Vad är medvetandet?

Om du tror på materialism, som de flesta i sverige gör, då är det ju våra kroppar och hjärnor som separerar oss och gör oss till vad vi är. Du är du för att du har den hjärna du har, istället för min hjärna och kropp exempelvis. Vi använder inte våra kroppar, vi är våra kroppar. Det finns bara en hjärna som är exakt som din, därför är det omöjligt för dig att vara någon annan.

Det är lite som att fråga, varför är ett specifikt träd just det trädet, och inte något annat träd.

Ja precis. Jag är ett komplext nätverk neuroner och nervsignaler. En samling mönster som formas när hjärnan bearbetar och lagrar information. Jag är en tanke, ett sinnesintryck, ett minne, eller något av alla de andra temporära passerande fenomen.

"Varför är jag denna synpunkt och inte den synpunkten?" är lite av en noskig fråga, i samma anda som "Varför är en fisk inte en cykel? "Jag" i sammanhanget har korrelationer med "perspektiv/synpunkt/subjektiva upplevelser" - och i följande kontext tillkännages det ypperst genom att påpeka den biologiska historiken som ledde dig till att vara.

Men som det visar sig, är synpunkter alltid förkroppsligade, och håller alla typer av bagage i form av kön, minnen, vanor, ägodelar: en identitet i kort. Så man kan leka i tanken, angående skillnaden mellan synvinkel och identitet, och mycket resulterar i meningslösa förvirringar. "Vilken är den riktiga jag?", "Vilken är den riktiga du?"...

Ja, det är omöjligt att hitta någon kärna av vem man när, eftersom att något sådant inte existerar. Allt vi kan finna är bara ännu ett av alla dessa passerande fenomen som vi kan identifiera oss med. Upplevelsen av en kropp, en identitet sammansatt av tankar och minnen, sinnesintryck och känslor. Jag är ett temporärt perspektiv av existensen.

Enligt en teori jag tog fram så består medvetande av tre nivåer:
1/ Känslor
2/ Identitet (ego)
3/ Empati

Om du vill läsa teorin så klicka på länken och bläddra fram till rubriken "Consciousness from a developmental standpoint" http://user.tninet.se/~yge389p/psychology.htm

Jag väljer att omformulera det som många på sätt och vis redan har varit inne på. Svaret beror på vilket perspektiv man utgår ifrån. Om vi kan utgå ifrån att allt skapades vid en och samma tidpunkt, så är vi alla exakt lika gamla, du är lika gammal som mig och jag som dig och som kamelen som senast dog. Allt är ett.

Vi utgår ifrån ett annat perspektiv, varför skiljer våra tankar sig ifrån varandra? Tyvärr går det nog inte ge ett fullständigt svar på denna fråga, även om jag hade kunnat så hade det inte fått plats på Flashbacks servrar (eller någon annans för den delen), kort så ligger det i vår långa historia, allt det som tog oss till den punkt vi är nu. Är det överdrivet att gå så långt som till födelsen hos vårt universum? Kanske inte..

Medvetandet är ett av de mest intressanta forskningsområden som finns, men det lär nog inte bli lätt att komma med ett 100% säkert och heltäckande svar om det inom en överskådlig framtid.

Professor Germund Hesslow har skrivit en ganska intressant uppsats om medvetandet som har påverkat mitt eget tänkande kring det hela. Vill man inte läsa den kan man titta lite på hans slutsatser bara:


Naturligtvis är det här inte så tilltalande för mystiker av olika slag, eller ens för människor som vill tänka sig att medvetandet är något slags autonom agent - den lilla gubben vid spakarna som styr oss.

Man kan också göra som filosofen Ayn Rand och nöja sig med konstaterandet att medvetandet är medvetet. Vi har uppenbarligen ett unikt, individuellt medvetande som åtminstone ger oss en upplevelse av att vi styr våra handlingar med det. Exakt hur det rent neurologiskt går till i hjärnan blir då av mindre intresse. Jag håller iofs inte med om det, men det kan ju vara en räddningsplanka för den som ligger sömnlös av olösbara, filosofiska grubblerier.

Medvetande är allt som finns. Det är dock uppsplittrat i ett enormt antal mer eller mindre godtyckligt definierade autonoma system. Sålunda är ett mänskligt medvetande det mest avancerade vi känner till, medan en sten har ett medvetande som är ett gränsvärde till noll men som dock finns där.

Bevis för detta påstående? Dubbelspaltexperimentet

Nej det kan vi inte.
Precis.
Precis.
Det enda som jag är säker på är att jag, du, och alla andra alltid kommer att känna ett "nu". Att vi alltid kommer uppleva ett medvetande i någon form.
Men alla detaljer är jag inte lika säker på.

Nej du kan inte vara säker på det. Inte säker på att andra ens har ett medvetande. Men visst, logiken leder dit om man ska vara sansad.
Hursomhelst.. Gäller detta Adolf Hitler lika mycket som Dalai Lama?
Gäller detta lika mycket en hund som det gäller påven, alltså helt oberoende av allting man gör i livet?

Edit: Det börjar bli dags att leva lite till och sen avsluta skiten. Jag vill faktiskt inte längre. Dom får bränna mig och sprida askan på Gagnes. Jag vill härifrån. Lev ni. Finns ingen utväg. Hoppas det kommer gå med riktig jävla urstark vilja. Inte fan trodde jag att det var så här man skulle känna.

Vänligen precisera kopplingen mellan dubbelspaltsexperimentet och stenars medvetande.

(1) Vad är det förväntade utfallet av dubbelspaltsexperimentet om stenar är omedvetna?
(2) Vad är det förväntade utfallet av dubbelspaltsexperimentet om stenar är medvetna?
Beskriv den teoretiska modell som bekräftas (eller falsifieras) av experimentet.

Absolut, det gäller alla.
Men det betyder inte att minnena, identiteten, osv. följer med.
Medvetande är åtskilt från allt sånt.

Folk gör misstaget att de fäster sig stenhårt vid identiteten, ja till och med vid arten.
Adolf Hitler eller Dalai Lama är ingen som helst skillnad i grunden, båda är medvetande. Och det medvetandet fortsätter efter döden, men antagligen utan minnena och identiteten.
Man kan säga att i grunden har du varit Adolf Hitler, och är Adolf Hitler, och kommer alltid att vara Adolf Hitler.

Tråkigt att du känner så