Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
Skillnaden är naturligtvis att Mann publicerat en hel del vetenskapligt om klimatrekonstruktioner medan Crockford aldrig publicerad något vetenskapligt om isbjörnar. Hon är bara känd som "isbjörnsforskare" för folk som får sin kunskap från en speciell typ av bloggar. Varför hon inte fick sin position som adjungerad professor förnyad vet vi inte, det är ju heller inte som det var en avlönad tjänst så hon står inte direkt på gatan för att hon inte längre kan kalla sig adjungerad professor. Crockford kan gå ut och klaga, universitet kan inte på samma sätt gå ut och anklaga henne om det handlar om något annat hon gjort.
Dessa förnekare älskar att beskriva sig som offer. Salby fick naturligtvis inte sparken för att han misskött sin undervisning, nej, det var för att han uttryckt åsikter om kolcykeln. När någon tokstolle en natt sköt vilt mot olika byggnader på UAH råkade en av kulorna hamna i en vägg inte alltför långt från John Christys kontor, och omedelbart vart historien att det var ett attentat mot honom osv.
Det gick ju inte så bra när jag försökte argumentera i sak om Mörners vanföreställningar om havsnivån heller.
Här har du en snabb sammanfattning av vad Susan J Crockford tar upp bland annat:
Isbjörnen togs upp på "röda listan" för utrotningshotade djur på 1960-talet. Främst pga jakt på isbjörn som de riskerade utrotning, precis som valfiske. När jakten begränsades så repade sig flera isbjörnsstammar och runt år 1998 hade populationerna växt så pass att isbjörnen plockades ner från listan över utrotningshotade djur. Man konstaterade att utvecklingen hade vänt och att de inte längre var hotade.
Då fick klimatmaffian spel, eftersom isbjörnen nyligen blivit deras maskot i kampen för klimatet. Så efter intensiv lobbying så återupptogs isbjörnen på listan över utrotningshotade arter. Inte på grund av den faktiska situationen, eftersom isbjörnarna hade vuxit i antal och inte alls var utrotningshotade, utan pga en eventuell framtida utveckling där polarisen försvinner på sommaren. Hon påpekar att för första gången så togs en art upp som utrotningshotad pga något som skulle ske i framtiden och inte pga det rådande läget.
Sedan granskar hon forskningsartiklar där det 2005 förutspås hur isbjörnsstammen kommer att minska till idag och visar i efterhand att deras förutsägelser aldrig slog in. De har fortfarande inte minskat i antal.