Vad är medvetandet?

En flummig tanke som jag har haft;

Varför är jag just.. jag? Varför vart inte någon annan mig? Jag hade kunnat blivit född till någon helt annan. Vad är det som gör att jag känner mig medvetande? Varför finns jag överhuvud taget?

Är vi biologiska datorer som tror att vi lever? Är vårt medvetande en illusion som är skapat av verkligheten? Om vi tror att vi lever på grund av omsättningar som verkligheten slumpmässigt har genererat kan vi då verkligen dö? Om vårt medvetande är en illusion till att börja med.

----------------------------------------------------------------------------------------------
För att vara extra tydlig så menar jag att verkligheten gör vårt medvetande och inte tvärt om*

Välkommen till verkligheten, tankar som många haft men lägg din vänstra tumme på bordet och klipp till med en hammare så behöver du inte fundera mer, hör av dig om du vill betala eventuellt arvode för expertutlåtandet

Djävligt bra svar. Det är nämligen så att om man fattar vad smärta är så vet man vad medvetande är.

Nu vet jag inte om man egentligen får reda på vad smärta är om man gör om du föreslår, jag har inte testat.

Ja du är varken den första eller den sista som tänker på dom frågorna och finns inga svar på dom men mitt tips är att lev och tänk inte på dom för mycket för av egen erfarenhet så vet jag att det kan bli "för mycket" eftersom våra hjärnor inte kan tänka bortom sådana frågor

Men du förstår fortfarande inte varför du är medveten och varför du finns

Så vem exakt är det som hade kunnat blivit född till någon annan, vem är du? Är du minnena, tankarna, sinnesintrycken eller något annat?

Det finns egentligen inget du som är separerat från upplevelsen av nuet.

Hur skulle en annan spermie kunna ha blivit du? En annan spermie hade ju resulterat i en annan människa med ett annat medvetande. Jag hade inte kunnat bli du, eftersom vi inte ens har samma föräldrar.

Det är din hjärna som gör att du känner ett medvetande.

Du finns för att dina föräldrar skapade dig. Begreppet medvetande är en föreställning om att Du finns. Diskussionen kring huruvida denna föreställning är "sann" eller inte har flitigt diskuterats i många århundraden, och känns väldigt urvattnad.

Medvetandet är det som går över sinnena. Sinnena skapar ett falskt medvetande som bygger på illusion. Tar man sig förbi sina slöa kroppsliga sinnen så når man det slutliga stadiet av medvetande. Först då är man vaken och först då kan man göra någon skillnad i den stora helheten.

Men hjärnan är beroende av kroppens avgränsning, skulle den inte omslutas av kött skelett och annat, skulle den inte kunna systematisera och skilja på jag du ni och resten, så där huden är, där är iofs hjärnan också, hela kroppen är på sitt sätt hjärnan, även hårstråna och fjunen, se djuren hur de reagerar eller när man tittar på vissa människor på avstånd, de känner att de är iakttagna, då nerver har viss radie, lol

Medvetandet är vad man kan kalla för Närvaro. Det sitter inte i den fysiska kroppen utan omsluter allt som finns i Universum. Att medvetandet är en del av kroppen är en illusion.
Vi är alla ett. Med varandra och med alla ting. Medvetandet/närvaron är du. Du är det som ÄR. Mellan dina tankar och mellan dina andetag finns du. Du är allt och inget, nu och för alltid i detta nu.
Den fysiska verkligheten förändras men du/medvetandet/närvaron består.

----------------------------------------------------------------------------------------------
För att vara extra tydlig så menar jag att medvetandet gör verkligheten och inte tvärt om*

Det är bara flummigt för att du tillåter dig själv att tänka på det. Det praktiska svaret kan vara att du är du eftersom alla andra "x" är upptagna och "används" redan.

Men jag är inte jag bara för att du är du. Och vad är det egentligen som använder ett av dessa "x"?