Arnstad recenserar Filmen Tali-Ihantala 1944 på sin blogg:
Arnstad: "Myterna är många kring detta slag. Men framför allt så räddade inte den tysk-finska defensiven Finlands självständighet. Hade Sovjetunionen velat ockupera Finland hade man kunnat göra det utan några som helst problem 1945."
Arnstad, Arnstad .
Visst räddade finnarna sin självständighet. Vad hade hänt om de istället hade förlorat vid Tali-Ihantala?
Så "snällt" av Sovjetunionen att inte ockupera Finland 1945, eller vid notkrisen 1961 eller närhelst de hade velat ...
Åh! Han har inte bara en Fil.Arn och är historiker, författare, debattör och journalist! Nu kan han stolt lägga poet och estradör till den redan digra meritlistan!
När han blir arbetslös så har han ju ingen examen att falla tillbaka på, enligt den egna vänster logiken återstår bara för honom att rösta på SD.
Arnstad: "Myterna är många kring detta slag. Men framför allt så räddade inte den tysk-finska defensiven Finlands självständighet. Hade Sovjetunionen velat ockupera Finland hade man kunnat göra det utan några som helst problem 1945."
Arnstad, Arnstad .
Visst räddade finnarna sin självständighet. Vad hade hänt om de istället hade förlorat vid Tali-Ihantala?
Så "snällt" av Sovjetunionen att inte ockupera Finland 1945, eller vid notkrisen 1961 eller närhelst de hade velat ...
Poängen Arnstad alltid missar blir ju att när de försökte 1939 och 1944 så misslyckades ju dom.
Stiftelsen ska enligt nedan stödja "vetenskaplig forskning i vid bemärkelse", så där kanske man även kan klämma in s.k. forskning (med stora inslag av moraliserande pekpinnar i samtidsdebatten). Lite spännande att Arnstad har fått pengar vid tre tillfällen dock.
Tycker det hela börjar flumma ut i konspirationsteorier där släkten Arnstad ska smutsas ner till varje pris. Liknar tyvärr på ett betänkligt sätt Henrik Arnstads sätt att resonera....
Det var bara en tanke jag ville slänga ut.
Jag tänkte att det kanske fanns ett motiv att finna där, men tydligen inte. Vi behöver inte grotta ner oss mer i det.
I följande artikel berättar Henrik Arnstad att man får kontrakt med Bonniers bara man har en bra bokidé. Hm, kanske. Dessutom avslöjar Henrik att skattefria stipendier inte är ett bra sätt att få en hög föräldrapenning...
Citat:
Enligt Henrik Arnstad blir man antagen av ett förlag bara man har en bra idé. Som hjälp till försörjningen under tiden man skriver finns massor av stipendier att söka. 60.000:- rent i fickan ger åtminstone ett par månaders försörjning, men de skattefria pengarna syns inte i underlaget till sjukpenninggrundande inkomst när det är dags för föräldrapenning, berättade Henrik enligt egen bitter erfarenhet.
Och nog har Arnstad plockat pengar där han hittat dem. Med tanke på Arnstads inställning till kungahuset så är två av bidragsgivarna nedan ganska kul.
Citat:
4 juni, 2010
Journalistförbundets vidareutbildningsstipendier
Henrik Arnstad, frilans, Stockholm får 30 000 kronor för att läsa historia vid Stockholms universitet.
Henrik Arnstad
3 juni, 2010 | journalist, har tilldelats ett ettårigt arbetsstipendium på 40 000 kronor från Sveriges författarfond för att arbeta med sin nästa bok, Älskade fascism.
Henrik Arnstad
9 januari, 2006 | har av Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur tilldelats 25 000 kronor för en biografi om Christian Günther, svensk utrikesminister under andra världskriget.
Henrik Arnstad
11 oktober, 2005 | har erhållit 20 000 kronor i produktionsstöd från Kungliga patriotiska sällskapet för sitt arbete med en biografi om Sveriges utrikesminister under andra världskriget, Christian Günther.
Henrik Arnstad
13 april, 2005 | har tilldelats Republikanska föreningens stipendium på 10 000 kronor för sitt arbete med webbplatsen www .republik.nu.
Och nog har Arnstad plockat pengar där han hittat dem. Med tanke på Arnstads inställning till kungahuset så är två av bidragsgivarna nedan ganska kul.
Det går ju i alla fall inte att klandra. Ta pengar från både republikaner och monarkister och sedan verka för, ja , ska vi kalla det kommunism eller vad han nu lyder under för ideologi.
Det går ju i alla fall inte att klandra. Ta pengar från både republikaner och monarkister och sedan verka för, ja , ska vi kalla det kommunism eller vad han nu lyder under för ideologi.
4 juni, 2010
Journalistförbundets vidareutbildningsstipendier
Henrik Arnstad, frilans, Stockholm får 30 000 kronor för att läsa historia vid Stockholms universitet.
Får idioten betalt för att studera? Det var det jävligaste Vi andra måste ta studielån för att kunna studera. Att han under den tiden inte har behövt fixa en examen (utöver fil.arn) är verkligen konstigt. Jag skulle gärna chilla på universitetet ett tag till om någon ville ge mig 30.000. Jag har dessutom tagit min examen, till skillnad från vissa andra.
Nej det är ju precis i sin ordning. Ta från sina fiender för att främja sig själv, sen skinna lite idioter på stipendiepengar med en fejkad CV och sen ha mage att klaga på att stipendiet inte är grund för föräldrapenning (från skattebetalarna).
Ur artikeln: "Hur moraliskt hållbart är det att hålla på Stalin i ur och skur? Men det ser naturligtvis bättre ut om man talar om de allierade."
Edit: Artikeln behandlar även Arnstads påståenden om etnisk rensning i Östkarelen, se s. 74 ff.
Edit 2: Får inte länken att funka (pdf), men vill någon läsa går det ju att googla fram artikeln.
__________________
Senast redigerad av Nebeltag 2012-12-06 kl. 00:31.
Historikern Jan Selling (fil.dr, forskare och koordinator vid Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet) recenserade Arnstads bok Skyldig till skuld i tidskriften Judisk Krönika ("Myter om skuld och ansvar", JK #1 2010). Ur ett samhällspolitiskt och moraliserande perspektiv uppskattade Selling boken, då Arnstad visat på "det fruktbara i att på ett moraliserande sätt ställa frågor om Finlands, Italiens och Österrikes agerande i förhållande till nazismen och Förintelsen".
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Selling (fil.dr i historia)
Med syftning på fortsättningskriget påtalar Arnstad det anmärkningsvärda i att en "Hitlers vapenbroder", alltså Finlands president, general Gustaf Mannerheim, ännu kan stå staty i en europeisk huvudstad. Att detta påpekande har kränkt många finländares nationalkänsla, visar på dess relevans. [ ]"
(...)
Haider- och Berlusconifascismerna [ ] blev möjliga just genom att efterkrigstidens ledande politiker frånsvor sig allt ansvar för nazismens illgärningar
(...)
Kapitlet om Tyskland är tyvärr dåligt underbyggt och utmynnar i slutsatsen att "tyskarna har varit mer än villiga ... att ta på sig hela ansvaret"
[ Selling anser här istället att tyskarna inte är färdiga med Hitler på länge än. De är verkligen skyldigast till skuld, alltså. ]
Selling avstår dock inte helt från en mer vetenskaplig bedömning:
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Selling (fil.dr i historia)
Arnstads illvilliga finska kritiker har gärna påpekat att han inte använt sig av finskspråkiga källor. Inte heller de tyska, österrikiska eller italienska studierna tycks bygga på några källor i originalspråk. Då kan man förstås ifrågasätta representativiteten och fullständigheten i den bild som ges.
Men det kanske är att mäta boken efter fel måttstockar. Som historiepolitiska essäer är Skyldig till skuld angelägen läsning.
"Historiepolitiska essäer" som "på ett moraliserande sätt" ställer frågor, är alltså en välvillig recensents omdöme. "Vetenskaplig forskning" i extremt vid bemärkelse m.a.o.