Frågor om Jehovas Vittnen

Ja, du lägger till "om det bara är där man har kontakten", då har du ryggen fri. Du är en verklig ordkonstnär, och det i en negativ bemärkelse. När jag ser på dokumentärer om scientologerna, så kör dom samma taktik. Jag tror knappast det är en tillfällighet att du diskuterar på liknande sätt, du har lärt dig det från dom.



Nu förvränger du, jag pratade om uteslutna arbetskamrater, inte om vanliga arbetskamrater.



Nej, det påstod jag inte, jag pratade om uteslutna arbetskamrater.



Du har återigen ett svart och vitt tänkande, drar för stora växlar av ett enda ord, och förvränger andemeningen i det jag säger.

Jag menar t.ex. att man umgås med familjen på ett annat sätt än med t.ex. arbetskamrater, och man umgås med sin partner på annat sätt än med barnen, och man umgås på ett annat sätt på internet, men det är ändock att man umgås. Jag tror knappast det är hemmasnickrat att man kan umgås med människor på ett mer eller mindre förtroligt sätt.

Jag håller inte alls med din tolkning om att man måste även umgås i verkliga livet för att det ska räknas som att man "umgås med människor". Om en person aldrig får besök, eller träffar människor i verkliga livet, utan bara pratar med människor på internet, så är det ändå så att personen umgås med människor, även om det kanske är fattigare än om man umgås i verkliga livet.

När jag säger att man även umgås med dom man diskuterar med på internet, som t.o.m. är ens fiender, så är det på ett väldigt ytligt plan. Det är uppenbart att jag måste vakta mina ord för allting jag säger försöker man förvränga och vända emot mig, så som man även gör med vad som står i litteraturen och i bibeln (2 Petrus 3:16).

Man umgås på det sättet att man läser och tar in hur andra tänker och resonerar, och sedan svarar på det, och det påverkar en på ett mer eller mindre sätt. Det är därför jag blockerar vissa individer, och ignorerar att svara dom, eftersom jag inte har lust att läsa deras negativa och destruktiva inlägg som jag påverka min dag på ett negativt sätt. Jag vill alltså inte umgås med negativa och destruktiva människor, men jag kan svara och diskutera kanske i undantagsfall, så som Jesus gjorde med Samariern vid brunnen, och när Jesus ibland diskuterade med Fariséerna, men ofta även ignorerade dom, eftersom dom var hopplöst blinda:

"Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?« Han svarade:.. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«" (Matt 15:12-14 Bibel2000)

Enda orsaken till att Jesus diskuterade med Fariséerna, var för att det fanns andra, mer ödmjuka som lyssnade.

Jag försöker att ignorera dom värsta förövarna på FB, jag blockerar dom som standard, men ibland kan jag gå in och svara, speciellt när det är uppenbart felaktiga påståenden, men för det mesta handlar det om personliga påhopp som man kan vara utan.

Ja, du lägger till "om det bara är där man har kontakten", då har du ryggen fri. Du är en verklig ordkonstnär, och det i en negativ bemärkelse. När jag ser på dokumentärer om scientologerna, så kör dom samma taktik. Jag tror knappast det är en tillfällighet att du diskuterar på liknande sätt, du har lärt dig det från dom.



Nu förvränger du, jag pratade om uteslutna arbetskamrater, inte om vanliga arbetskamrater.



Nej, det påstod jag inte, jag pratade om uteslutna arbetskamrater.



Du har återigen ett svart och vitt tänkande, drar för stora växlar av ett enda ord, och förvränger andemeningen i det jag säger.

Jag menar t.ex. att man umgås med familjen på ett annat sätt än med t.ex. arbetskamrater, och man umgås med sin partner på annat sätt än med barnen, och man umgås på ett annat sätt på internet, men det är ändock att man umgås. Jag tror knappast det är hemmasnickrat att man kan umgås med människor på ett mer eller mindre förtroligt sätt.

Jag håller inte alls med din tolkning om att man måste även umgås i verkliga livet för att det ska räknas som att man "umgås med människor". Om en person aldrig får besök, eller träffar människor i verkliga livet, utan bara pratar med människor på internet, så är det ändå så att personen umgås med människor, även om det kanske är fattigare än om man umgås i verkliga livet.

När jag säger att man även umgås med dom man diskuterar med på internet, som t.o.m. är ens fiender, så är det på ett väldigt ytligt plan. Det är uppenbart att jag måste vakta mina ord för allting jag säger försöker man förvränga och vända emot mig, så som man även gör med vad som står i litteraturen och i bibeln (2 Petrus 3:16).

Man umgås på det sättet att man läser och tar in hur andra tänker och resonerar, och sedan svarar på det, och det påverkar en på ett mer eller mindre sätt. Det är därför jag blockerar vissa individer, och ignorerar att svara dom, eftersom jag inte har lust att läsa deras negativa och destruktiva inlägg som jag påverka min dag på ett negativt sätt. Jag vill alltså inte umgås med negativa och destruktiva människor, men jag kan svara och diskutera kanske i undantagsfall, så som Jesus gjorde med Samariern vid brunnen, och när Jesus ibland diskuterade med Fariséerna, men ofta även ignorerade dom, eftersom dom var hopplöst blinda:

"Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?« Han svarade:.. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«" (Matt 15:12-14 Bibel2000)

Enda orsaken till att Jesus diskuterade med Fariséerna, var för att det fanns andra, mer ödmjuka som lyssnade.

Jag försöker att ignorera dom värsta förövarna på FB, jag blockerar dom som standard, men ibland kan jag gå in och svara, speciellt när det är uppenbart felaktiga påståenden, men för det mesta handlar det om personliga påhopp som man kan vara utan.

Okej, jag förstår hur du tänker, men jag håller inte med om att det är korrekt.

Och jag har försökt att förklara så tydligt som möjligt för att du skulle förstå, men dessa förklaringar kallar du i stället för att jag är "ordkonstnär", utan att du själv kunnat visa att jag har fel i något av det jag skrivit, annat än din egen personliga åsikt, alltså.

Som du vet har jag en annan diskussion om ordet "njuta", jag har försökt tackla det här från olika håll, och ställt frågor hur personen menar, tyvärr utan framgång.

Ok, eftersom ttsp, åtminstone tillfälligt, verkar ha lämnat tråden kanske det finns någon annan som kan svara på en fråga eller två. Gärna någon med ordentlig insyn.

Den fråga som, åtminstone för tillfället, kliar mest för mig är frågan är nog frågan om blodtransfusion för barn. Som vuxen antar jag att man ska ha rätten att vägra vård, även om jag personligen bara skulle göra det under mycket speciella förutsättningar. Jag kan inte tänka mig en förutsättning för jag skulle vägra blodtransfusion. Men åter till ämnet. Jag har förstått det som att blodet betraktas som heligt inom JV och man förverkar sin möjlighet till plats i himlen om man tar emot en annan persons blod. Gott så, rätta mig gärna om jag missuppfattat något, men det är inte det som är frågan. Eventuella diskussioner om någon av de 144000 platserna fortfarande är ledig kan vi också lämna därhän. Frågan är hur man som förälder kan tänka sig att stå bredvid sitt döende barn och neka en livräddande insats? Om man nu är fullt och fast övertygad om existensen av den allsmäktiga, allgoda kristna guden så kan ju teknologin för blodtransfusion inte ha tillkommit utan att vetskapen om den måste ha funnits hos detta väsen. Blodgrupper som klarar av att blandas måste ju dessutom direkt gjorts av detsamma. Många kristna är ju sin tro som en moralisk fyrbåk i en mörk värld. För mig framstår dock att neka ett barn en enkel livräddande insats som ungefär så långt ut på skalan för omoral man kan komma.

Just det, blodsfrågan.
Såvitt jag vet när det gäller Bibelns förbud mot blod så handlar det förbudet uttryckligen om att man inte ska äta blod därför att det är livskraften som Gud har givit, men att använda blod så som blod är avsett (som livskraft) kan ju inte vara förbjudet, annat än av folk som inte förstår och istället övertolkar ett förbud om att specifikt inte äta blod till att inte använda blod till något alls.
Och att avsiktligt låta någon dö när personen enkelt kunde räddas låter som vållande till annans död i mina öron eftersom det är ett beslut om att någon ska dö i stället för att få fortsätta leva.

Inga citat från Bibeln som jag har sett har nämnt förbud mot användning av blod annat än specifikt att blod från djur inte får ätas, det står inte ett dugg om något förbud att använda mänskligt blod i ådrorna på människor eftersom det ju vore ett väldigt konstigt förbud, och vad som gör det ännu konstigare är att blodet beskrivs som livskraften, och att ge någon som håller på att dö livskraft kan knappast vara fel.

Ok, eftersom ttsp, åtminstone tillfälligt, verkar ha lämnat tråden kanske det finns någon annan som kan svara på en fråga eller två. Gärna någon med ordentlig insyn.

Den fråga som, åtminstone för tillfället, kliar mest för mig är frågan är nog frågan om blodtransfusion för barn. Som vuxen antar jag att man ska ha rätten att vägra vård, även om jag personligen bara skulle göra det under mycket speciella förutsättningar. Jag kan inte tänka mig en förutsättning för jag skulle vägra blodtransfusion. Men åter till ämnet. Jag har förstått det som att blodet betraktas som heligt inom JV och man förverkar sin möjlighet till plats i himlen om man tar emot en annan persons blod. Gott så, rätta mig gärna om jag missuppfattat något, men det är inte det som är frågan. Eventuella diskussioner om någon av de 144000 platserna fortfarande är ledig kan vi också lämna därhän. Frågan är hur man som förälder kan tänka sig att stå bredvid sitt döende barn och neka en livräddande insats? Om man nu är fullt och fast övertygad om existensen av den allsmäktiga, allgoda kristna guden så kan ju teknologin för blodtransfusion inte ha tillkommit utan att vetskapen om den måste ha funnits hos detta väsen. Blodgrupper som klarar av att blandas måste ju dessutom direkt gjorts av detsamma. Många kristna är ju sin tro som en moralisk fyrbåk i en mörk värld. För mig framstår dock att neka ett barn en enkel livräddande insats som ungefär så långt ut på skalan för omoral man kan komma.

Aha, själv tycker jag att blodpudding, blodkorv och blodpalt ger fantastisk livskraft. Men vad vet jag, en stackars ateist... 😁 Intressant ändå. Enda gången jag pratat med ett JV om saken (blodtransfusion) hänvisade denne till att blod skulle vara heligt. Jag förutsatte att det fanns ett tillämpligt bibelord. Själv är jag inte tillräckligt bibelsprängd för att komma ihåg exakta citat om den saken.