Citat:
När det exempelvis gäller anordningen med märkning, så är den mera godtycklig i jämförelse med uteslutning. Där finns inte någon bestämd lista på synder som kan medföra det straffet, utan det är upp till varje individuell äldstekrets att avgöra. Därför är tillämpningen varierande i olika församlingar.
I "Organiserade för att göra Jehovas vilja" uttrycks principen som såhär:
Citat:
Därefter ges några exempel, som att vara lat, kritisk eller en pratmakare.
Då och då kan det hända att någon, som inte gjort sig känd för att utöva allvarlig synd som han skulle kunna bli utesluten för, ändå visar en upprörande ringaktning för teokratisk ordning.
Vidare sägs det att:
Citat:
Efter att de äldste gett upprepade förmaningar till en sådan individ och efter att de funnit att han fortsätter att visa ringaktning för tydliga och klara bibliska principer kan de besluta att det hålls ett tal i församlingen med lämpliga råd när det gäller ett sådant oordentligt uppförande.
Det är alltså så att om man väljer att inte underordna sig klara bibliska principer, eller med andra ord accepterar vad Vakttornet exempelvis säger om hur man ska behandla uteslutna familjemedlemmar, kan kvalificera sig för märkning.
Men det är alltså en bedömningsfråga för varje enskild äldstekrets.
Vad som dock är helt klart är att man helt diskvalificerar sig för någon sorts uppgift i församlingen. Jag orkar inte leta efter något exakt citat om att umgås med utesluten familjemedlem, men så här sägs det generellt om krav för att få ansvar i församlingen.
Vakttornet 1988 1 mars:
Citat:
Naturligtvis kan inte kristna äldste eller biträdande tjänare hållas ansvariga, om deras barn, när de en gång blir myndiga, vägrar att fortsätta att tjäna Jehova. Men de är ansvariga för sina minderåriga barn eller för äldre barn som fortfarande bor under deras tak. Äldste och biträdande tjänare har förlorat dyrbara tjänsteprivilegier, därför att de har blivit försumliga eller allvarligt har brustit i fråga om att uppfylla det skriftenliga kravet att ”presidera på utmärkt sätt bland barn och sitt eget husfolk”. För dessa och många andra har barnen inneburit mer sorg än glädje.