Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

PBL är ju inte unikt för Sverige. Det började i Kanada. Sverige nämns inte ens i Wikipedia-artikeln om PBL.

Det finns mycket belägg för att PBL är bra. Det finns även mycket belägg för att det är dåligt. Och det finns mycket belägg för att det är varken eller. På Wikipedia nämns flera studier.

Här är en studie från Iran som visar att det är effektivt:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5633274/

Det har även börjat användas på medicinska universitet i Tehran:

ajs.tums.ac.ir/index.php/ajs/article/download/17/17

Hur ser det ut när man har praktik inom tillexempel kirurgi?
Följer man en kirurgläkare hela dagar och är med på operationer osv då?

Kära skribent,
PBL- s.k. Problembaserad lärande - kommer egentligen från islamiska skolor- där man genom egna studier löste ”Masale” , exempel på det är hur vetenskapsmän genom tiderna blivit utbildade i Iran. Inget nytt där om du tror det..

Det är rätt att PBL används i Iran
http://edc.bpums.ac.ir/UploadedFiles...07;%20PBL.ppsx

Men betyder det att man i Sverige också kan använda det? Det är precis den delen du missar här.. allt som passar Iran eller USA, passar inte Sverige. De är intresserade av att lösa uppgiften och ”läääääära” sig, men vill du se hur detta tillämpas i Sverige?

Vi kan göra en jämförelse mellan nivån på Tehran och Linköping om du vill..

Problemet i Sverige är inte att man ska följa en kirurg. Låt oss vara ärliga.. det är att alla kommer in i yrket för att tjäna pengar.. det är inte brist på resurser, det är brist på intresse..

Är man verkligen intresserad av att behandla, lindra eller trösta människor?? Nej, money talks!!

Kära skribent,
PBL- s.k. Problembaserad lärande - kommer egentligen från islamiska skolor- där man genom egna studier löste ”Masale” , exempel på det är hur vetenskapsmän genom tiderna blivit utbildade i Iran.

Problemet i Sverige är inte att man ska följa en kirurg. Låt oss vara ärliga.. det är att alla kommer in i yrket för att tjäna pengar.. det är inte brist på resurser, det är brist på intresse..

Är man verkligen intresserad av att behandla, lindra eller trösta människor?? Nej, money talks!!

Till skillnad från många andra (i detta forum) tycker jag att PBL var ganska bra, på många olika plan:

1. Man måste arbeta med folk man inte gillar. Det kommer du göra genom hela ditt arbetsliv. Idiotiska chefer, läkarkollegor, syrror etc. Lika bra att man lär sig tidigt.

3. Man får höra andra människors infallsvinklar och tankar.

4. Man får personlig kontakt med en "tutor", vilket kan underlätta framtida forskningskontakter.

5. Udda/potentiellt olämpliga studenter identifieras lättare.

För att bara nämna några fördelar. Att det är en tidstjuv som någon sade kan jag till viss del hålla med om, men om man lägger 40 timmar i veckan på plugg hinner man (på de prekliniska terminerna) med allt man behöver, och en stor portion till.

Det är absolut inte billigt heller för universiteten som någon sade, tänk att betala för ca 15 tutorer, 2 h x 2 per vecka. Bara tutorerna blir 60 mantimmar jämfört med om man hade föreläsningar istället skulle det bli 4. Dessutom krävs mycket lokaler.

Detta är ju ett ganska kasst argument för att använda sig av PBL.
"Jo, du får kanske umgås med en massa tokstollar, så det är ju bra träning inför framtiden!"

1. Jag tror knappast att någon sund läkare skulle vara kvar på en arbetsplats med t.ex. en massa dryga översittare till kollegor som den inte trivs med - fast där är vi kanske olika, du och jag.



2. Detta kan man faktiskt göra själv (och gör själv) utan att en PBL-grupp eller en handledare ska diktera vad man ska lägga ner sin tid på. Skillnaden med PBL och icke-PBL är att du vid icke-PBL har mer tid till att disponera till exakt det du själv behöver plugga på. Sådant är såklart individuellt.
2.1. Med PBL så styrs/tvingas du att plugga på vissa saker som du kanske egentligen inte borde prioritera just där och då, vilket gör att du riskerar att hamna mer efter i din studieplanering.

Även om man har PBL så kommer det viktigaste kursmaterialet upp på föreläsningarna. Det känns mer som att PBL är ett femte hjul i utbildningen som bara tar tid från det viktiga plugget.



3. Förvisso, men detta kan man även få höra om man pluggar med kompisar eller går på seminarier (vid icke-PBL har man nämligen lite mer seminarier än vid PBL, som jag förstår det)



4. Forskningskontakter kan man också hitta på andra sätt, t.ex. via de personer som håller i de vanliga föreläsningarna. Att ge bilden av att PBL-mötena är ett stor inkörsport till forskningsvärlden är ändå lite missvisande.

Vill man ta reda på mer kring forskningsprojekt så finns det ofta listor med utlagda på universitetens hemsidor (t.ex.
denna)



5. Med tanke på att läkarutbildningarna håller i kurser i professionell utveckling så kan dessa "olämpliga" studenter identifieras där mycket lättare i samband med patientrelaterade möten, m.m. än vid ett PBL-möte med en handledare som annars inte kanske träffar på studenterna.

5.1. Oavsett så är det i princip ingen student som inte fullföljer utbildningen p.g.a. att de är udda/potentiellt olämpliga vid PBL-mötena.



6. Flera av dessa "fördelar" är inte unika för PBL. Visst är det en tidstjuv - en helt onödig sådan eftersom det är som ett obligatoriskt femte hjul som slukar ens pluggtid.



... vilket gör införandet av PBL ännu mer absurt.

7. Den relevanta frågan är om PBL är bättre än det tidigare upplägget på utbildningen, och det tror jag knappast.

8. Sen borde man fråga sig om man ska verkligen ha utbildningsmoment på Läkarprogrammet som inte har något tydligt vetenskapligt syfte eller grund, för PBL har faktiskt inte det.

9. En professor i pedagogik vid UU har själv skrivit om saken i ett blogginlägg: https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-...idens-for-pbl-

PBL kommer egentligen från "islamiska skolor"? Nej, den PBL som används på läkarprogram runtom i världen har sin grund i läkarutbildningen vid McMaster University i Kanada. Det du snackar om är nog nåt annat.

Jag håller med om ditt resonemang att man kanske inte ska införa något i t.ex. Sverige bara för att det används i andra länder.

På Läkarprogrammet i Sverige har man nästan blivit tjatiga med allt patientbemötande och patientfokus. Det handlar knappast om pengar eller status, skulle jag säga. Jag är helt säker på att i andra länder i t.ex. östeuropa eller mellanöstern så handlar läkarutbildningen och läkaryrket mycket mer om status och pengar än vad det gör i Sverige. Här handlar det om att man ska fylla en funktion i samhället framför allt annat.

Lite trollvarning på ditt inlägg, faktiskt.