Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Spelar betygen någon som helst roll på läkarutbildningen? Spelar det någon roll ifall man enbart har godkänt i alla ämnen eller har topp betyg i alla ämnen? Har det någon betydelse överhuvudtaget? Kollar arbetsgivaren på betygen? Kan de begära att se betygen under intervjun? Någon som har några erfarenheter angående detta eller vet något?

Spelar betygen någon som helst roll på läkarutbildningen? Spelar det någon roll ifall man enbart har godkänt i alla ämnen eller har topp betyg i alla ämnen? Har det någon betydelse överhuvudtaget? Kollar arbetsgivaren på betygen? Kan de begära att se betygen under intervjun? Någon som har några erfarenheter angående detta eller vet något?

Finns inga betyg på läkarprogrammet utom godkänd eller underkänd

Som ovanstående redan skrivit så är betygsskalan tvågradig; underkänd och godkänd.
Finns mycket diskussioner om man ska införa fler steg. Finns både mycket fördelar, men även många nackdelar. Jag själv är kluven.

Sedär. Det visste jag inte. Är gränsen för godkänt 50%? För när man läser till läkare utomlands(Europa) så finns betygen 1-10.

Vad jag vet är gränsen 60% för godkänt.

I Köpenhamn har vi betygen 0, 2, 4, 7, 10 och 12.

Vad jag vet är gränsen 60% för godkänt.

I Köpenhamn har vi betygen 0, 2, 4, 7, 10 och 12.

I Linköping är det 65 % som gäller, T9 är det 70 %. T1-2 kanske var 60 %.

Vad är syftet med att ha 0, 2, 4, 7, 10 och 12 istället för 0-5?

Vet du ifall betygen har någon som helst betydelse när/ifall du kommer tillbaka till Sverige och ansöker om jobb här?

Antar att 7 är godkänt, Spelar det någon som helst roll ifall du fått 7 på alla kurser eller 12 på alla kurser? Får du lättare jobb med högre betyg? Vet du något om detta?

Vet du ifall betygen har någon som helst betydelse när/ifall du kommer tillbaka till Sverige och ansöker om jobb här?
?

Det du skriver är faktiskt ganska substanslöst i diskussionen. Det är välkänt att svenska läkarstudenter och läkare har mer praktisk erfarenhet än sina medicinska motsvarigheter nere i central- och östeuropeiska, bl.a. eftersom det ÄR mer praktiska moment på läkarutbildningen i Sverige, samtidigt som det är mer teoretiska moment på läkarutbildningar i central- och östeuropeiska. Dessutom har svensk sjukvård ett annat (mer avancerat) upplägg och sätt att bedriva vård.

Det ironiska är att i princip alla dessa människor som pluggat utomlands har redan läkarlegitimation, vilket idag i svenska mått motsvarar en avklarad AT-tjänst på 2 år. Men trots detta klarar inte de flesta av dessa personer en övergång till att börja jobba inom den svenska sjukvården när de flyttar hit utan att de måste inskolas ganska grundligt för att kunna bedriva adekvat sjukvård.



Jaha - vi ser ju tydligt vem som snackar strunt här. Vad vet du som biolog egentligen om svensk sjukvård samt skillnaderna mellan svenska och europeiska läkarprogram, för att inte tala om hur "bra" (läs dåligt) folk som pluggat läkare utomlands klarar av ett hopp över till den svenska sjukvården utan vidare?

Spontant när jag hör om detta tänker jag att PBL-upplägget kan vara bidragande till dessa svårigheter som vissa läkarstudenter har. Rent krasst handlar PBL om att läkarstudenterna ska själva formulera frågor, studera på dessa och alltså lära sig mer på egen hand med hjälp av en handledare. Detta sker i samband med obligatoriska träffar som sker minst två gånger i veckan i basgrupper. Lägg därtill att man har vanliga föreläsningar också.

Det står lite om PBL på Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Problembaserat_lärande

När kvinnan i artikeln säger i stil med att "utbildningen inte är svårare idag" så är det en sanning med modifikation då läkarutbildningen i åtminstone Uppsala har genomgått betydande reformer bara under de senaste 10 åren. Exempelvis är PBL en sådan reform. En annan reform är upplägget för utbildningen.

Jag tvivlar på att någon ansvarig på Läkarprogrammet i Uppsala har tagit sig tid att utvärdera dessa reformer och se vilken effekt som de haft på kvaliteten och studieprestationerna.

Jag pluggar programmet i Uppsala och finner i stort att PBL inte är särskilt användbart, utan det är snarare en tidstjuv som bara ökar ens arbetsbelastning. Vid sidan av alla PBL-moment har man vanliga föreläsningar, och det är föreläsningarna som man vill ha sitt fokus och arbetsbelastning inriktad på. Att tvinga studenterna till att sitta i PBL-möten två gånger i veckan med folk som de kanske inte ens pluggar med (eller gillar för den delen) kan vara ett störmoment i både studierna och tidsschemat.

Innan PBL-implementeringen höll utbildningen sig till en helt vanlig traditionell undervisning med föreläsningar som varvades med seminarier där studenterna fick förformulerade frågor att svara på inför seminariet (utan några PBL-liknande möten veckovis).

En annan reform och förändring med flera av de svenska läkarprogrammen är att läkarstudenter läste förut saker i block, t.ex. all histologi var sammanhängande, all neuro kom i en veva, etc.
Idag däremot blandar programmet friskt mellan olika områden som t.ex. neuro och histologi och senare t.ex. histologi med annat.

Innehållet är i sig kanske inte svårare, men det är högst troligen ett svårare och otydligare upplägg idag på Läkarprogrammet. Det är rentav lite flummigare idag än tidigare.

Sen kan det tilläggas att GU har valt att inte använda sig av PBL alls och dessutom läser man fortfarande saker i block där. Hade jag haft denna klara uppfattning av Läkarprogrammet innan jag började mina studier så hade jag 10 gånger av 10 pluggat i Göteborg istället för Uppsala.

Hur och varför PBL infördes är en gåta för mig!! Begriper mig inte på nödvändigheten med att införa detta!

Den här diskussionen om PBL och svenskar, är något som diskuteras ibland på iranska forum av studenter som varit i Sverige och erfarit detta.