Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Klockan 3 på natten, varje natt, bankar det på min glasdörr i till min lägenhet. Tror inte på paranormala fenomen men kan vara redigt läskigt ibland haha. Vet inte vad det är och vågar inte kolla heller

Varje natt säger du, sätt upp en kamera och spela in så får du se. Vågar du inte titta på filmen så skicka den till mig så kan jag se om det är något läskigt.

När jag bodde hemma hos mina föräldrar, så hände det en del mystiska saker. Jag har sett något som ser ut som en skugga som vandrade i hallen och in i vårt datorrum. I tron att det var min pappa, så gick jag dit för att fråga honom något, men min pappa var inte där, han var i vardagsrummet, så man blev ganska paff. En annan gång så satt jag, mamma och pappa samt en vän och åt pannkakor. Vi satt och pratade och började att skratta högt åt något. Helt plötsligt så ramlar skeden från syltburken ut och hamnar på bordet. Vi blir helt tysta och efter det så fortsätter mina föräldrar att skratta igen, men jag och min vän bara glor på varandra och undrar vad som hände. Visst, inget speciellt med en sked som ramlar ut ur en burk kanske. Men det skumma var att skeden var helt nertryckt till botten och skeden var även ganska tung, så jag förstår inte hur den kunde glida ut bara så där.

En annan skum händelse var nog när en tom pantflaska bara flög ut från bordet och ner på golvet. Jag och min vän satt i köket. Jag satt och läste en tiding, höll den i luften och min vän satt och ritade. Framför mig stod en tom cola flaska. Den stod en bra bit ifrån mig och ingen av oss kunde röra den ifall vi inte sträckte på oss en bit. Rätt som det var så flyger denna flaskan ner på golvet och hamnar mitt i hela köket. Jag rörde inte flaskan och inte heller min vän. Vi hade inget fönster öppet heller som kanske kunde blåsa ner den, samt att vi var ensamma i huset. Vi tog upp flaskan igen för att testa lite olika teorier om hur den kunde flyga ner så där. Jag ställde flaskan på sin ursprungliga plats och låtsades stötta till den lite med tidningen, den ramlade ner på golvet, fast hamnade bara vid bordets ben. När den först flög från bordet, så såg det ut som att någon hade slått till den våldsamt så att den flög iväg. Det var verkligen riktigt sjukt mysko.

Men det läskigaste som har hänt var när jag var ensam hemma medan mina föräldrar hade åkt iväg till Tyskland. Jag satt på mitt rum och kollade på tv tillsammans med vår hund. Helt plötsligt ser jag något i ögonvrån till höger från mig som susar förbi, även hunden reagerade på det. Han sprang då i samma veva ut i hallen och började gnälla medan han travade snabbt omkring i huset. Det gjorde mig inte direkt lugnare. På hela kvällen så kände jag mig nervös och hade svårt att lugna ner mig. Det var som läskigast när jag skulle sova, då jag kände mig konstant iaktagen. Jag var tvungen att gå upp och logga in på msn i hopp att det fanns folk online som man kunde prata med och lugna ner mig. Efter att ha pratat med lite folk, så gick jag och lade mig igen. Nästa dag så ringde jag direkt min vän och frågade ifall hon kunde komma över, då jag var för skraj för att vara ensamma hemma, haha.

Nu bor jag tillsammans med min sambo och även här har jag upplevt lite skumma saker. Engång så hörde jag något som lät som en kvinna som mumlade något i sovrummet, som sade något snabbt som jag inte uppfattade. Jag blev inte så rädd, mest paff och tänkte inte mer på det. En annan gång, så hörde jag en katt jama högt i sovrummet. Vi har en katt, så min första instinkt var att det var hon som jamade och jag gick till sovrummet och kollade efter henne. Men där fanns ingen katt. Vår katt låg och sov djupt i sitt klätterträd i vardagsrummet. Och nu nyligen hände en annan skum sak. Jag skulle gå och slänga lite sopor och när jag gick utanför ytterdörren så hörde jag en kvinnlig röst flämta till. Jag vände mig om snabbt och trodde att jag kanske hade skrämt eller kanske råkat stötta in i någon. Men där fanns ingen kvinna. Detta påminner mig även om när jag fortfarande bodde hemma, så hörde jag ett högt och djupt suck inne på toaletten medans jag satt på toa. Kan snabbt säga att jag skyndade mig att bli klar och stack ut, haha.

Allt detta behöver inte vara något övernaturligt, men det är verkligen oförklarligt!

När jag var ung och bodde hemma var jag helt övertygad om att något fanns i vårt hus. Det började egentligen med att en bok flyttade på sig medan hela familjen var hos släkt, en bok som legat uppslagen för att jag inte skulle tappa bort mig låg sedan ihopslagen på sängen. Weird, men vi avfärdade det snabbt till att jag måste glömt att jag slog igen den. Från att jag var ca 10 år gammal kändes det som att jag aldrig var ensam fastän det bara var jag hemma. Fick kalla kårar av att tänka på att vara ensam. Att tillägga är att vårt hus är en enplans villa i ett helt vanligt område, och är väl byggt på 1960-talet så det är inget jättegammalt hus.

Den läskigaste saken skedde när jag var ungefär tolv år gammal. Mådde inte så bra just då, var mobbad och skit så jag kanske hade lite psykisk press på mig, men jag kan svära på att det här kändes 100% verkligt och ger mig rysningar när jag tänker på det än idag. Det var mitt i natten, klockan var strax efter tre tror jag. Det var på den tiden som jag inte hade min mobil under huvudkudden så jag chansar där. I alla fall så vaknade jag mitt i natten av en konstig känsla. Jag satte mig halvt upp och blinkade nyvaket i mörkret. Fastän det var mörkt såg jag rummet ganska tydligt på grund av gatlampan som står nästan rakt utanför mitt fönster. Helt plötsligt kommer en svart, liten, skepnad in genom min dörröppning och flyter kvickt genom rummet, och sätter sig på min sängkant, vid mina fötter. Jag blir helt kall, och kan knappt andas av rädsla. Till sist lyckas jag pipa till och skriker sedan med mina lungors kraft på mamma. När hon väl kom hade skepnaden redan försvunnit och hon sa att jag bara drömde. Det var och är jag säker på att jag inte gjorde.

För att summera det hela provade jag och min kompis att pendla i mitt rum när jag var i tonåren och vi fick då veta (enligt vår metod) att damen som bott i huset innan mina föräldrar köpt det inte tyckte om inredningen, men var i övrigt kvar för att vaka över oss barn. Detta gjorde mig inte lugnare dock och jag flyttade därifrån så fort jag hade skaffat mig jobb och en stabil ekonomi efter skolan.

Häromdagen var jag i föräldrarhemmet igen, och medan jag väntade på att bli hämtad var jag ensam i huset. Jag fick en stark känsla av obehag när jag gick runt i rummen, paniken vällde inom mig och hjärtat bultade i bröstkorgen. Jag försökte lugna ner mig och tänka rationellt men vart jag än gick kändes det som att någon stod precis bakom ryggen på mig. Fastän jag är vuxen nu kunde jag inte kontrollera min rädsla utan drog på mig skorna och jackan och skyndade mig därifrån. Inte ens när jag stängt och låst dörren bakom mig försvann känslan av att någonting var närvarande där inne, på andra sidan dörren. Känslan försvann inte förrän jag satt i bilen på väg hem till min egen lägenhet.

Ska tilläggas att jag verkligen inte är rädd av mig i vanliga fall, lägger mig oftast och kollar på diverse skräckfilmer i sängen - som jag brukar somna till.

Från början när jag var med om onaturliga upplevelser, som jag så klart försökte hitta logiska förklaringar, så var jag livrädd 24/7. Men har med åren accepterat att där finns något vi inte kan ta på.

De största upplevelserna började i ett hus vi köpte. Som var känt för att det hände saker i. Vilket vi fick reda på efter några år då jag inte bodde där längre. Mina barn var ganska små på den tiden och var och en av dem hade olika upplevelser. Som jag inte kan konfirmera mer än att de var rädda. Min ena son hade vaknat på natten att någon kliade honom på ryggen och när han vänder sig om står någon där. Han sov inte mer i sitt rum på 7-8 månader. Krävdes att vi gjorde om hela hans rum. Plus att jag fick dit en kvinna som "rensade" huset. Vad det nu innebar, förstod inte det då. Men hjälpte gjorde det.
Någon kväll öppnades och stängde massor med köksluckor i köket när vi log i sängen. En annan kväll så låg jag och läste och min sambo somnade. Efter en stund så smäller det med full kraft igen dörrarna på duschkabinen bara 5 meter från vårt sovrum. Hon vaknade av smällen så hon satte sig upp. Shit jag var så rädd. Sökte logiska och andra förklaringar men hittade aldrig något annat. De enda jag hittade var att jag lyckades återskapa ljudet genom att smälla igen duschkabinen.
De mest påtagliga beviset, som kanske inte var så skrämmande, var när vi kom hem en dag och jag gick direkt upp på ovanvåningen. Ingen hade varit hemma på hela dagen. När jag kommer in i mitt sovrum så vid fönstret står ett större blockljust tänt. Och när jag tittar på ljuset så har det inte brunnit många minuter. Shit de var chockerande..

Efter detta samt lite andra händelser så börja jag sätta mig in i den paranormala världen av nyfikenhet och vill begripa.. Numera är jag inte lika rädd. Har efter detta haft påhälsningar på olika sätt. Har sett döda vid två tillfällen. Ena gången en hund och en annan gång en man. Blev inte rädd utan kändes bara naturligt. På något konstigt sätt.

Spelade mycket anden i glaset när jag var liten.
Klart man var lite smårädd, ung som man var, men inget man tog seriöst.
Vi var då tre syskon i familjen och en liten påväg. Har en äldre syster, och en yngre bror.
Bestämde mig för att pröva "anden" och frågade vad min lillebror heter.
Svaret vart (nu var de flera år sedan så de kanske inte är till hundra) H 2000" och sen döskalle.
Skrattade lite eftersom de var totalt fel då min yngsta bror heter Emil.

Tre månad senare föds min nu yngsta bror med akut kejsarsnitt då han dog i magen.
De obehagliga? Han föddes år 2000 och han döptes till Hampus

Justja, kom på en till!

Hade svårt att sova när jag var yngre, så satt väldigt ofta på nedervåningen i familjekåken och glodde på tv.)

Alla låg och sov förutom jag som slöglodde på tv.
Hör hur någon börjat klampa ner för trappen, misstänker att de är mamma då hon stampar som en kossa ner (de är dessutom en gammal kåk så de hörs tydligt när någon går i huset)
Hör tydligt hur dom går igenom hallen så stänger av ljudet på tvn och ber till gudarna att dom inte ska märka att jag fortfarande är vaken.
Plötsligt slutar dom går och hör hur någon irriterat halvviskar "Cicci! Cicci!" och hur det närmar sig vardagsrummet. Sen blir det tyst.
Fortfarande ljudlöst på tvn och minuterna går. Tillslut tröttnar jag och går in till köket (där jag misstänkte att mamma var) ingen där, kollar genom alla rum på nedervåningen och jag är HELT själv.
Blir halvt skitnödig så hämtar kofoten, sätter mig i fotöljen och fortsätter glo på tvn fast nu med väldigt låg volym och livrädd.

Sov inte ett skit den natten och frågade dom i familjen ifall dom hade varit nere nått under kvällen, men icke

Händer lite smått spooky grejer i våran kåk, mamma är stensäker på att de spökar men att dom är snälla. Hjälper oss att hitta bort tappade grejer och stället inte till oreda å grejer.

Har Ni känt mail, telefonsamtal eller sms från någon liksom i hjärtat? Inte det fysiska, antar jag.
Som att det "står ut" mer. Svårt att förklara men det är inget man tar fel på.

Satt hemma hos en tjejkompis och henne kille en kväll. Vi hade precis hällt upp tevatten i våra koppar och skulle börja fika och hennes kille börjar berätta om en försvunnen vän till honom som troligtvis är död och att han ibland kan känna sig iakttagen. Då sätts vattenkokaren på, den börjar låta och knappen på den lyser orange. Efter kanske 10 sekunder stängs den av igen. Först trodde vi att det var något elfel men det skumma är att man inte kan sätta på den utan att det är vatten i, som en slags säkerhetsgrej, och vi hade ju precis hällt upp te till oss så det var ingenting kvar i själva behållaren. Mycket mysko. Tjejkompisens kille började då skoja om att det var hans försvunna döda vän som följde efter honom ibland och ville visa att han var närvarande.

Vet inte riktigt vad jag ska tro men konstigt var det iallafall.
(Vi försökte även att få igång vattenkokaren igen efteråt utan vatten, men då gick det inte)

Tro mig eller ej!

Vill börja med att berätta att jag aldrig trott på spöken eller att aliens bor på månen eller något liknande, men hänt oförklarliga saker som jag tror folk kan tycka vara intressanta, så jag är inte helt säker längre, försöker alltid hitta logiska förklaringar och får oftast ihop något i huvudet så jag inte blir helt galen, men det är sjukt skumt. Läst igenom nästan hela tråden, mycket bra läsning.

Kan börja med det första oförklarliga som hänt mig.

Detta kommer låta helt sjukt och överdrivet men jag svär att det hände, vi blev helt ställda nästan gråtfärdiga båda två, notera att vi var typ 16-17 bast och inte speciellt rädda av oss.

Var ute och gick me bästa polarn, typ 01.00 på natten, kanske lite senare. Det var i slutet av sommarn och hade hunnit bli kolsvart ute. Vi var i ett bebott område men var för tillfället på en cykelväg som gick typ igenom en "åker" av något slag, så inga hus inom 100 meter. Vi går å röker å snackar om livet typ när båda stannar upp för vi känner något skumt. Det blev liksom som ett högtryck och allt ljud omkring kändes helt förtryckt. Det lät typ som när man håller för öronen allt man kan (testa själv) och allt är jätte dovt, samt du hör typ en brus från din egna kropp. Men detta var annorlunda men känslan var detsamma. Vi kollar på varandra helt skärrade och då blir det plötsligt helt ljust på himlen, kändes typ som mitt på ljusa dan. Det kommer ett tjutande ljud, typ som våra öron bara tjöt (ni vet effekten som kommer efter en flashbang på FPS spel) och en grön typ "stråle" svissar förbi fort som satan. Plötsligt försvinner allt och är som vanligt igen.

Det såg ut såhär fast större, å såg ut som ett lysande "objekt" mer än en stråle, den jag såg va helt grön, typ neon grön.
http://www.thekeyboard.org.uk/ufo%5B1%5D.jpeg

Innan ni börjar tro jag är dum i huvudet hände allt detta inom typ 5-6 sekunder, även om det lät som det tog en hel minut. Och det hände verkligen. Vi sa de till andra men ingen trodde såklart oss så vi har det för oss själva, sjukt cool upplevelse, fick mig att ändra synen på livet typ.

Alla andras ursäkt brukar låta "ni såg norrskenet". Jo visst att vi såg ett norrsken som lös upp himlen och svissar förbi snabbare än ett stjärnfall på typ 100 meters höjd. (den gröna strålen var typ bred som ett passagerar-flygplan och såg inte ut att vara högt upp, kanske 100 meter)

Min egna teori är något sjukt naturligt fenomen som är extremt sällsynt, typ en sol storm eller någon "aftermath" från en supernova eller något.

Sen har jag varit med om en sak till, typ 3 år senare, jag var nu 19-20. Det är en skrämmande liknelse i denna fast i en annan situation, det är det som får mig att undra vafan som hände egentligen.

Jag var ute och joggade som jag sällan gör. Hade kört typ 30 minuter å var på väg hem, ca 20 minuter kvar hem. När jag kommer till ett närliggande industriområde är det en byggnad framför mig som hela väggen är gjort i glas typ. Detta var på vintern och det var mörkt ute. Med kombination av gatlamporna och glas väggen blev det som en klar spegel. Jag kollar på mig själv genom "väggen/spegeln" som är 30 meter bort när jag ser någon annan jogga bakom mig.

Kändes skumt då ja inte sett någon innan å det var inga korsningar eller hus i närheten, tänkte inte mer på det. Jag börjar höra dennas steg och dem kommer närmre, då kollar jag i spegeln igen och ser att "han" är bara hälften så långt bort denna gången, börja tänka lite. Hör stegen komma sjukt nära och då kommer "effekten" igen. Allt ljud blev helt dovt och förtryckt, kändes som all luft i världen klämde sönder min skalle, jag hörde inte mer musiken från min mp3 som satt i öronen och jag började höra flashbang tjutet. Jag minns att jag börja tänka som fan och hann tänka allt dethär: "fan är det nån jävla alien? nej vafan hur dum får man bli, det är någon som vill råna mig, nu slår ja skiten ur han (staden e ganska "ghetto" och hänt en del överfall och har själv blivit överfallen på liknande sett förut) så jag kollar i spegeln å ser att "han" är precis bakom med utsträckta armar som en jävla zombie, ja tar knytnäven och typ "svingar" handen som en hammare i sidled i samma ögonblick jag stannar. Jag känner att jag får in slaget så jävla hårt och hinner tänka "fyfan vilket slag ja fick in på idioten". Men det sjuka var att ingen var där? Jag kände att jag slog någon/något, hade sjukt ont i handen, men tjutet och trycket avtog. Jag kände mig helt förvirrad och började ifrågasätta min egna existens. Allt detta hände också inom typ 5 sekunder från att högtrycket/ljudet började komma även om det även denna gång lät som det skedde över 1 minut.

Jag fick lite halvpanik och kunde knappt tänka på vafan som hände så ringde min bästa polare som å säger "ja banka precis skiten ur ett spöke, va i helvete kom å hämta mig". Han skrattar rätt hårt å säger nått i stil me "du e så efterblivet skön ibland". Snackade me han i handsfree hela vägen hem, å han trodde inte på mig å skämtade bort det, hade gjort lika dant, vem fan tror på spökhistorier som inte är ens egna liksom? haha

Vet inte om mina händelser låter överdrivna för det gör dom i mitt huvud men det hände faktiskt. Är för övrigt ateist och tror inte på "spöken". Hade helt ärligt trott mer på om någon hade sagt att våran värld var en programmerad simulation och dessa "spökhistorier" man hör nästan varje person berätta minst en var, är helt enkelt buggs i programmeringen. Nej men skämt å sido är jag bara glad att jag fått uppleva såna saker även om det inte var speciellt trevligt, bryr mig faktiskt inte om någon annan tror mig. Hade där emot varit jävligt skönt om man var med typ 30 pers utomhus och den gröna strålen kommer tillbaks å man kan gapa: JA SA JU DE ERA DUMMA JÄVLAR, BAAAAM!

Har sett en hel del andra sjukt grejer men dom är inte lika extrema, dock lika intressanta. Orkar dock inte skriva skiten nu.

Innan jag kunde gå eller prata så brukade jag krypa omkring i barnhemmet som var en lägenhet och "följa efter" något, om man ska tro det mina föräldrar berättat. Jag har sett det själv då dom har det på film eftersom det hände så pass ofta.
Kröp omkring och stirrade på något framför mig, nu snackar vi inte bara att det såg som att jag följde något, utan att jag verkligen följde något med blicken också.

När mitt ordförråd var stort nog att bilda meningar så började jag prata om en osynlig man, och min ålder var här alltså bara 1,5 år. Speciellt hemma hos mina morföräldrar som bodde på samma gård fast i själva huvudhuset, medans vi bodde på övre våningen i det andra huset på gården. När jag var i deras hus så satt jag nästan alltid under trappan till övervåningen och påstod att jag var där med den osynliga mannen. Brukade alltid försöka ta mig in i finrummet i huset och sätta mig i den delen av finrummet där det fanns jättegamla möbler och en gungstol. Varför vet mina föräldrar inte men så fort jag fick chansen gick jag dit och satte mig för mig själv. Och jag var alltså fortfarande väldigt liten.

När jag blev äldre lekte jag alltid för mig själv fast jag påstod att det var den osynliga mannen jag lekte med. Men här kan jag ju lika gärna ha haft livlig fantasi för barn i 4-6 års åldern brukar ju komma på låtsasvänner. Men det finns ett tillfälle som gör mig lite fundersam och det var när en väninna till min mormor tog med sitt barnbarn som var i samma ålder som mig (5) och vi satt och lekte i ett rum för oss själva. Enligt mormor så kom helt plötsligt den andra ungen grinandes in till köket och påstod att jag hade sagt att om han inte gav mig en leksak han tagit så skulle osynliga mannen bli arg. Tydligen enligt den andra ungen så hade någon gjort illa honom när han inte ville ge mig leksaken. Nu minns ju inte jag detta så det kan ju troligen vara som så att jag bara hotade han och sedan kanske slog han eller något men det är ändå lite intressant att den andra ungen faktiskt sa att "någon" hade gjort illa han.

När vi flyttade ut från övervåningen i det andra huset så flyttade en ung kille in där. Efter några år så tog han livet av sig på gårdsplanen. Ingen vet varför men vissa påstår att han mådde dåligt psykiskt. Men mormor vägrar tro det då han alltid var hur trevlig och glad som helst.

Nu till en händelse som jag får rysningar bara av att tänka på. När vi nyligen hade flyttat från lägenheten på gården till en villa så var jag 6 år och min yngre bror 2. Våran farmor var barnvakt åt oss och jag hade varit väldigt irriterad på min bror för att jag tyckte han tog för mycket uppmärksamhet. Enligt farmor så hade jag sagt att jag inte ville ha en bror. När vi sedan sitter och kollar på nån disneyfilm så kryper min bror förbi teven och det här är fan sjukt vad som hände. Alltså teven började att TIPPA frammåt. Farmor han dock se vad som höll på att hända och hann stoppa teven från att falla över min bror eftersom hon var alldeles intill den och höll på att sortera filmer.

Sen minns jag inte några fler specifika tillfällen när jag var liten förutom ett då jag var hemma hos mina morföräldrar när jag var 14. Jag hade somnat på soffan som fanns i rummet och helt plötsligt så vaknade jag och kände att någonting var hemskt fel. Det var alldeles mörkt i rummet då solen hunnit att gå ner (mitt i vintern). Ställde mig försiktigt upp och kände att jag inte var ensam i rummet. När jag kollade mot delen av rummet där gungstolen fanns så kände jag att jag stirrade på något. Jag kunde inte se någonting men jag var helt säker på att det var någon där. Blev i alla fall livrädd och skyndade mig ut från rummet.

När jag var 17 så hade jag hjälpt min morfar med en sak på kvällen och jag var i färd med att göra ett kvällsmål åt mig själv hemma hos dom innan jag skulle fara hem. Mormor som var på övervåningen sa då att hon skulle komma ner och göra det åt mig, jag sa att jag inte behövde hjälp med att göra min egen mat men hon var envis och skulle ändå komma ner. Vet att jag då tänkte "men kom inte ner!" och blev irriterad över att hon skulle komma ner och göra några mackor åt mig. När hon nästan var nere så ser jag hur hon helt plötsligt bara fallar framstupa och landar på golvet. Slutade med en bruten fot. Men det mest otroliga här är hennes förklaring. "Jag råkade slå benkrok på mig själv". NEJ det gjorde hon inte jag såg det med egna ögon, det var som att hon hade gjort det med tanke på hur hon föll men jag såg att hon inte gjorde det.

Har hänt en massa småsaker också som jag inte kunnat förklara, bland annat har min klockradio gått igång mitt i natten ibland. Alltid någon gång mellan 03-04, och jag vet att jag inte startat den. Det händer väldigt sällan men det är ganska läskigt när det händer för det brukar vara opera på radion vilket fan skrämmer skiten ur mig när är det mitt i natten och jag vaknar av någon ljus jävla stämma
Sen hade jag en period precis efter att den unga killen tagit självmord där jag drömde om en väldigt hotfull man som var i mitt rum. Jag drömde alltså om att jag var i mitt rum fast det fanns en man där också. Drömde ofta om detta och tillslut försökte jag hålla mig vaken på nätterna eftersom jag var livrädd att drömma om honom.

När man tänker på allt detta så känns det som att jag haft någon som förföljt mig under mitt liv men jag kan inte minnas att det hänt något utöver det vanliga på väldigt länge nu så det är ju skönt

Kan ju tillägga att mormor har berättat för mig nyligen att hon aldrig vågat gå ner på nedervåningen av deras hus under natten för hon måste gå förbi finrummet om hon ska till köket och det vågar hon inte. Varför vet jag inte men det är ju lite fränt om man tänker på mina turer dit när jag var liten samt händelsen när jag sov på soffan där inne.

Har varit hemma helt själv och hört steg på övervåningen, gammalt hus så det knakar som fan när man går där