[WW2] - Auschwitz

Graf skriver:


Vilka dödssiffror som anges i olika sammanhang eller vad franska skolbarn fick lära sig för sifferuppgifter angående antalet mördade kan vi icke-revisionister knappast tyngas för.

Fan, vi har till och med Graf på vår sida: "few Western historians accepted it". Kan det bli tydligare än så?

Vanliga "icke-revisionister" behöver inte tyngas av någon aspekt av det officiella bluffmakandet - men om man i dagens läge fortsätter prångla ut Kogons 3,5-4,5 miljonersiffra, eller som quark yrar om att Jan Sehn gjorde en bra förundersökning när den polska domstolen bestämde att fyra miljoner var den siffra som godtrogna martyrturister skulle matas med, då blir läget ett lite annat. Man ska inte acceptera uppenbara lögner och överdrifter "för den goda sakens skull".

Men vad tror du om det som behandlas i inlägg 1523? Omkring 700.000 judiska barn, av den miljon man rutinmässigt brukar slänga fram som offersiffra, tycks alltså enligt den mest prestigefyllda Holocaustförkunnelse inte ha dött under kriget. Hur får du ihop den ekvationen?

Mycket avslöjande tystnad från gaskammarpropagandisterna. Så har det gått till i alla trådar som koncentrerar sig på väl avgränsade sakfrågor och teman på Revisionismforumet - Shoahtroendes "indignerade" tystnad, slingranden och så någon patetisk OT-tramsande diversionsmanöver. Man kunde ju annars föreställa sig att försvarare av Holocaustmyten skulle presentera tolkningar av de mest normgivande "Förintelsehistorikernas" verk, sådant som Debórah Dworks och Robert Jan van Pelts Auschwitz: 1270 to the Present.
Men icke...De har inte läst de centrala exterminationistiska verken, lika lite som de tagit del av revisionisternas radikala kritik. Svårt att få till stånd en fruktbar diskussion under sådana omständigheter.

Har du en källa på att majoriteten av barnen i förintelsen skulle ha dött i Auschwitz? Jag tycker det låter oerhört osannolikt och gissar att du inte kommer hitta någon empiri som talar för det. Kanske kommer du hitta statistik för att störst andel barn dog i Auschwitz? Det är troligt att hon menade något annat än vad du menar, annars ställer jag mig frågande till citatet.

Det är väl vedertaget att barnen i de flesta fall dog med sina föräldrar. Det var inte så att alla barn genom de år som förintelsen pågick samlades upp och skickades till Aushwitz. Om du har några andra dokument/arbeten som du kan visa upp på det så är du välkommen.

Du använder väl inte en lösryckt mening från en text utan källhänvisning som källa hoppas jag?

Det finns inte något empiriskt historievetenskapligt stöd för någon aspekt av "Förintelsen" som den förkunnas av Yad Vashem-och Simon Wiesenthaltemplen. Som jag konstaterade i mitt tidigare inlägg är Kubicas yttrande, i den mest "prestigefyllda" Auschwitzvolym man kan tänka sig, med alla de tunga judiska namnen som editors och editorial board, otvetydigt och, om man tänker efter och gör ett par enkla räkneoperationer, direkt kontradiktoriskt i relation till den propagandalögn som brukar saluföras i mängder av Shoahförkunnande sammanhang (utan källhänvisningar, givetvis). Låt mig upprepa:

I den kosherstämplade samlingsvolymen Anatomy of the Auschwitz Death Camp, utgiven 1994 av Yisrael Gutman och Michael Berenbaum i samarbete med United States Holocaust Memorial Museum, handlar kapitel 17, skrivet av en viss Helena Kubica, specifikt om barn. På s.412 kan man läsa det dogmatiska påståendet, som man väl måste vara bra ond för att betvivla:

”---Jewish children deported to Auschwitz constituted the overwhelming majority of the young people who were put to death by the Nazi regime.”

Då är frågan vad “en överväldigande majoritet” motsvarar för procentsats? 51% kan knappast sägas vara ”överväldigande”...75%? 80%?

Finns det ingen källhänvisning på påståendet så är det bara att kasta det i papperskorgen. Citatet är utan vidare motivation från författaren uppenbarligen falskt och står i strid till slutsatser man kan dra ifrån annan forskning på området. Du kan inte använda det i något annat syfte än retoriskt, vilket du också gör.

Antingen använder man sig av vetenskapliga texter och kritiserar förintelsen som företeelse efter det. Eller så kan man kritisera att vissa stora centraler för information om förintelsen innehåller felaktigheter och överdrifter utan källhänvisning. Om du tillhör kritiker av det senare så kan jag säkert göra gemensam sak med dig, arvet av förintelsen ska man behandla varsamt. Om du tillhör det första slaget dvs. kritiker av förintelsen i sig själv så gör du dig själv en otjänst och framförallt slösar tid genom att kritisera och "göra en sak av" källor som inte har något stöd i forskning. Risken är att du då snarare lyfter upp felskrivningar/missuppfattningar än något annat i texten. Jag menar det finns ju nog med misstag och felaktigheter i texter skrivna av forskare, det är därför man uppdaterar upplagor. På området... ta Goldhagens "Hitlers villiga bödlar" som exempel, i mitt tycke en bok full av skit. Men det är en annan diskussion.

Avsaknad av historiskt trovärdiga källhänvisningar är dock ett enormt problem för "den officiella Förintelseversionen", det är den främsta orsaken till att de på kontinenten tvingas bränna böcker och fängsla forskare som ifrågasätter uppenbara absurditeter. Vi har dryftat det i många trådar upprepade gånger, problemet för att få till stånd en diskussion tycks främst vara att de som "tror på gaskammarna" inte har läst de ortodoxa och "mest respekterade" Förintelsehistorikernas verk, alternativt inte vill eller kan kommentera bristen på dokumentära bevis för en "Förintelse":

http://forum.codoh.com/viewtopic.php?t=3092

eZZo har kända problem med läsförståelse av vissa texter. I den av eZZo avhuggna meningen vill Kubica förstås säga att de allra flesta barn som nazisterna dödade (i Auschwitz) var judar (resten var zigenare osv).

I så fall har Kubica uttryckt sig osannolikt klumpigt, och därmed potentiellt missvisande - men den möjligheten finns förstås. Anatomy of the Auschwitz Death Camp är som helhet dock egentligen inte ett historiskt verk, utan ett desperat och förfelat försök att bemöta den revisionistiska dekonstruktionen av Shoahmyten. Boken innehåller inte någon hänvisning till ett enda dokument eller tekniskt bevis som verifierar att Auschwitz-Birkenau skulle ha varit ett "Förintelseläger".

Vill man läsa historiska studier om Auschwitz, med mönstergilla källhänvisningar och grundval i vad som historiskt är dokumenterat, är Carlo Mattognos verk en bra infallsvinkel. Om man lägger Gutmans/Berenbaums eller Dworks/van Pelts propagandaverk bredvid den bästa revisionistiska forskningen kan man, med lite studietålamod, se hur lögnerna om "Förintelselägret" Auschwitz reduceras till de old wives tales som de är:

http://www.vho.org/Authors/Carlo_Mattogno.html

I en nystartad tråd om "Dokumentbevis för utrotning" (sådana dokumentbevis finns inte) efterfrågas att forumets gaskammartvivlare ska göra allt jobb åt frågeställaren - så går det inte riktigt till, även om vi "revisionister" vanligtvis har varit överflödande generösa och ärliga i diskussionerna på FB. Tidsbrist är en orsak...och sedan kan jag inte uppmuntra slöhet hos den som eventuellt är ute efter en historiskt rimlig syn på judeförföljelserna under andra världskriget.

Jag såg att flera dokument eller falsarier som länkades till i det nämnda trådstartsinlägget rörde Auschwitz. Då bör det inte vara omöjligt att finna svar på frågorna hur revisionister tänker om dokumenten exempelvis i de analyser av Pressacs olika verk som finns på VHO:

http://www.vho.org/GB/Books/anf/Mattogno.html



http://www.vho.org/F/j/RHR/3/Faurisson65-154.html

http://www.vho.org/GB/Books/anf/Faurisson1.html

ag gör en del anteckningar mest för min egen skull när jag läser facklitteratur, det kan se ut ungefär så här - bara i dessa få anteckningar finns åtskilliga följdfrågor begravda, exempelvis hur den absurda och helt påhittade historien om hur SS i Auschwitz måste lura sig till åtskilliga ton Zyklon B från SS-byråkraterna i Berlin genom att låtsas som om inga problem med tyfusepidemi råder, men att de ska "gasa judar för hela slanten", och denna (av Pressac hopfabulerade) "bluff" lyckas därför att WVHA-byråkraterna visserligen "kände till" att insektsbekämpningsmedlet användes för "att gasa judar" men inte vilka kvantiteter som krävdes, alltså hur den historien går att förena med den lika lite historiskt dokumenterade dialogen mellan Höss och Himmler i Berlin (sommaren 1941 eller sommaren 1942? ), där Höss påstår att han förbjöds säga något om "Förintelsen" till och med till sin överordnade Glücks, WVHA-inspektören för koncentrationslägren:

Anatomy of the Auschwitz Death Camp, Raul Hilberg, “Auschwitz and the Final Solution”, s.81-92:

s.83: “Höss related that in the summer of 1941 he was summoned to Berlin by Heinrich Himmler himself. In a few spare words Himmler told him of Hitler’s decision to annihilate the Jews.---

Himmler also stated why Höss was going to e in charge. At first, he said, a higher-ranking SS leader, presumably outside te concentration camp hierarchy, originally was to have been given the assignment. This possibility, he explained, was discarded to avoid a jurisdictional dispute within the SS. Höss would therefore have to carry out the mission.---
Underscoring the gravity of the conversation, Himmler admonished Höss to observe strict secrecy. Höss was not to mention anything even to his immediate superior, the inspector of concentration camps, Richard Glücks.”http://en.wikipedia.org/wiki/Richard_Gl%C3%BCcks

s.85: Himmlers besök 17-18 juli 1942; påståenden om “bevittnad gasning” utan stöd i några krigstida källor

s.88: april 1943-mars 1944: 160.000 judar till Auschwitz; hur många av dem transiterades vidare till arbetsläger och ghetton? – Auschwitz som alla vet en "järnvägsknut";


Pressac-van Pelt, ”The Machinery of Mass Murder at Auschwitz”,183-245:

s.212: Bischoffs uppskattning av Birkenaus krematoriekapacitet, med ledning av hur krematorierna i Buchenwald fungerade: 800 kroppar/dygn

s.213: ”---Höss retrospectively confused 1941 with 1942.”

“The mass murders were to begin on July 1. That created a problem: the crematorium existed only in plan. Since May 17, a single detachment of 100 prisoners had been digging foundations, but that was all.”

Bunkerfiktioner: “---bunker 1 could not be used for continuous gassing, since it had no mechanical ventilation to speedily extract the gas.---Not far from bunker 1 was another farmhouse, whitewashed and, with a surface of 105 sq m, slightly larger than the “little red house”. Höss decided to transform it into a gas chamber following the pattern of bunker 1.
Bischoff was called in to advice on the ventilation. [källa saknas förstås]

G.Peters/E.Wuestinger: “Entlausung mit Zyklon-Blausäure in Kreislauf-Begasungskamern”, Zeitschrift für hygienische Zoologie und Schädlingsbekämpfung, 10-11, 1940.

„Peters article had already served as a source of inspiration when, in December 1941, Dejaco had proposed to install in the future reception building at Auschwitz a delousing system with 19 similar gas chambers (set up in two rows). Degesch had proposed that the delousing chambers ought to be 50 cu m each.”

s.214:
“Nature competed with man to create mass death in Auschwitz. SS doctors were confronted in May with a massive outbreak of typhoid fever as the result of untreated water. By the end of June, SS officers and employees of the camps’ 17 civilian firms were forbidden to drink the camp’s water. Mineral water was provided free. To make matters worse, typhus broke out.
The camp doctors were surprised. They thought that prophylactic measures (quarantinig, shearing of hair) and hygiene (local disinfection of hair, showers) applied to the prisoners upon arrival would prevent the introduction of the plague into the camp by eradicating the agent of the disease, lice.---

The death rate of the prisoners soared. From May to December 1940, an estimated 220 died each month. From January to July 1941, this number tripled. From August to December, 1941, it reached 1.000; by July 1942, it had passed 4.000.”

“On July 4, the first selection of prisoners was applied to a convoy of Slovakian Jews, and those judged unfit for work were immediately gassed. Within a week this procedure had become routine.” [källa?]

s.215: Höss “memoarer” är ingen autentisk historisk källa;

”Höss had succeeded in hiding from Himmler the deplorable unsanitary conditions in the camp [hur då?, kan man fråga sig, samtidigt som dödsstatistiken i lägret måste ha varit tillgänglig för SS-ledaren?], and the typhus epidemic continued its ravages. Within a week after Himmler’s departure, the situation became catastrophic. On July 23, the camp was placed under total quarantine. Everything had to be deloused immediately: personal effects, barracks, buildings, and work-shops. Tons of Zyklon B were needed to save the camp.The only way to get large quantities rapidly was through the WVHA’s intervention. Not willing to admit that they had fooled Himmler, the Auschwitz SS explained that the epidemic had broken out only after his departure. On July 22, Berlin authorized a truck to fetch two-and-a-half tons of the product. A week later, a second truck was sent on its way. Yet even that did not suffice.

forts. på föregående inlägg:

Around August 20, the epidemic was still raging, but the stockpile of Zyklon B had disappeared. The Auschwitz hierarchy was loath to request more prussic acid, as it implied they had been incapable of bringing the situation under control. Then someone got the idea to justify the purchase of further quantities of Zyklon B by referring to the gassing of Jews.
[Inga sådana dokumentära referenser till judemördande existerar givetvis.] The higher-ups of the WVHA knew that Jews were killed with the insecticide [men Himmler hade samtidigt, enligt vad Hilberg påstår, förbjudit Höss att nämna saken för Glücks, inspektören för koncentrationslägren], yet they did not know how much poison was used in the operation. [Men Himmler hade ju enligt vad Höss påstår “bevittnat gasningar” och rimligen förhört sig om alla teknikaliteter i den operationen?] In fact, only 4 kg of prussic acid was enough to kill a transport of 1.000 persons. Inflating by more than 3.000 percent the quantities needed to do the job in the gas chambers allowed the SS to siphon off more than 95 percent for delousing. The trick worked. On August 26 and September 14, massive new purchases of Zyklon B were approved for “special treatment” and “special actions” [alltså desinficering, lusdödande, tyfusförhindrande åtgärder], terms that referred to the liquidation of unfit Jews at Birkenau.[motbevisat många gånger om, se Mattogno]

All of this happened while the camp had no crematorium to clean up after the killers.[Lössen. ]
As a result of setting up the third furnace and building the new smokestack, the creamatorium had been unusable for three months, and the effects of its stoppage had been especially notable once the typhus epidemic began multiplying the corpses.”

s.216: “Originally envisaged as a normal instrument of sanitation for a prisoner-of-war camp, this crematorium had taken on new importance thanks to the combination of Prüfer’s commercial convictions, professional passions, creative genius, and cordial ties with Bischoff.[svammel!]
Slowly, the men in the WVHA had begun to associate the “final solution of the Jewish problem” with the capacity of the new crematorium – or crematoria, as Bischoff had begun to consider the construction of a second crematorium in Birkenau. Himmler had ordered that the camp should accommodate 200.000 inmates, and the Zentralbauleitung had completed a design for an enlarged camp at the end of July. The corollary to this increase in population was an extra crematorium.”

s.222: Oswald Pohl på besök den 23:e september: syfte? ; källa? (Kremer)

s.223: ”The approach of the Silesian winter made it more and more difficult to use bunkers 1 and 2. The temperature outside kept falling, and the prussic acid ceased to vaporize properly.At the end of October 1942, the Zentralbauleitung began to consider transfer of the gassing from bunkers 1 and 2 to a room in the crematorium.---
It was decided to transform morgue 1 of crematorium II into a gas chamber.”
[fri diktning utan källförankring av van Pelt och Pressac]

s.224: “The SS also planned to use the two remaining morgues as gas chambers, wrongly imagining that the high yield anticipated for the five triple-muffle furnaces would allow a staggered operation.”[källa saknas]

“Leichenkeller I proved in the end to be too large for a gas chamber. At the end of 1943, in order to “regularize” the operation of crematoria II and III, the camp administration divided their gas chambers in two, allowing no more than 100 sq m for the killing of 1.000 new arrivals (unfit for work) in 24 hours.”

“The first sketch of crematoria IV and V, dating from August 1942, showed only the incinerating area. In mid-October, the Konrad Segnitz company, which was in charge of the roof, drew it up in its definitive dimensions. The furnace hall was extended by a vast morgue that measured 48 by 12 m (576 sq m), which indicated that it was being used as the “end of the chain”. The undressing and gassing of the victims was still taking place in bunker 2, but the corpses were to be deposited in the morgue of crematorium IV to be incinerated there.”

s.225:
“Since no mechanical ventilation had been planned for crematoria IV and V, deaerating a gas chamber there by natural means carried with it too many risks of accidental poisoning. It was decided to locate the gas chamber as far away from the incinerators as possible.---
Crematoria IV and V had an incinerating yield much smaller than that of II and III, and so their gas chambers had to be more modest. The SS combined its need for low-capacity gas chambers for “treating” small groups of victims with the idea of staggered operations---.
As we have seen, this concept required the construction of an external undressing room. Yet, to save money, it was decided that in good weather the victims could undress outdoors (as they did in the summer of 1944). In the winter, the central hall doubled as undressing hall and morgue. The victims came in, undressed, then walked naked into the two gas chambers. After being killed, they were dragged back into the central hall and laid there before being incinerated. The procedure did not make much sense from a functional sense of view ---.”