Allt om diabetes

Man går inte runt i två år med odiagnosticerad diabetes.

Så vad tror ni, har man diabetes eller är det bara nojja?

Man går inte runt i två år med odiagnosticerad diabetes.

Va? Tvärtemot min uppfattning. Diabetes mellitus är ju ett "svälttillstånd" (speciellt typ-1:an visserligen), sockret tas inte upp -> hungrig.

Va? Tvärtemot min uppfattning. Diabetes mellitus är ju ett "svälttillstånd" (speciellt typ-1:an visserligen), sockret tas inte upp -> hungrig.

.

Hejsan!

Problemen började för ett par år sedan. Kände då att jag ofta var trött men framförallt törstig.

Det har varit fler problem och när någon nämnde diabetes som en möjlig orsak så kollade jag upp det på wikipedia och såg att jag passade in på många av symptomen. De i fetstilt passar in på mig


---


* Törst
* Stora urinmängder
* Högt blodtryck och höga blodfetter - Ingen aning
* Trötthet
* Nedsatt aptit och viktminskning
* Klåda
* Återkommande Infektioner
* Försvårad sårläkning, framförallt i organ med dålig blodgenomströmning (t.ex fötter)
* Impotens - Inte som tur är
* Dålig blodcirkulation (kalla händer och fötter) - Snarare tvärtom
* Gradvis sämre syn, kan leda till blindhet - Stämmer bra, har fått sämre syn senaste tiden. Linserna behöver ökas i styrka
* Sämre känsel
* Kramper - Vem har inte fått kramp. inte i hela kroppen utan bara i vissa muskler och väldigt sällan utan att jag "triggar" den. Känns dock som det har blivit värre med tiden


---


Jag har även kännt nån sorts "panik"-törst den senaste veckan och är mer eller mindre konstant förkyld. Känslan att vara "mätt" på vatten är minst sagt otrevlig. Kvällarna har också blivit ett problem.

Kan också tillägga att jag var hos doktorn i sommras och tog diverse prover för att se varför jag var sjuk hela tiden. Dom hittade inget dock

Så vad tror ni, har man diabetes eller är det bara nojja?

Tack på förhand

//Z

Nej. Det är en svält på cellnivå, men blodsockret är skyhögt. Hypothalamus känner ju inte av att cellerna svälter. Vanligast är ju illamående, definitivt inte hunger.

Jag var minsann inte hungrig. Drack mest och vara bara trött och hängig. När man väl var hungrig så år jag ingenting för att bli alldeless smällfet (kändes det).

Insulin ger snarare hungerkänslor. Eller rättare sagt så får man hungerkänslor och blir småsugen när man har lågt blodsocker, eller ligger i underkant. Och har man lågt blodsocker har man mer insulin i kroppen!

Ok. Då reder vi ut det här. Jag korrigerade Wikipedia(?) som påstod att nedsatt aptit och viktminskning var symptom på dm. Således inget om hunger som "vanligast". Illamående och nedsatt aptit kan jag gå med på vid ketoacidos...

Å andra sidan tror jag inte blodsockret är särskilt relevant för aptiten. Och jag vet att insulin beter sig precis som leptin och sänker aptiten. Därmed, diabetes (eller för den delen, fast av en annan anledning: svält) = lägre insulinnivåer = sänkt "hungerhämning" = hunger. Leptinresistens går för övrig hand i hand med insulinresistens.



Hur länge gick du med odiagnostiserad sjudkom och vilken typ? Jag tror det har stor betydelse för vilka symptom som uppträder.

Jag förstår inte vad du vill ha sagt. Du hävdade att hunger var ett symtom på diabetes. Jag invände. Nu håller du med mig, eller?

Men snälla. Du sa "Vanligast är ju illamående, definitivt inte hunger." Alltså måste jag protestera mot din antydan att jag sagt att hunger var vanligast, vilket jag inte gjort.

Vad jag säger är att lågt insulin, eller rättare låg insulinaktivitet (som vid svält, som vid diabetes) ger hunger. Du säger att blodsockret "har med saken att göra".

Då ber jag om du kan kvantifiera det ena (brist på insulin) mot det andra (hyperglykemin), att dela med dig av detta. Jag tror alltjämt att hyperglykemin är "inte särskilt relevant" och att hunger bör vara ett vanligare symptom än minskad aptit.