redan är 25+? Hur många 25+:are är det som pluggar till läkare? Kommer man ses till farfarn i gruppen liksom?
Hur är det med kriminalitet? Jag har suttit häktad i 3 dagar för misshandel(friad) och blev även friad från penningtvättsbrott och narkotikabrott av normalgraden. Däremot dömd för ringa narkotikabrott annars inget.
Klasserna är såpass stora att det alltid finns en näve vettigare människor att hålla sig till. Finns även en hel drös med autistiska drag i olika utsträckning.
Du kan dock inte smälla till folk numera fattar du väl, du måste också växa upp (samma krav på mogenhet från din sida som du kräver av andra). Lär dig att slåss med ord förfan.
Ålder är inga problem, är du under 40 räknas du inte som "gammal" . 25+ är det ca 1/4 som är.
Grupparbeten finns men som sagt finns det en hel del som är "egna" på ett eller annat sätt så du kan göra mycket på egen hand och andra är oftast mycket förstående om du förklarar (utan att dela med dig allt om dina symptom, säg bara du jobbar bäst själv men stämmer av med gruppen emellanåt).