Citat:
Fast varför är det så få som har minnen av tidigare liv eller upplever utomkroppsliga upplevelser? Och varför stämmer dessa minnen nästan aldrig överens med den historia och den data vi har tillgänglig så att de kan bekräftas vara sanna? Materialismen har ett svar på denna fråga - inbillning. Detta är något som vi inte kan förneka att medvetandet gör sig skyldig till. Vi inbillar oss alla saker hela tiden. Enstaka personliga upplevelser är alltså inte att lite på, särskilt inte de som uppstår under tillfällen då vi är särskilt utsatta för att drabbas av detta.
Det går säkert att sy ihop en logiskt hållbar teori i vilket allt utgörs av ett eller flera medvetanden. Men som jag har sagt förut så fungerar det inte att leva efter en sådan teori. Den skulle innebära att allt som någonsin har funnits är det som du personligen har upplevt, och att allt det som finns bara är påhittade fantasier. Utgår man ifrån att en sådan teori är sann så finns det ingen anledning att ta någonting seriöst, då är man Alice i Underlandet, då lär man snart läggas in på mentalsjukhus.
Den enda brist du hittar hos materialismen är att man aldrig kan vara helt säker på att den är sann. Och denna ursäkt använder du för att luta åt en annan teori som är mycket osäkrare att vara sann. Varför du gör detta är inte svårt att förstå, materialismen ger dig stark ångest. Men skulle du tänka igenom vad det faktiskt skulle innebära med ett universellt medvetande så skulle du inse att det är mycket värre. Det är bättre att medvetandet dör ut än att det lever vidare för evigt.
Det finns ingenting ologiskt med det där. Det finns ingenting som säger att evolutionen inte skulle göra människan till helt logiska robotar så småningom, tvärtom så är det åt det hållet vi hittills ständigt har rört oss. Och vad skulle det vara för fel med det om så skedde? Våra medvetanden har bara blivit mer och mer logiska, och det har bara gjort vår tillvaro bättre och bättre.
Det går säkert att sy ihop en logiskt hållbar teori i vilket allt utgörs av ett eller flera medvetanden. Men som jag har sagt förut så fungerar det inte att leva efter en sådan teori. Den skulle innebära att allt som någonsin har funnits är det som du personligen har upplevt, och att allt det som finns bara är påhittade fantasier. Utgår man ifrån att en sådan teori är sann så finns det ingen anledning att ta någonting seriöst, då är man Alice i Underlandet, då lär man snart läggas in på mentalsjukhus.
Den enda brist du hittar hos materialismen är att man aldrig kan vara helt säker på att den är sann. Och denna ursäkt använder du för att luta åt en annan teori som är mycket osäkrare att vara sann. Varför du gör detta är inte svårt att förstå, materialismen ger dig stark ångest. Men skulle du tänka igenom vad det faktiskt skulle innebära med ett universellt medvetande så skulle du inse att det är mycket värre. Det är bättre att medvetandet dör ut än att det lever vidare för evigt.
Det finns ingenting ologiskt med det där. Det finns ingenting som säger att evolutionen inte skulle göra människan till helt logiska robotar så småningom, tvärtom så är det åt det hållet vi hittills ständigt har rört oss. Och vad skulle det vara för fel med det om så skedde? Våra medvetanden har bara blivit mer och mer logiska, och det har bara gjort vår tillvaro bättre och bättre.
Ja så få är det ju inte, jag såg någon uppskattning på att det är 10% som får uppleva en eller flera OBEs under sin livstid. Jag har personligen träffat fyra stycken senaste åren. Minnen före födseln verkar betydligt ovanligare dock. Vad gäller OBEs och NDEs så är mitt tips att forska djupare själv så slipper jag skriva en väldig massa om detta eftersom det är komplicerat. Men vi har inte heller alla svar.
Nej jag använder det inte som en ursäkt för att tro på något som är mer osäkert. Jag anser det helt enkelt minst lika sannolikt, baserat på egna studier och erfarenheter genom många år. Jo jag skulle föredra att vi överlever döden, men kan såklart inte vara säker på att det är ett bättre scenario. Men det vet ju inte du heller att det inte är.
Jag vet inte varför man skulle ta ett fullkomligt absurt liv mellan två omedvetna evigheter mer seriöst? Galenskapen kan lura på vilken verklighetsuppfattning som helst. Men det är klart, det finns ju en trygghet i att tro på att allt är borta med döden. Men det kan ju i så fall vändas mot dig också då, jag kan lika gärna hävda att du väljer att tro på det för att det känns bättre, som också tycks framgå av ditt inlägg. Ärligt talat så vill jag faktiskt veta sanningen även om jag riskerar min mentala hälsa. Tror jag i alla fall. haha