Citat:
Ursprungligen postat av
Nospheratu
Hela min poäng är att det är helt tyst på nätet angående kvinnors klagomål. Varpå man i sedvanlig ordning blir dumhuvudförklarad och det ska förklaras att de små liven ju inte härjar på nätet så som män gör. Och om de gör det så är det i slutna grupper och obskyra forum som inte direkt syns. Etc etc.
Man ställer sig ju då frågan, okej men hur vet du i så fall ens om att de klagar? Och vi landar alltid i samma sak. Från att ha gått från självsäkra påståenden till att forskning visar att singelkvinnor mår sämre och kvinnors högljudda klagomål i sociala medier istället till "...jo men jag har hört av kvinnor jag känner". Och alldeles självklart har du hört detta från kvinnor du känner. Jag kan inte annat än utgå från att du pratar hela dagarna med kvinnor som tjatar hål i öronen på dig om deras problem att hitta bra män. Det är inte det. Jag tror på dig. Men du pratar i så fall om anekdotiska referenser som inte har något värde på ett diskussionsforum.
Vem som helst kan på nätet påstå att de jobbar på ICA och med egna ögon ser hur traktens somalier brukar komma in och pissa i frysdisken. Det blir inte så intressant att diskutera på någon seriös nivå om det ska baseras på skribentens försäkringar om att jodå, detta händer flera gånger varje dag. Helt oavsett hur sant det är. Däremot duger det ju utmärkt som underlag för ryggdunkartrådar där folk okritiskt tror på det och förfasar sig. Ganska exakt som incels.
Vi bägge känner tydligen drivor med kvinnor, men vi har olika erfarenheter vad de pratar om. Det är gott så. Det är inte så intressant på ett forum egentligen. Vissa påstående från incels kan man ju med sin erfarenhet ifrågasätta förstås. Men utbredda klagomål torde faktiskt synas i media eller på nätet i större omfattning i den mån de existerar.
Jag köper inte att klagomålen inte syns för att kvinnor uttrycker sig annorlunda än män. Ingen kan ha gått miste om metoo-trenden. Till skillnad från klagomål på dejting kan jag hitta oändligt med krönikor, artiklar, inlägg, podcasts och dokumentärer om sexuella trakasserier. Skrivna av kvinnor. Detta fenomen är ju alldeles uppenbart ett utbrett problem. Så pass omtalat att folk faktiskt ljög om att ha blivit utsatta. Så nog fan höjer kvinnor rösten på nätet om de anser att de har ett problem.
Det är alltså uteslutande män som författar inlägg om missnöjda kvinnor. Kvinnorna är tysta. Att enstaka män här och där säger sig ha hört från vänner och bekanta är faktiskt inte så relevant. Det är givetvis en obscen jämförelse, men massor av folk påstår sig ha sett snömannen med egna ögon också. Försök förstå min poäng med jämförelsen i diskussionsunderlag här. Jag menar självklart inte att vi snackar om övernaturligt skrock.
Att bli sexuellt trakasserad är ett betydligt större problem för individen än att det inte finns män som når upp till ens drömstandard.
Det är ett lyxproblem vilket de själva vet om.
Till skillnad från att vara incel som drabbar den enskilde individen hårdare.
Sen har vi det enkla faktumet att män i mycket högre utsträckning diskuterar värdsliga ting än vad kvinnor gör.
Vi är även rebeller i mycket högre grad och går emot normer om vad man ska tycka och säga i samhället.
Kvinnor är i mycket högre utsträckning mainstream, jag sköter mitt och vill inte höras, jag tycker som det man ska tycka.
Som exempel att trans ''kvinnor'' får tävla med kvinnor i allt större utsträckning, väldigt få kvinnor som protesterar mott detta.
Det är nästan uteslutande tävlande kvinnor som direkt uttalar sig kring denna problematik, men desto fler män trotts att det egentligen inte påverkar oss.
Varför är det så? För det första bryr sig inte kvinnor så mycket om sport, vidare det är ett känsligt ämne som går emot mainstream att transsexuella självklart ska få ta plats.
Att var kräsen som kvinna är inget fel är ju en mantra som väldigt många kvinnor har och som just är mainstream.
Mannen ska ta initiativet när det kommer till dejting är också en typisk grej som kvinnor följer men som män skiter i.
Hur många män blir kränkta av att kvinnor tar första steget?
Nu hittar jag inte studien, men jag läste en studie där man jämfört kvinnor som var initiativtagare till att kontakta och etablera en relation med en man var lyckligare i sina relationer än kvinnor som var de passiva.
Kan det var som så att kvinnorna har bättre självförtroende? Ja självklart men också att kvinnorna kanske får vad de faktiskt vill ha om de tar initiativet och väljer ut män som de faktiskt tycker är intressanta.
Istället för att kanske gå miste om många gentlemän som behandlar dom med respekt och inte är påflugna på jobbet mm. Snubben va egentligen inte så blyg, han var bara respektfull.
Vi kan fortsätta med massor av exempel på hur ''mainstream'' kvinnan ska vara och tycka även om det faktiskt missgynnar henne i många lägen.
Vem får kvinnor skit ifrån om de säg vill vara hemmafruar mm?
Jo kvinnor.
Så får det går emot den kvinnliga mainstream agendan så har vi en arme av kvinnor mot ska mota in de andra kvinnorna in i ledet.
Kvinnor jämför som exempel i högre grad vad deras partner jobbar med, med andra kvinnors partners än vad män gör.
Detta för att det är status grej för kvinnor mot andra kvinnor med vad deras man har för social status när det kommer till jobb mm.
Fast gör det kvinnor lyckligare egentligen? Att följa bestämda normer och tävla med andra kvinnor?
Risken är ju stor att man faktiskt går miste om någon som egentligen skulle passa en bättre när man följer agendan.
Detta är ju självfallet ett problem men som man knappt pratar om även om det dyker kvinnor titt som tätt som belyser det jag tar upp.
Som att det finns en problematik kring kvinnliga akademiker mer eller mindre kräver att deras framtida partner också ska vara akademiker trotts att det är betydligt fler kvinnor som blir akademiker än vad det är män.
Resultatet finns ju, fler kvinnor skaffar barn senare trotts högre risker, fler skaffar barn på egen hand, färre barn födds.
Detta trotts att många kvinnor väldigt gärna vill bilda familj men att de sitter i en rävsax.