Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
... Där t.ex. apor dödar andra apor i andra grupper på grund av konkurrensen av levnadsutrymme och mat? Eller där lejonhannar dödar andras lejonungar för att snabbt få honan brunstig igen så att han kan para sig? ...
Du tror att gud skapade naturen. Vad säger ovanstående beskrivning om en hypotetisk gud och dennes moral som skapat naturen på detta sätt?
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
... Det jag frågar är alltså hur kan du argumentera för att din måttstock är den rätta och riktiga? ...
Det jag argumenterar för är följande teser:
1. Humanism kan vara en "objektiv" moralisk värdering, d.v.s. en värdering som inte är beroende av tycke och smak, eller majoritetens nycker.
2. De underliggande axiomen som ligger till grund för humanism kan intuitivt accepteras av individer som har förmåga till empati och medkänsla, om man inte låter en ideologi eller lydnadsmoral överrida sin empati och medkänsla. Men detta är inte mera godtyckligt än att acceptera att en hypotetisk gud är normen för etik och moral.
Se
www.flashback.org/sp51683194 angående 1 och 2.
3. Humanistisk etik och moral måste ses ur ett "tredjepartsperspektiv" för att kunna få en ”objektivitet” och inte vara upp till tycke och smak. Om jag inte adderar detta perspektiv, är risken stor att vi får en egocentrerad humanism som blir upp tull tycke och smak, d.v.s. att välbefinnande och lidande definieras av mina preferenser. Se
www.flashback.org/sp51693975 för en utveckling av detta.
4. En deontologisk moral (lydnadsmoral baserat på plikter/regler, oavsett konsekvenser för andra) är i praktiken mera godtycklig än en teleologisk moral (d.v.s. att etik och moral värderas utifrån ens handlings konsekvenser och inte regler/plikter) baserat på empati och medkänsla. Se mina argument för denna tes på
www.flashback.org/sp51735453.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
... Och ja att förklara varför det är omoraliskt med blodtransfusion är lika svårt som att förklara varför det är omoraliskt att roffa åt sig den där säcken med mat. ...
Nej, ur ett teleologiskt moraliskt perspektiv är det inte samma sak, det är olika typer av värdering. Att roffa åt sig mat skadar andra och måste därför tas med i den moraliska värderingen. Att ta emot blodtransfusion för att rädda livet på sitt barn skadar ingen tredjepart, däremot orsakar det en massa onödigt lidande att låta sitt barn dö än att ta emot blodtransfision, om nu blodtransfusion är den enda behandlingen som kan rädda livet. Därför är det teleologiskt moraliskt rätt att ge sitt barn blodtransfusion , medan det är teleologiskt omoraliskt att vägra sitt barn blod i en sådan situation.
Så därför är det teleologiskt omoraliskt av din hypotetiske gud att kräva av föräldrar att hellre låta sina barn dö än att ta emot blodtransfusion. En hypotetisk gud, om denne gud ger oss lagar och regler att förhålla sig till, skulle mycket väl kunna säga att "avhåll er från blod, men ta emot blod om det räddar liv, eftersom det skadar ändå ingen", då skulle det inte vara några teleologiska moraliska problem med denna uppmaning.
Och en gud som är teleologiskt omoralisk (t.ex. som enligt bibeln dränkte en hel mänsklighet inklusive barnen, dödade barnen i Egypten och lät en björn döda barn för att de kallade en profet för flintskallig) anser jag inte vara värd min tillbedjan, även om denne hypotetiske gud skulle existera och vara allsmäktig och utlova ett utopiskt paradis för den som tillber hen.
Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
... Jag kan i alla fall argumentera med att Gud skapade universum, jorden och människan, och han vet vad som är rätt och fel eftersom det är han som har konstruerat och tillverkat det hela. På samma sätt som att biltillverkaren vet hur bilen är konstruerad, så kunderna borde fråga konstruktören istället för bilförsäljaren om vilken olja som ska hällas i motorn.
Ditt resonemang haltar, och blir ett cirkelresonemang. För att ovanstående resonemang ska bli meningsfullt, måste du först definiera vad som är normen för vad som är moraliskt ”rätt” och ”fel”. Finns det ingen sådan norm, finns det inget ”rätt” och ”fel” för gud att veta. Och om normen är ”gud”, blir det ett cirkelresonemang (gud vet vad som är ”rätt” och ”fel” eftersom gud är normen för vad som är ”rätt” och ”fel”) och därför ogiltigt argument.
Men om normen är någonting annat än gud, t.ex. att maximera individuella tänkande och kännande varelsers välbefinnande, innebär det inte med nödvändighet att vad gud säger och gör är ”moraliskt rätt”, även om hen hypotetiskt borde veta det. En hypotetisk gud kan ha andra mål i livet än vad som är "moraliskt rätt" ur ett teleologiskt perspektiv (d.v.s. där moralisk värdering görs utifrån hur det påverkar individuella människor och samhälle).
Du måste med andra ord anta att ”gud” är normen för etik och moral utan att kunna bevisa det med logosargument, och detta antagande är inte självklart.Så att gud är normen för etik och moral är inte mindre godtycklig än att jag accepterar följande axiom baserat på min empati och medkänsla med kännande och tänkande varelser: Normen för etik och moral är att maximera individuella tänkande och kännande varelsers välbefinnande, och minska deras lidande. Med andra ord är min normativa moral teleologisk, d.v.s. att det moraliska värdet avgörs av konsekvenserna på tänkande och kännande individer av mina handlingar, inte av regler som någon satt upp eller vad majoriteten tycker.
Däremot blir lydnadsmoral (inklusive lydnadsmoral gentemot en hypotetisk gud) i praktiken mera godtycklig, och anledningen kan du se på
www.flashback.org/sp51735453.