Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Du är lite gammaldags, helt enkelt. Att ta livet av sig på grund av en social chikan är väsentligt ovanligare nu än för femtio eller hundra år sedan. Men visst, Tuula hade arbetat upp en tung position inom kommunen som inte bara hade med hennes arbetsuppgifter att göra, och som hon naturligtvis skulle förlora helt när hon avslöjades. Om den var viktigare än själva livet för henne har vi svårt att veta.
Men jag vill likafullt framkasta hypotesen att de människor som är mest benägna att ta livet av sig vid en total chikan, nog också är de människor som är minst benägna att börja förskingra från arbetsgivaren också om möjlighet ges öht.
Jag måste hålla med. En person som förskingrar, har inte det känslolivet en person har, som aldrig skulle förskingra och stjäla från arbetsgivaren. Det handlar mycket om att veta i ryggmärgen vad som tillkommer en, med de spärrar som en hederlig person har.
Jag tänker mycket på Tuula, då det är en försvunnen kvinna, och att det löser problem för eventuella medbrottslingar att hon håller sig undan eller är död.
Att begå självmord för 20 miljoner kronor, anser jag är möjligt, under förutsättning att det handlar om ens egna pengar som försvunnit genom olyckliga affärer, bedragare eller förskingring. Då är det hemskt att förlora dessa pengar, generationers arbete är förlorade, bostad och allt är borta. Det är en situation som är så svår att många har tidigare valt att dö. Det är svårt när en konkurs tar allt man är van vid och man står tomhänt. Jag vet om många som tar livet av sig eller dör i hjärtinfarkt om de är över 50 år, inför att allt de äger är borta.
Att förlora det man äger är en helt annan sak än det Tuula känner sig drabbad av. Hon kunde lika gärna ha snattat och fått guldkant i tillvaron.
Kommunens pengar är hypotetiska pengar, lätt fånget och lätt förgånget. Summan har inget med brottslingen att göra, då en brottsling inte vet innebörden av att äga 20 miljoner hårt förvärvade pengar. Tuula vet inget konkret om vad en bostad, och övriga tillgångar innebär för de personer som trots allt har tjänat ihop sådana summor och lever i vardagen därefter.
Förlusten av 20 miljoner kronor innebär inget för Tuula, då hon inte ägt mer en än trist belånad lägenhet i Gävle, vanlig bil, och ett ganska mediokert bankkonto. Hennes tillgångar är på 600.000, och livet i Gävle med ett jobb på kommunen, visar att det rör sig om en enkel kvinna, där ingen i hennes omgivning vet vad dessa pengar innebär praktiskt, i ett konkret liv. Man kan inte förlora det man inte äger.
Därför har hon inte förlorat några pengar, och om hon hade gjort det så hade 20 tusen eller 200 tusen, varit en stor förlust om det varit hennes pengar.
Min poäng är att jag tror inte Tuula sörjer kommunens pengar. Det är kommunen, skattebetalarna, polisen och vi som triggas av summan, men för henne hade summan ingen betydelse för om hon vill leva eller dö. I Tuulas värld är summan hypotetiska pengar vare sig hon spelade bort den, eller tvättade dem på spelkonton. Jag har svårt att se att Tuula ensam skulle "spela" bort dessa summor, och sedan ta livet av sig av skammen.
Om det däremot är någon som konkret har tillgång till dessa pengar, så är dessa pengar, summor som ändrar och förbättrar liv. Utifrån det resonemanget är det viktigt att hitta Tuula, för hon vet vad som skett och vad som skett med pengarna.