Om man begränsar sitt resonemang till att Tuula är en normal människa som har hamnat i en högst onormal situation, så kan slutsatsen bara bli att hon: (1) har drabbats av spelmissbruk eller annan störning, eller (2) blivit utnyttjad av annan, ondsint, person.
Observera att jag här använder ordet normal gällande spelmissbruk som att det (till synes) kan drabba vem som helst; givetvis är inte någon form av störning egentligen normalt.
Hennes anhöriga, som antingen fortfarande är i chock eller tyngs av skuldkänslor, letar nog efter en för dem bästa möjliga förklaring. De skall trots allt bo kvar i kommunen, gå till jobbet på dagarna, barnen skall till skolan, de skall handla i lokala affärer, kunna se grannar i ögonen, osv. Spelmissbrukare och död blir då den optimala förklaringen. Hon var ett offer för omständigheterna, men är nu död så alla bör släppa den här historien och gå vidare.
Jag har några problem med ett sådant scenario:
1. Jag tror inte att en normal människa klarar av pressen av att i vilken sekund som helst kunna bli avslöjad under hela sju år. Det flesta normala människor bryts successivt ner av en sådan situation. Många börjar självmedicinera med alkohol eller droger. Detta skulle märkas.
2. Hur vanligt är det att människor utvecklar ett spelberoende eller annan liknande störning så sent i livet? Alternativt, hur vanligt är det att ett befintligt beroende eskalerar bortom all kontroll så pass sent i livet?
3. Hur har hon kunnat hålla sitt beroende hemligt i alla år (möjligtvis förutom på slutet) för särbo, barn och bekanta? Borde det inte märkas på humörsvängningar och självvald isolering? Hon skall trots allt hinna med att spela bort hela 20 miljoner på fyra år.
4. Varför lämna hemmet för att begå självmord?
Ett tredje alternativ är att hon finns kvar i närområdet och gömmer sig för att se hur historien utvecklas och överväger sina alternativ. Då har hon sannolikt hjälp av någon nära.
Observera att jag här använder ordet normal gällande spelmissbruk som att det (till synes) kan drabba vem som helst; givetvis är inte någon form av störning egentligen normalt.
Hennes anhöriga, som antingen fortfarande är i chock eller tyngs av skuldkänslor, letar nog efter en för dem bästa möjliga förklaring. De skall trots allt bo kvar i kommunen, gå till jobbet på dagarna, barnen skall till skolan, de skall handla i lokala affärer, kunna se grannar i ögonen, osv. Spelmissbrukare och död blir då den optimala förklaringen. Hon var ett offer för omständigheterna, men är nu död så alla bör släppa den här historien och gå vidare.
Jag har några problem med ett sådant scenario:
1. Jag tror inte att en normal människa klarar av pressen av att i vilken sekund som helst kunna bli avslöjad under hela sju år. Det flesta normala människor bryts successivt ner av en sådan situation. Många börjar självmedicinera med alkohol eller droger. Detta skulle märkas.
2. Hur vanligt är det att människor utvecklar ett spelberoende eller annan liknande störning så sent i livet? Alternativt, hur vanligt är det att ett befintligt beroende eskalerar bortom all kontroll så pass sent i livet?
3. Hur har hon kunnat hålla sitt beroende hemligt i alla år (möjligtvis förutom på slutet) för särbo, barn och bekanta? Borde det inte märkas på humörsvängningar och självvald isolering? Hon skall trots allt hinna med att spela bort hela 20 miljoner på fyra år.
4. Varför lämna hemmet för att begå självmord?
Ett tredje alternativ är att hon finns kvar i närområdet och gömmer sig för att se hur historien utvecklas och överväger sina alternativ. Då har hon sannolikt hjälp av någon nära.
