Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Det här kan du ta och skicka i ett email till din medsystrar i genus-svängen tycker jag. Borde vara ett wakeup-call för hela rabiatfeminismeliten i media, SCUM-feministerna och deras kompisar. Det är feministerna själva som har drivit upp den här inflationen i retoriken - ni har er själva att skylla att ni nu föraktas.

Ni har själva eskalerat retoriken från "jämställdhet" via "feminism" och är nu på nivån "gender supremacists". White supremacists är en annan grupp av "supremacists" som också föraktas.

Det är så dax att ångra sig nu.

Redan i den meningen visade du vilken fullständig idiot du är. Vad du än har fått 15% ifrån så har det ingenting med ett tvärsnitt av flashbacks användare att göra. Med den hatiska propagandan förtjänar du bara hat tillbaka.

Det här är ett av dina bästa inlägg hittills. Det är ett otroligt viktigt erkännande för att diskussionen öht ska kunna bli konstruktiv. Jag har, liksom du en bakgrund inom vänstern och har rört mig mycket i feministiska kretsar, både etablerade och mer extrema, men jag har aldrig förstått mansföraktet som du beskriver. Det har gjort mig illa berörd eftersom många av de personer jag respekterar mest och som står mig närmast är just vita svenska män.

När man dessutom har vuxit upp med en far som p.g.a. sin offentliga ställning fick motta hot av personer som visste precis hur vi barn såg ut och var vi gick i skola, framstår näthatsdebatten med den fördomsfulla gärningsmannaprofilen som ännu mer hycklande.

Apropå att vara "för mångkultur" - har du läst Demirbag-Stens och Bauhns "Försvar till friheten - en kritik av den normativa multikulturalismen" eller Sakine Madons insiktsfulla inlägg i debatten:

Båda tankefelen - feministernas inkonsekventa förhållningssätt till vita män och etablissemangets undfallenhet inför brott mot svenskar p.g.a. de senares etnicitet bygger ju på samma uttjatade maktteori där individer tillskrivs makt utifrån sin grupptillhörighet och inte faktiska förhållanden.

http://www.dn.se/ledare/kolumner/feminism-som-rasism

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.95...inget-kafferep

Det handlar inte om sverigedemokratisk självömkan att hävda att unga vita svenska män ofta känner sig utsatta och förbisedda av etablissemanget i sitt eget land. Att vänstern inte förstår varför dessa män identifierar sig med Åkesson, en av de få politiker som kritiserar det etablissemang som föraktar dem, är enbart ytterligare ett tecken på vänsterns brist på folklig förankring.

Jag vill också ha en mer konstruktiv diskussion. Och tänker att vi alla behöver förebilder att se upp till och identifiera oss med, män som kvinnor.

Ovanstående är en sympatisk text.

En beskrivning av den svenska (självutnämnda) kultureliten:

http://en.wikipedia.org/wiki/Groupthink

Kanske kommer du att så småningom att börja fundera över, vad priset är för s.k. "mångkultur", "feminism" m.m... och vem, som betalar det priset.

Politiken och journalismen ska vara saklig och logisk. Inte styras av kvinnliga känslor som idag. Om politiken och journalismen styrs av känslor så kommer ju även reaktionerna tillbaka i form av känslor. Det som ska vara sakligt blir istället till ett känslomässigt gräl där näthatet frodas. Självklart bör det finnas kvinnliga politiker och journalister, men till ett begränsat antal. Idag är 90% av journalisterna ologiska feminister, utan någon form av yrkesheder, som använder sin position som personlig ventil istället för att göra sitt jobb.

Om vi skulle byta ut alla tjugoåriga feministtjejer som skriver krönikor om hur vita män är fega kräk mot en Leif G.W. Persson som drivs av saklighet, logik och kunnande skulle vi se en otroligt förbättring av hela samhället.

Intressant, minst sagt. Har det möjligtvis att göra med att man officiellt under sitt eget namn inte vill reagera på din artikel, varken negativt eller positivt, pga att ämnet då kommer upp till ytan såsom debatten om näthatet har gjort? Och att debatten därmed får en annan dimension som inte passar journalisternas inslagna spår.

Kanske är det så, att "alla som egentligen håller med, håller tyst" inte vågar uttrycka sig i ämnet. Framförallt journalister. Att du vågar ta upp detta kan väl delvis bero på att du, som du skriver, varken arbetar på redaktion eller nyhetsjournalistik och därmed kanske inte har lika mycket om ens något att förlora på att få upp ämnet till ytan. Jag är övertygad om att den journalist av tyngd, t.ex. du, har mycket att vinna på att nyansera den här debatten, om det görs på rätt sätt. Det här kanske bara är början, vem vet.

Ser jag dig på stan så kommer jag fram och tackar dig för en insiktsfull och smart artikel utöver det vanliga.

Mvh
HimmelsBlau

Kriminologer bör man faktiskt lyssna på - de om någon har exakta fakta om hur samhället ser ut.

Alla utom en "kriminolog" :Jerzy - statens egna propaganda kriminolog - Jude OCH kommunist OCH dissident

Visst är härsklystnad en bland många mänskliga egenskaper.

Kan det inte även vara så enkelt att kvinnor inte varit lika framstående som män genom historien? Att de inte är lika intressanta att skriva om?

Alla är dock inte det.

Det är naturligt att söka sig till likasinnade. Det innebär dock inte att man har rätt i sak, utan snarare måste någon form av uppgörelse ske grupperna sinsemellan.

Det du säger här är mycket intressant. Kanske det kan vara så enkelt att alla dessa former av retoriska knep inte är något som är förbehållet "näthatare"? Jag vet med mig att jag ibland använder samma taktik i vissa diskussioner, men är det verkligen hat? Man måste ju verkligen ha rätten att vara modig, frän och skarp, och inte minst få förlöjliga någon. Om man läser de texter som skrivs av de som gick ut i Uppdrag Granskning så är det ju onekligen mycket av just den varan. Är det så konstigt att man då av möts av samma sak i kommentarer till det man just skrev? Jag tror inte det och jag kan inte för mitt liv tycka att något av det är näthat. Däremot tolkar jag det som viss rädsla att förlora kontrollen när man från den plats som tidigare var en monolog plötsligt befinner sig i en dialog.
Jag har inget intresse av att dra in dig som person, men om du inte har gjort det så rekommenderar jag att du läser igenom nedanstående:
http://www.mediestudier.se/bdh_filea...nalisterna.pdf

Visst är det lite underligt att de politiker och journalister som propagerar hårdast för multikultur väljer att hålla sig så långt borta från den som det är möjligt? Man väljer att bosätta sig i "vita" trygga områden och man väljer att arbeta ihop med "vita" trygga kollegor. Såväl Aftonbladets som Expressens redaktioner är ju mer etniskt homogent än Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet under Hitler.

Man tycks bara gilla olika när det där olika är något man kan åka och besöka och se lite på avstånd när man har lust för att sedan åka hem till trygga Söder igen. Lite som att åka till Kolmården över dagen.

Mannerheim ska tydligen vara urlycklig att hon kom undan med livet i behåll efter att ha trätt in i den hemska flashbackvärlden där dödshot är vardag. Åtminstone om man ska tro denna "extremt politiskt korrekta" skribent (som han beskriver sig själv).

http://www.newsmill.se/artikel/2013/...ppa-mannerheim <-- "Åsa Linderborg viktigare för demokratin än Filippa Mannerheim". Synd då att demokratin är en illusion, men så långt har nog inte Aurgrunn kommit i sitt resonemang. Att Linderborg är en nyttig idiot (spionterm, inget påhopp) kommer nog Aurgrunn inse ungefär när han ifrågasatt sitt eget ego, dvs aldrig.

"... Frustration över samhällsutvecklingen är det nog många som känner i minst samma utsträckning som hatarna på Flashback och Avpixlat, Linderborg och andra i den så kallade "pk-maffian" inte minst..."

Javisst kan frustrationen över samhällsutvecklingen nog delas av många idag. Skillnaden är att Aurgrunn och etablissemanget är frustrerade över att deras doktrin blir kritiserad av "de hemska näthatarna", medan de hemska näthatarna frustreras över att doktriner leder vårt samhälle ner i fördärvet. Det är en milsvid skillnad.

Båda grupperna pekar finger åt varandra. Låt oss säga såhär, för inte en alltför avlägsen tid sedan var jag själv politiskt korrekt i den bemärkelse att jag inte lyssnade nämnvärt på "näthatarna". Nog hade jag också kvar nyckelord (tabukortet) som direkt sätter hjärnan i shutdown mode och man lyssnar inte längre på vad folk har att säga. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag i frågan varit neutral, kanske t.o.m. var i favör åt PK-mediahållet, just för att jag inte tagit ställning och då förefaller det sig naturligt så. Jag var en av de passiva, neutrala svenskarna i dessa frågor, som tycker det finns mycket viktigare existensiella frågor på tapeten. Det var faktiskt när det var så uppenbart vad svensk media höll på med, som jag valde att ta ställning.

Efter att ha granskat denna fars och läst båda sidor, grävt efter information och analyserat vad "Näthatarna" har att säga, har jag oavkortat kunnat se att "näthatarna" har så enormt mycket mer substans och kött på benen än PK-maffian visat upp, någonsin. Känsloargument, floskler och tomma löften håller inte. Jag är själv politiskt oberoende och röstar förmodligen aldrig mer, jag legitimerar inte vansinne. Jag stödjer dock SD i två frågor; immigrationsfrågan (som jag ser det en självklarhet efter grundläggande analys) och EUSSR-frågan (också en självklarhet efter analys, även om jag länge varit EU-kritisk av ren princip).

Jag tror jag läst oändligt mer insiktsfullhet på flashback än jag någonsin läst ifrån media och det gäller allt möjligt. Det kan ju också bero på att flashback är så oerhört nyanserat och mångfacetterat, här kan inlägg, analyser och erfarenheter komma ifrån allt ifrån erfarna professorer till unga yrkeskriminella. Media, de har bara sin dammiga, formstöpta, normativa journalistkår, som sysslar med agitation mer än sitt riktiga yrke. Politikerkåren ska vi inte ens ta i med tång...

En nyfiken fråga i all välmening, funderar du fortfarande på att skaffa ett anonymt konto här?