Frågor om Jehovas Vittnen

Så kan det vara.

Du har skrivit ungefär 600 inlägg med uttalet "Jesus", du har inte skrivit ett enda inlägg med uttalet "Yeshua" (om vi bortser från diskussionen vi har haft nu).

Dubbelmoral så det stänker om det.


Inte en enda gång har du skrivit det, i alla fall inte när jag söker på det:

https://www.flashback.org/sok/?query...23-10-02&so=pd

Medans du använder det felaktiga uttalet "Jesus" säkert minst 600 gånger:

https://www.flashback.org/sok/?query...23-10-02&so=pd

En notering: Sökningen tar även upp inlägg som du har svarat på, som kanske har uttalet "Jesus", så jag har inte manuellt räknat detta, men i alla fall har du säkert använt det felaktiga uttalet "Jesus" flera hundra gånger, och inte en enda gång "Yeshua", det som du menar är så otroligt viktigt.


Ah ok, du får göra så, men inte Jehovas vittnen?

Du får anpassa uttal till hur man vanligen säger Guds sons namn, men Jehovas vittnen får inte göra det med Guds namn?

Du får använda det felaktiga uttalet "Jesus" över 600 gånger, och inte en enda gång det "rätta uttalet" enligt dig, medans Jehovas vittnen är tvungna att använda uttalet "Jahve".

Dubbelmoral!!!

Konstigt, jag var säker på att jag använt det ett par gånger.
Hur som helst så bevisar det ingenting annat än vad jag skrev, alltså att jag anpassar min användning till vad andra skriver.

Och när det gäller "dubbelmoral" så vet du tydligen inte ens vad det betyder.

Jag diskuterar vad som är det korrekta uttalet. Jag har aldrig påstått att jag själv alltid försöker använda korrekt uttal. Det har du bara hittat på, så det finns ingen "dubbelmoral".

Varför anser du att det skulle vara relevant om jag skriver Jesus eller Yeshua?
Jag har aldrig gjort något anspråk på att jag alltid skulle skriva namn korrekt och exakt translitererat från ursprungsspråket.

Och jag går heller inte runt och försöker att övertala andra att göra som jag. Det gör däremot ni. Utgå inte ifrån att alla andra tänker som ni gör.

Jag tycker däremot att det är riktigt kul hur du slingrar dig och ständigt försöker att avleda från den faktiska frågan till något annat när du inte kan svara med goda och sakliga argument.

Och när det gäller att du påstår att ni skulle anpassa er till andra så gör ni inte alls det. Istället så envisas ni med att använda "Jehova" i stället för "Gud" och ni vill inte använda ordet kyrka heller (vilket är ett annat ord som ni har fel om, vilket jag visade en annan gång).

Så ni anpassar er bara när det passar er, vilket i sig är en form av dubbelmoral om ni påstår att ni anpassar er.

Sedan har vi ert sanningsanspråk. Ni påstår er följa sanningen och då borde ett korrekt uttal av namnet på en Gud ni påstår finns vara i ert intresse, men tydligen inte eftersom du hela tiden har försvarat en användning som du vet inte är korrekt.

Jag, å andra sidan, bryr mig inte ett dugg om hur jag uttalar ett namn på en påstådd Gud som jag inte tror existerar.

Sedan har vi frågan om vem som skulle kunna göra någon skillnad. Om jag ändrar mitt uttal och sätt att skriva så har det ingen som helst inverkan, så jag bryr mig inte. Men om ni däremot som organisation skulle fatta ett beslut om att göra något åt det felaktiga uttalet så skulle det ha stor inverkan. Det är skillnaden och handlar alltså inte alls om någon löjlig påstådd dubbelmoral från min sida.

Intressant sätt att svara utan att egentligen svara på något som skrevs.

Men, för att återgå till diskussionen, kan du ge något intelligent svar på de faktiska argumenten i stället för att bara avleda till annat?

Som till exempel om det som står i sista psalmen i Psaltaren:

Psaltaren 150:6
Må allt som andas lovprisa Jah.
Lovprisa Jah!

Fotnot: Eller ”Halleluja!” ”Jah” är en kortform av namnet Jehova.

Allt som andas lovprisar "Jah" (eller snarare "JHVH") genom att namnet är själva andningsljudet i och med att de två stavelserna i namnet motsvarar en inandning och en utandning.
Att allt som andas skulle lovprisa JHVH fungerar inte med tre stavelser.

Det förklarar då också varför det var så viktigt att skriva att Jesus andades på sina lärjungar (Joh 20:21-23) när han gav dem den Helige Ande. Han gjorde det alltså genom Guds namn.

Och nej, er fotnot är felaktig. "Jah" kan aldrig vara en kortform av "Jehova" eftersom kortform betyder "förkortad form" och inte "omskriven form". En förkortad form av Jehova skulle vara "Jeh" eller "Jeho", annars har det skett ett vokalbyte och då är det inte längre en förkortning. Det skulle kanske kunna ha ansetts vara en sammandragning om det funnits ett "a" i mitten, men eftersom det "a" som finns är sist så kan "Jah" heller aldrig ses som en sammandragning av "Jehova".

Därför är fotnoten inte sann och alltså att betrakta som en lögn (eller möjligen ett missförstånd om författaren inte förstod vad som menas med "förkortning", men sann är fotnoten hur som helst inte).

Har du något att invända emot dessa argument?

Jag tror inte att er diskussion leder någon vart. Nu anklagar jag ingen utav er angående allt i dessa verser. Men jag tror ni förstår vad verserna vill ha sagt.

‭‭Titusbrevet‬ ‭3:9‬ ‭NUB‬‬
"Undvik att bli indragen i dumma diskussioner om släktlistor och i strider och gräl om lagen. Dessa diskussioner är skadliga och leder ingenstans."

1 Tim 6:3-5
"Om någon kommer med en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesus Kristus sunda budskap och den fromma läran, är han förblindad och okunnig. Han har ett sjukligt behov av att diskutera och strida om ord, vilket leder till avundsjuka, gräl, förolämpningar, onda misstankar och ständiga bråk mellan människor med fördärvade sinnen, människor som har gått miste om sanningen och menar att fromheten ska löna sig."

Också ett bra sätt att undvika att behöva tänka efter och ge ett genomtänkt svar.

Tycker du alltså att det är okej att det finns osanningar i JV:s skrifter eller bryr du dig inte?

Eller varför inte ännu bättre visa var jag har fel i det jag skrev (om du kan).

Inte ett bra sätt att undvika och tänka. Utan sanningen i Guds ord bör få er att bli enade. Nej det är inte okey om det finns osanningar i JV litteratur. 1 Kor 4:6 summerar det bra.

Återigen ett svar som egentligen inte svarar på själva frågan, utan försöker att komma runt det med oväsentligheter.

Hade det inte varit enklare att helt enkelt skriva något i stil med ”jo, det vore mer korrekt att skriva att Jah är en kortform för hebreiskans JHVH”? Då hade den diskussionen varit över.

Det har du rätt i gällande att Jah är en förkortning av JHWH. Det måste det vara.

Nu är du där med dina irrelevanta invändningar och förvanskningar igen.

Jag har aldrig påstått att du förnekat att Jah skulle vara en kortform för hebreiskans JHVH. Var fick du det ifrån?

Det jag invände emot var att ni påstod att "Jah var en kortform av Jehova". Det är vad som är inkorrekt och jag förklarade tydligt varför det är ett inkorrekt påstående. Inget annat.

Sedan nämner du helt irrelevanta kortformer som skapats på helt andra sätt.

Läs ordentligt. I hebreiskan skrivs hela namnet JHWH, men i ordet halleluja är det bara den första halvan (JH) som finns med. Alla andra eventuella sätt att skapa en kortform än just första halvan av namnet blir då helt irrelevanta eftersom det ingalunda skulle vara logiskt att man skriver första halvan men uttalar den andra halvan eller någon annan blandning av ljud som inte hör till vad man har skrivit. Du ser ju själv att dina kortformer skrivs som de ska uttalas och alltså är det första halvan (JH) som uttalas "Jah".

Se även Jesaja och liknande bibliska namn.

Namnet Yeshua, däremot, är annorlunda och startar inte med "Jah" efter vad jag kunnat läsa därför att de hebreiska uttalsreglerna inte tillåter det.
"The pronunciation of Yahshua is impossible on a number of levels. It violates basic Hebrew phonology"

https://eaoy.org/pdf/Yahushua.pdf

Kanske Calovius kan bekräfta eller dementera det om han läser här.

Så vitt jag kan se så beskrivs det på sidan 9 i referensen ovan och beror på att Yeshua har tre av de fyra bokstäverna och inte bara två (som halleluja och Jesaja) och det verkar vara något med någon regel om att den tredje bokstaven i JHWH (alltså W) i det namnet är tyst, medan den om den inte följs av "H" istället tvingar fram ett "u" eller ett "o" och "Yeshua" skulle då egentligen vara "Yahushua" om båda delarna satts ihop utan tvingande omljud, men att uttalsreglerna då gör att det istället för "Yahushua" egentligen ska uttalas som bara "Yoshua".

Som sagt, det vore bra om Calovius kunde väga in, för jag kan ju ha fått det helt om bakfoten, men såvitt jag förstår så är det vad denna referens som jag hänvisar till ovan säger.

Det är lätt att bevisa vad du påstod:


Låt oss se om du erkänner, annars är den här diskussionen över.

Det viktiga i er diskussion är att ni båda är väldigt tydliga så att ni inte börjar få för er att ni förvränger och ljuger. Det är inte roligt att bli anklagad för det ena eller det andra. Försök båda ha en kristlig anda gentemot varandra. Då glädjer ni både Gud och även Jesus Kristus