Ställ era random astronomifrågor

Så relativt till farkosten färdas bakljuset nästan med dubbla ljushastigheten. Eller står det nästan still, relativt till farkosten.

Det första du skulle lägga märke till är att du ser betydligt fler stjärnor än på jorden; oavsett atmosfärsförhållanden. Atmosfärisk extinktion och annat i atmosfären gör att stjärnornas ljus hindras från att nå oss. Enligt de vanligaste atmosfärsmodellerna som används färdas ljuset genom en (1) luftmassa vid zenit, men ca 40 luftmassor vid horisonten (vilket innebär att ljuset färdas genom 40 gånger mer luft än vid zenit). Du skulle se lika många stjärnor i zenit som du skulle nära horisontlinjen, vilket du inte kan på jorden oavsett hur transparent atmosfären är. Olika atmosfäriska fenomen, som airglow, norrsken och ljusföroreningar, skulle inte synas.

Som Psilosopher säger skulle stjärnorna inte blinka över huvud taget.

Nej 100% av ljusets hastighet, så funkar det i relativistiska hastigheter.

Om farkosten rör sig med 99 % av ljushastigheten åt vänster, relativt dig, och skickar en ljusstråle åt höger så gäller att

* ljuset rör sig med ljushastigheten relativt dig
* ljuset rör sig med ljushastigheten relativt raketen

Båda dessa är sanna! Hur går det ihop? Svaret beror på att både avstånd och tid är relativa enl relativitetsteorin. Hastighet är ju lika med avstånd delat med tid. Men båda dessa är relativa på just ett sånt sätt att kvoten blir samma i båda fallen ovan. Men även för samtliga observatörer som mäter hur långt (relativt dem!) strålen rör sig på en viss tid (relativt dem!), t ex enl någon som rör sig vinkelrät (relativt dig) mot raketen, eller i vilken annan vinkel som helst och med vilken hastighet som helst (fast mindre än c).

Man säger att Universum har startat med Big Bang. Alltså alla partiklar började spridas bort från en punkt.
Jag undrar var den punkten ligger, på vilken del av stjärnhimlen kan man hitta eller ana den, hur långt har vårt Jord eller vår galaxy hunnit ifrån den. Och hur fort vårt Jord flyger ifrån den punkten.

Om jag fattat teorin rätt finns ingen sådan punkt, all expansion skedde uniformt överallt.

Men jag är osäker.

Rätt. Enligt Big Bang-teorin ser universum ut likadant överallt på stora skalor. Detta stämmer också med observationer ffa på den otroligt jämna kosmiska bakgrundsstrålningen som bara varierar med någon hundratusendel i olika riktningar, men även på de mest storskaliga observationerna av galaxer.

Hur nära är vi att faktiskt kunna se Big Bang? Kommer vi att kunna göra det?

Om man tänker sig en roterande rymdstation eller större, en Stanford torus där då rotationens centripetankraft ger en simulerad gravitation. Rätt?
Vad händer om jag hoppar uppåt, alltså mot centrum av rotationen? Som jag ser det borde då den simulerade gravitationen för mig upphöra och jag fortsätter sväva uppåt?

Det funkar inte så. När du hoppar har du redan från början samma fart i sidled som marken har. Så när du hoppar uppåt fortsätter du samtidigt i full fart åt sidan, tills du slår ned i marken igen pga att denna svänger uppåt med cylinderns rotation.

Men om du kan springa bakåt lika fort som cylindern rör sig så kommer "gravitationskraften" att upphöra.

Men stämmer det att som i filmen Elysium, där torusen är öppen på insidan, kan den konstgjorda gravitationen även hålla kvar
andningsbar atmosfär?

I princip JA, men...

Om du vill ha det som på Jorden (dvs g=9,8 och 1 bar i lufttryck), så
behöver det vara drygt 10000 meter mellan ditt golv och taköppningen.