Rekordförskingraren i Gävle kommun, Tuula Lavikkala, hittad död juni -13

Jag är ingen expert på spelberoende, men troligen så kan man utöva sitt beroende i såväl spelhallar som framför datorn. Många här verkar förvånas över att ingen reagerat om hon spelat offentligt väldigt ofta. Men vad tror ni egentligen? De andra spelarna som ser henne där ofta lär ju vara lika fast i sitt spelande som Tuula och lär inte snacka så mycket och kritisera att hon spelar ofta, det är lika orimligt som att tro att a-lagarna skulle sitta och varna varandra för alkoholens nackdelar. Och "spelpersonalen", ja, de har inga befogenheter att ringa någon psykmottagning hur galet spelandet än är eller kasta ut vederbörande.

OK, då gör jag ett försök att byta spår.
Anser du/vi att särbon Ja*nne är tillräckligt synad i sömmarna?
Han är lärare, i företagsekonomi, i samma skola. Kan han omedvetet eller medvetet gett Tuula några smarta tips?

Ja, vad vet du? Med tanke på hur mycket (=nästan ingen) tillförlitlig info man fått om tant Tuula så är det väl sannolikt med olika mer eller mindre kvalificerade gissningar. Är det moderna informationssamhället för modernt och snabbt för dig eller är tankar utanför din gondol automatiskt fel?
Är "bag-in-box"-en tömd eller har du tullat på medicinförrådet?

Det stämmer nog som du säger, men ...

Jag får en diffus känsla av att på bingospel och enarmade banditer är det
hushållskassor och hyrespengar som spelas bort. Detta kan vara nog så illa med
t.ex. påföljande vräkning och bostadslöshet.
Tuula är/var dock en tämligen slipad dam som fått förtroende att handskas med verkligt
stora summor. Hon är sannolikt mycket datakunnig (om man t.ex. jämför med mig).

Kan det vara en plötslig "tant-fördom" som dykt upp i tråden, nämligen denna:

"Gamla tanter spelar icke nätpoker – de spela Bingo!"

Vad anser du om människor som är så spelberoende, dom som inte inser vilka summor dom spelar bort. Kan dom fortfarande vara tillräckligt sluga och närvarande för att lyckas "lura", hitta kryphål och klara sig i flera år som i detta fall? Eller krävs det att systemet som skall utnyttjas inte har så många skyddsmekanismer?

Jag är nyfiken på mentala kapaciteten hos en människa som på två dagar spelar bort mer än sin månadslön.

Edit: Jag har fått uppfattningen att du har erfarenhet från området.

OT: Låter ju snudd på kriminellt om inte personal har skyldighet att anmäla när man klart och tydligt ser människor som spelar över sina tillgångar. Vilket ju betyder att pengarna måste komma från något olagligt.

Det säger väl allt om kontrollen hos våra offentliga förvaltningar, det är väl knappast A-Team som sköter egenkontrollen åt stat, landsting och kommun.

Att en kommun av 290 har bristande kontroll säger ingenting om stat, landsting och kommun i allmänhet. Och vilken organisationsform har bättre kontroll, tror du?

http://www.expressen.se/nyheter/ingen-vet-vad-som-har-hant-tuula-52/

Tror? Om det inte är våra gemensamma pengar som sköts så borde jag kanske syfta på privata organisationer/företag!

Personligen tror jag att det är en mycket liten del kommer fram till offentlighetens kännedom av vad som försnillas av våra skattepengar, jag tror dock inta att alla är i Tuulas klass gällande belopp.

Jadu, myten om den glada paraplydrinkerskan har jag aldrig gått på.
Jag tycker det låtit lika befängt som hennes anhöriga.
Att ta livet av sej i den situationen var väl enda logiska lösningen.

Men enligt "vissa" i tråden så finns ju 100% säkra källor att hon lever: https://www.flashback.org/sp41264713

Tycker det är osmakligt att inte dessa källor hör av sig till Tuulas anhöriga och berättar att hon lever, men det kanske är för magstarkt även för flashbacks värsta mytomaner.

En liten skillnad mellan lokala GD och Se&Hör, ursäkta, kvällspressen: A)"... vet vad pengarna använts till" B)"...vet vart pengarna gått"

Två olika sätt att uttrycka samma sak som ändå pekar åt olika håll. Tycker jag. A=Tuula har inte längre tillgång till pengarna B=Pengarna kan finnas kvar så att Tuula kan ha tillgång till dom.

Troligtvis bara en ouppmärksam Josefsson-wannabe som drömmer om stora journalistpriset och citerar fel.