Frågor om Jehovas Vittnen

Det som anfördes kom ifrån Russells bok FÖRSONINGEN MELLAN GUD OCH MÄNNISKAN (Vol. 5 i "Studier i Skriften". Den kom ut på engelska 1899. Jag har en upplaga på svenska från 1906 och en från 1920. I upplagan från 1906 finns det aktuella avsnittet på sid. 68-70 och i upplagan från 1920 på sid. 74-77.

Det har alltid stått klart för alla, också för alla Jvs kritiker, att Russell förkastade treenighetsläran och menade att den föremänsklige Jesus var en skapelse. Det är inte det saken handlar om när man fört fram att Russell godkände och förespråkade tillbedjan av Jesus. Avsnittet i FÖRSONINGEN MELLAN GUD OCH MÄNNISKAN är heller inte allt som Russell har sagt om tillbedjan och inte heller det sista han framfört om ämnet.

Avsnittet tar sin utgångspunkt i uppfattningen att Jesus "är Jehova själv", vilket Russell går emot.
I sammanhanget menar han att tillbedjan, proskyneo, betyder "att visa vördnad" därför kan gälla både änglar och människor och självfallet också Jesus. Men resonemanget dras inte till sin yttersta konsekvens. och därför måste vi vända oss till andra uttalanden som Russell gjort för att avgöra hur han uppfattade saken.

1906, sju år efter det att det ovan anförda publicerades, skrev Russell i Zion´s Watch Tower, December 15, 1906:

"Although our Lord taught us to worship the Father in spirit and in truth, and again to pray, "Our Father which art in heaven," and although the apostle said, "I bow my knees to the God and Father of our Lord Jesus Christ," (Eph. 3:14) nevertheless the general sentiment of Scripture seems to imply that there will be nothing wrong in our addressing a petition to our Lord Jesus direct if any so desire at any time. As the head of the body it is but the appropriate thing that, as every member of the natural body makes known its desires, its petitions, to its own head, so the church, the body of Christ, should be permitted to address him, and thus we read in our lesson that the apostles worshiped the ascended Jesus - they recognized his greatness and dignity and honor as the Messiah, the Son of the living God, the Redeemer of the world, who in due time shall come and receive his faithful to himself and establish his kingdom for the blessing of the world. The Lord´s own words are appropriate here: he says, "That all men should honor the Son even as they honor the Father." (The Watch Tower Reprints, 1922, s. 3911)

Här förstod Russell inte ordet "tillbedja" som rätt och slätt att "visa vördnad", för en sådan begränsad betydelse av ordet skulle aldrig kunna tas till intäkt för att be till Jesus, som Russell här gjorde. Och han spädde dessutom på med Jesu egna ord om att alla måste ära Sonen, som de ärar Fadern. Både den anbefallda bönen till Jesus och citatet av Jesu egna ord visar att Russell uppfattade tillbedjan av Jesus som något mycket större än att bara "visa vördnad".

I Zion´s Watch Tower, July 15, 1898 skrev Russell som svar på en fråga:

"Yes, we believe our Lord Jesus while on earth was really worshipped, and properly so. While he was not THE God, Jehovah, he was A God. The Word "God" signifies a "mighty one," and our Lord was indeed a mighty one. So it is stated in ther first two verses of the gospel of John. It was proper to receive worship in view of his having been the only gegotten of the Father, and his agent in the creation of all things, including man." (Reprints, s. 2337; Jag har ersatt kursiv med STORA BOKSTÄVER)

Det hade inte behövts hänvisas till Jesu roll som "en Gud" och hans roll i skapelsen om Russell uppfattat "tillbedjan" som en blott och bar vördnadsbetygelse. Sådan kunde ägnas även vanliga människor i någon hög ställning! Så Russell menar något mycket mer när han går med på att Jesus med rätta tillbads medan han var på jorden.

Redan 1892 hade han skrivit att det var lämpligt att be till Jesus, och då också med ett konstaterande att lärjungarna tillbad honom. (Reprints, s. 1410)

Det är inte minsta tvekan om att också Rutherford och ledningen efter honom uppfattade tillbedjan av Jesus som något mer än att blott "visa vördnad", som det har reducerats till från visst håll här på forumet. Hade den inskränkta betydelsen avsetts skulle begreppet aldrig ha kasserats, som skedde 1954 och då skulle inte heller saken undertryckas när man 1969 citerade de då gällande stadgarna.

Det heter nu från Jv-håll att tillbedjan av Jesus är helt olämplig, liksom att bön till honom är förkastlig. Man använder ordet "avgudadyrkan" om detta. Vad det skulle innebära för Jv under Russell och Rutherford är uppenbart för alla objektiva läsare. I så fall har rörelsen sysslat med avgudadyrkan.

Jag citerar en mening litet extra: "Avsnittet tar sin utgångspunkt i uppfattningen att Jesus "är Jehova själv, vilket Russell går emot".

Jepp, det var detta som ledde in mig på tanken om just treenigheten...som Russell ställt sig emot, och som alla vet. Och mig veterligen såg man redan då Jesus som ett skapat väsen, om än gudomligt, men med lägre "rang" än Jehova. Därvidlag tycker jag TTSPs citat var relevant, det är ju inte ett självändamål att skälla på karln, även om han är ett JV!

Egentligt så är nuvarnde JV-teologi mer anmärkningsvärd........när man tonar ner Jesu gudomlighet väldigt mycket....för enligt Johannesprologen så är ju Jesus "en gud" om än inte "Gud". Tycker man att man kommer för farligt nära treenighetsläran annars? Eller började man indirekt se Jesus som en potentiell avgud? I JV-läran framställs ju Jesus betydligt oftare som kung och härskare än som en gudom.

Att "skälla på karln" har det inte handlat om, men vederbörande vill inte veta av att man förespråkat tillbedjan av Jesus, något som man numera är helt främmande för. Och mer än så, han har anklagat bl a mig (indirekt) för att ljuga om frågan. Men man bad till Jesus, så till den grad tillbad man honom i rörelsen! Karl´n vill inte med ett ord kännas vid detta, eftersom det enligt nuvarande förståelse skulle vara avgudadyrkan. Och det skulle ju inte gå så bra ihop med uppfattningen att Gud gjort den till sitt språkrör. I sina historieskildringar har man inte heller med ett ord antytt att man tillbad Jesus och bad till honom. I stället tog man i citatet i årsboken 1969 helt sonika bort de ord i stadgarna som visade att man förespråkat tillbedjan av Jesus!

Ja, jo.....men den officiella historieskrivningen har ju alltid varit synnerligen..selektiv, om man ska uttrycka det snällt.

Frågan är varför man tonade ner Jesu gudom på 1950-talet...alltså under Knorrs tidiga tid som högsta hönset. Ville man aktivt distansera sig ytterligare från mainstreamkristendom? Det måste ju finnas en anledning till omsvängningen.

Nu börjar det likna nåt, även om det är inlindat i omskrivningar.
Omvända sig till det goda och inte blunda för sanningen om Gud. Det betyder i Jehovas Vittnens värld att döpa sig som ett sådant och följa de regler som de anser att man måste följa, ingen annan kan vara godkänd.
Ett JV vet följdakligen inte vem uppfyller kraven när domens dag kommer redan nu.

Du menar mindre dömande och mindre arrogant? Eller är ett Jehovas vittne inte kabel att erkänna sin egen arrogans (som vi andra dödliga)?


Att se sin egen övertygelse som den enda Sanna reflektionen av Sanningen (och därmed se alla avvikande övertygelser som falska), detta är självupplevt och jag har bevisat för mig själv att detta är Arrogans i en mycket farlig form,eftersom den vilseleder andligen. Ateisten eller den religiöse är helt blind inför detta bedrägeri mot sig själv och mot andra (tills man lyckas bryta sig ur den).

Normalt sett har jag ingenting emot gudstroende.

Däremot anser jag att troende som dyrkar en gud som de tror ska tortera vissa människor i all oändlighet har en vidrig och omoralisk människosyn. Mig veterligen tror inte JV på evig tortyr.

Men JV (i alla fall som det presenteras på deras officiella hemsida, inte nödvändigtvis alla individuella JV) tycker jag är en mycket dömande och blodtörstig religion och en våldsideologi, även om de inte tror att de själva ska stå för våldet utan att det är deras gud som ska stå för massvåldet. JV’s offociella människosyn anser jag mycket vidrig och omoralisk, eftersom de dyrkar en gud som de tror ska slakta en stor del av världsbefolkningen.

Och för att avhumanisera dessa människor som de tror att sin gud ska slakta kallar man dessa människor för ”onda”. När jag tanker på ”ondska”, tänker jag primärt på t.ex. Hitlers massmord, Stalins massmord och folkmorden i Rwanda. Jag tänker på seriemördare, pedofiler och våldtäktsmän, för att nämna några exempel. Men eftersom JV tror att de absolut flesta människorna på jorden är ”onda”, innefattar det de flesta människor som aldrig ägnat sig åt våld eller skadat andra individer. Med andra ord klassificerar JV människor som inte skadar andra som ”onda”.

Här har du några citat tagna ur JV’s officiella hemsida (www.jw.org) som visar den officiella JV’s människosyn, hur de betraktar den största andelen av mänskligheten (inklusive andra kristna) och vad de tror att deras gud kommer att göra.






Här har du ett citat från ett JV eller sympatisör med JV på denna tråd som är i samma anda som deras officiella hemsida:

Det skulle tvärtom vara vidrigt och omoralisk att tillåta den onda världen att fortsätta som vanligt. Hittills har det varit miljarder människor som har plågats inte bara av krig, terrorattentat och det du även nämnde, utan även det som du inte verkar tycka är ont, sjukdomar, hemfridsbrott, gatuvåld, förskingring, mobbing, hustrumisshandel, fattigdom, svält, leva som flykting, tvingas att tigga, bankrån, ekonomisk brottslighet, självupptagenhet, egoism o.s.v.

Orsaken till att Gud ingriper är för att lösa dessa hemskheter, ondskan, en gång för alla, detta verkar du bortse ifrån, att slutmålet är en värld utan krig och ondska, är inte detta något bra? Det är ju inte så att Jehovas vittnen njuter av att se majoriteten av mänskligheten utplånas, utan man njuter av det som ska komma efter, en värld utan krig och våld.

Ingen vore gladare än jag om alla människor kunde räddas, men jag är inte så blåögd och tror att alla människor är kapabla att vända om från deras ondska, och då finns det ingen annan lösning än att hindra en sådan person att påverka den nya ordningen.

Men om du anser att detta går att lösa på något annat sätt än att ta bort majoriteten av mänskligheten, så får du komma med förslag till Gud, men jag tror nog han har bra koll på läget.

Hur löser du t.ex. problemet med att en människa vägrar att sluta med en ond gärning, t.ex. en pedofil?


Menar du att du avhumaniserar Hitler, Stalin, seriemördare, pedofiler och våldtäktsmän, för att nämna några exempel?

Nej, vi avhumaniserar ingen, utan konstaterar bara fakta att många kommer att gå på den breda vägen som leder till döden:

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matt 7:13-14 Bibel2000)

Men detta påverkar alltså inte vår människosyn, utan vi är genuint intresserade av människor och ser inte ner på människor (eller ska inte, vi blir lärda att inte döma människor), men så klart bara så länge dom inte visar onda sidor, i så fall går vi bara vidare.


Det finns nog mycket som du inte anser är ont, men som bibeln fördömer som ont, t.ex. homosexualitet och den självupptagenhet och egoism som människor i västvärlden har och ständigt utvecklar?

Denna självupptagenheten kanske inte direkt skadar andra, men det gör det i ett längre perspektiv. Självmorden är ett tecken på detta, och visst kan man tycka att självmord inte skadar några andra än en själv, men det är något ont i Guds ögon, inte att personen är ond men det är något som inte kommer att vara en del av den värld som Gud ska bygga upp efter Harmageddon.

Så visst förstår jag att du inte kan se att världen är en ond plats, och kanske problemet också är att du inte ser på hela världen utan koncentrerar dig på vissa ställen som inte är så onda?

Jag ser världen som en ond plats i allmänhet, men visst finns det platser där det är bättre, men även i dom finaste kvarteren kan ett par dricka för mycket som till slut leder till hustrumisshandel och t.o.m. dråp.

Du sade: "JV’s offociella människosyn anser jag mycket vidrig och omoralisk".

Vad är det för människosyn som Jehovas vittnen har menar du? När dom träffar dig personligen, hur yttrar sig denna "vidriga och omoraliska människosyn" rent praktiskt?

Vilket vi lär oss på alla möten att vi inte ska vara.

Det finns självklart olika personligheter bland Jehovas vittnen, det finns dom som har haft en svår uppväxt och bakgrund som påverkar mycket hur man är som person nu. Det finns dom som t.o.m. haft ett kriminellt liv med våld och fängelsestraffar. Så bara för att ett Jehovas vittne uppför sig på ett sätt betyder inte att alla Jehovas vittnen uppför sig på det sättet.

Jehovas vittnen kräver inte fullkomlighet av varandra, men att man anstränger sig och tar till sig om någon säger något om ens uppförande.


Ett problem är att bibeln ger en bild av att väldigt få människor överlever Harmageddon, och att Gud stödjer bara en enda grupp som kallas för hans utvalda. Så det är uppenbart att majoriteten av mänskligheten kommer inte att överleva, och visst kan detta påverka vissa Jv till att döma alla dom stöter på. Men som sagt, att döma andra är inte något som en kristen ska hålla på med.


Ja det är Gud som ska döma enligt bibeln, och tydligen är det många som kommer att gå på den breda vägen, enligt bibeln. Men du kanske ignorerar detta skriftställe?

Jehovas vittnen menar "att vakna" = fylla sitt intellekt med idéer, åsikter och logiska resonemang.
Problemet är att detta har ingenting att göra med att vakna upp medvetet. Det är dess motsats.
Att ha en övertygelse som influerar en persons medvetande (söver det) gör det omöjligt att befinna sig mentalt "här och nu" i varje givet ögonblick. Men jag gissar att detta är ointressanta saker för ett vittne. Rätta mig gärna om jag har fel.

En tanke som slog mig när jag läste detta är vilken som är den breda vägen?!
Är det inte att fortsätta på den inslagna vägen?
Dvs att för en pingstvän eller en katolik kan den breda vägen i själva verket att stanna kvar där.

Och likadant med JV, för den som har tillhört rörelsen länge, kanske tom är uppväxt som ett JV, kan den breda vägen att stanna där, att fortsätta sitt invanda liv, med sina släktingar och vänner.

De JV som själva lämnar rörelsen, för att de tycker att JVs läror i vissa avseenden inte stämmer med bibeln, kan väl då sägas välja en smalare väg, genom att ge upp sina gamla sammanhang?

Jag ser ingen motsats i att ha en övertygelse och leva "här och nu".

Med "vakna" menar vi att vakna för sanningen om vår verklighet. Sanningen gör en fri:

"Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria."(Joh 8:32 Bibel2000)