Stephen King

Sleeping Beauties kom ut i september förra året. Han har skrivit den tillsammans med sin son, Owen King.

Oj, oj, oj om The Long Walk ska bli film?! Då har de verkligen mycket att leva upp till för det är en av Stephen Kings absoluta toppromaner. Det blir svårt att förmedla den i filmformat eftersom det är själva berättarstilen som gör hela grejen.

Har King skrivit något mer som är lika bra som It? It borde vara en Great American Novel, varför är den inte det?

Stephen King har skrivit flera böcker som, i min mening, borde räknas som en oumbärlig del av USA:s moderna litterära kulturarv. Förutom "It", så rekommenderas "The Stand" starkt. En episk skildring av ett USA som ödeläggs av en farsot skapad av den amerikanska militären, en s.k. superinfluensa. Ett felande i laboratoriet gör att farsoten sprids som en löpeld över hela den nordamerikanska kontinenten. Vi får följa ett antal människor mer eller mindre ingående, deras liv innan, under och efter katastrofen, hur dessa ansluter sig till andra, skapar grupper och via drömmar dras till en ond respektive en god kraft. Det är en postapokalyptisk episk berättelse med religiösa förtecken. Det är också en skildring av det moderna USA, människorna - de goda, de onda, de som slits mellan de två krafterna, de alldagliga, de intelligenta, de svagbegåvade, de betydelsefulla, de betydelselösa, etc - vars vardag i olika delar av landet plötsligt raseras.

Notera att det, enligt min åsikt, inte finns någon poäng med att läsa "The Stand" annat än i den oavkortade versionen, som är ungefär lika lång som "It". I min mening petar "The Stand" ner "It" från första platsen av mina favoriter av Kings verk. "It" hamnar på plats 2, "The Shining" på plats 3.

Har den oavkortade versionen getts ut på svenska, eller är det läsning på engelska som gäller? Jag har för mig att det skett åtminstone en nyutgivning av boken, men är osäker på om det är den oavkortade versionen.

Därför att Pestens tid är bättre

Båda versionerna har blivit utgivna på svenska, både den oavkortade och den kortare versionen av Pestens Tid. Om du menar nyutgivningen 2010 i form av storpocket, så är det den oavkortade versionen.


Kanske för att folk tycker olika? Själv är det en bok som jag aldrig riktigt har sett storheten i. Vad är det som gör att IT bör utnämnas till en Great American Novel?

Håller med om att Pestens tid är den bättre tegelstenen utav de två, jag har alltid tilltalats av postapokalyps och tanken på ett samhälles förfall genom ett virus eller någon annan epidemi. Jag gillar ju Det också väldigt mycket, men förstnämnda tilltalar mig mera helt enkelt, och jag var i helt rätt ålder då jag läste den jämfört med Det som jag läste ganska långt efteråt första gången.

Finns det verkligen inget liknande att läsa? Postapocalyps blandat med kings föredömlig personskildringar och miljöer är outstanding.
Inget jag har läst har varit tillnämelsevis lika bra.

Det undrar jag med, läst en del postapokalyps men det är ju Kings målande beskrivningar och skildringar utav sina protagonister och antagonister som gör böckerna så pass bra. Hade välkomnat något minst lika bra men det är väl ett dödfött projekt att försöka hitta...

The Road av McCarthy är en bra apokalyps-berättelse, om än raka motsatsen till Kings version av civlisationens undergång. Andra läsbara berättelser på temat civilisationens undergång är A Canticle for Liebovitz och Lucifer's hammer, minns inte författarna, kanske Niven-nånting på den sista. I am Legend är väl också nåt slags post-apokalyptisk historia. Finns ju många fler, ex. Shelleys The Last Man, Londons The Purple Plague som utspelar sig i ett framtida San Fransisco och Kalki av Gore Vidal - otroligt tråkig bok. Och en rätt så ny historia är väl World War Z. Ett slags undergånghistoria som kan rekommenderas är också Floating Dragon, som jag aldrig minns författaren till, där ett kemiskt stridsmedel sprids i en mindre ort på amerikanska östkusten och ställer till oreda - lokal apokalyps kan man väl säga.

I övrigt har ju Stephen King skrivit om USA efter undergången flera gånger. Själv föredrar jag novellen Night Surf framför The Stand. I båda betecknas epidimin Captain Trips, eller nåt sånt tror jag, så de hör nog ihop på nåt sätt i Stephen Kings huvud, de båda berättelserna. Tror Night Surf kom först. En sämre berättelse är hans The End of the Whole Mess, som iofs kanske inte är post-apokalyptisk men undergång handlar den om. Han har väl också knåpat ihop en historia där mobiltelefoner spelar en avgörande roll, eller har jag blandat ihop det men nåt annat av nån annan?

Angående The Stand uppskattar jag bäst de korta partierna i första halvan av boken där efterspelet till katastrofen berättas. Bättre än den för romanen bärande historien om kampen mellan ont och gott som jag upplever som oftare än bitvis ganska enformig och tragglig. Det är ju ett fåtal som överlever och beskrivningen av deras öden är spännande, historier som kunnat platsa i nån av hans novellsamlingar, broderades de ut lite grand. Där finns t.ex. historien om knarkaren som får tag i prima vara vilket får honom att överdosera, historien om den medelålders mannen som i ensamhet och driven av sorg efter familjens bortgång joggar ihjäl sig, den mycket otäcka redogörelsen av barnet som faller ner i en brunn eller annat hål i marken och där försmäktar, med flera små berättelser. Faktiskt hade han förmodligen kunnat skriva en tegelsten bara med såna små berättelser.

I övrigt kan nog Stephen Kings flesta verk vara ganska enkelt konstruerade. Det finns en tydlig hjälte, eller anti-hjälte, som kämpar mot något ont. Historierna börjar lugnt med uppenbart självupplevda beskrivningar av amerikanskt vardagsliv - här är King som bäst. Snart nog gör något övernaturligt/onaturligt/fantastiskt sitt intåg i berättelsen och hjätlen/anti-hjälten konfronteras med detta. Spänningen byggs sedan upp och avslutas ofta i ett litterärt crescendo och där, just i avslutningarna, finns enligt min mening Kings stora svaghet. Han är mycket skicklig när det gäller vardagsbeskrivningarna i början av berättelserna och det därpå uppbyggandet av spänning, men avsluten är ofta forcerade, som om King ibland tröttnat och vill komma till avslut - alkohol-effekten kanske? - och det som borde vara ett berättelsens klimax känns för mig ofta som ett anti-klimax. Här har karln mycket skickligt byggt upp den mest fantastiska historia och så avslutas det hela med en platt och ganska trist gore- eller splatter-fest.

Självklart gillar jag King. Han är en av favoriterna måste jag tillstå, trots min kritik av honom här. Har läst nästan allt han skrivit undantaget Revolvermannen med efterföljare, vilka jag inte gillar alls. Störst behållning har jag av novellerna där formatet tvingar King att hålla sig kort men romaner som The Stand läste jag, läser ibland också om, med mycket stor behållning, trots Kings pratighet, för han är ju en sjusärdeles berättare, en av de bästa som finns, kanske funnits.

Avslutar med att be om ursäkt för min egen pratighet.

Vad tycker ni om Dark Tower böckerna såhär i efterhand? När ni läst alla.

Funderar på att plöja igenom hela serien under sommaren. Är det värt det?

Helt klart läsvärd serie, men man ska ha klart för sig att det är mycket man investerar, och inte bara tid. Men eftersom King ändå är King får man tillbaka det investerade in spades. Jag saknar de här romanfigurerna: Eddie, Susannah, Jake, Oy. Och naturligtvis Roland. Man har fått vara med om så mycket, man har känt så mycket för de här människorna ... det är få författare förunnat att vara så jävla bra historieberättare som King faktiskt är. Bara det att exempelvis del fyra (Wizard and Glass, eller Magiker och glas om man läser på svenska) som nästan enbart utspelar sig i Rolands ungdom och enligt vissa kanske skulle kunna ha skippats för att göra serien lite mer "actionfylld" enligt mig är essentiell för att bygga Rolands bakgrund och personlighet. Man lider med karln när man vet vad han varit med om. Och då gör det ingenting att det tar 700 sidor, det blir sällan tråkigt i alla fall.

Jag skulle kunna svamla på rätt länge om den här serien, men än så länge känns det som om den fortfarande behöver "sätta sig", så att säga. Det har varit en trevlig resa att ta sig igenom dessa sju böcker (The Wind Through the Keyhole har jag inte läst), och jag kan varmt rekommendera den. Jag läste på engelska, så den svenska översättningen kan jag inte kommentera.