Bögtråd. Bögar svarar på frågor.

18-19 års åldern.

Han är nog inte straight iaf, hade tyckt det varit tråkigt om han var bög eller bisexuell, men det är ju som det är i sådana fall. Har bett honom sluta tafsa, men det är inte mycket bättre.

Han vet att jag har blandade åsikter om homosexualitet, så jag tror det är därför han inte erkänner att han är det. Han vill inte att det ska bli problem för honom.

Jag tror det skulle gå att vara kompis med honom om han var bög, men det skulle kännas jävligt konstigt.

Enbart utifrån nyfikenhet undrar jag varför det skulle kännas konstigt för dig? Hur påverkar hans sexuella läggning dig?

Den påverkar mig genom att det är något jag absolut inte förstår mig på (och dessutom är det en slags psykisk störning). Känns obehagligt bara.

Vet inte om du är homo, om inte kan du nog relatera.

Men är det något som du skulle tänka dig att vilja förstå dig på? Då menar jag såklart inte att du själv skall "bli" homosexuell utan jag antar att du är säker på din läggning. Men om din vän nu skulle vara homosexuell kan det hända att du blir tvungen till att förstå dig på hans läggning och inse att det kommer med en last. Att bryta från en norm skapar mer psykiska påfrestningar än du, som är anpassad till en norm, aldrig kommer att förstå. I sådana fall då de psykiska påfrestningarna (och även ibland fysiska om man har otur) blir för mycket behöver man stöd i form av vänner eller familj. Om ens vänner då vägrar ge det stöd som individen behöver kan det vara ännu mer sårande - därav jag undrar om du skulle vara villig att förstå din väns situation och kanske bryta dig ifrån de fördomar du har, eller tänker då stå fast i de fördomar som existerar i din tankevärld? Om du tänker stå fast i de fördomar du har och se hans läggning som en "psykisk störning" skulle jag säga att han behöver inte dig som vän, utan att du kan vara mer hämmande för honom än hjälpande.

Nu vet ju varken du eller jag om din kompis är homosexuell, bisexuell, heterosexuell eller något annat. Men om du nu misstänker det så tycker i alla fall jag att det kan vara bra för dig att tänka igenom hur du kommer att reagera när han väl kommer ut. Kommer du vara stöttande eller kommer du se ner på honom, bli rädd för honom, känna ett obehag inför honom?

För det första vet jag inte om jag kan förstå det, för det andra vet jag inte om jag vill förstå det. Jag är trött på folk som du som skriver att man ska vara förstående hela tiden, den homosexuelle skulle kunna vara förstående för folk som har svårt att förstå en sådan sexualitet.

Varför skall person som redan är en potentiell utsatt situation förstå din situation som priviligerad, heterosexuell individ? Det är ju helt ologiskt. Varför skall en kille som är homosexuell förstå din inställning kring att du finner hans sexualitet obehaglig och anser att det är en psykisk störning?

På vilket sätt är det en psykisk störning? Ett sådant påstående kräver nästan någon form av referens.

Psykisk störning kanske var fel ord att använda. Sexuell störning är bättre.

Jag har bara en enda fråga varför har aldrig någon homo gjort ett enda move på mig blev vuxen 1980 slutade att gå ut 2000.
Men säkert 30 kvinnor har gjort det, speciellt sedan jag blev 35år. Jag gillar SEX har haft grupp sex 3 gånger där vi varit 2 killar en tjej. Men det har varit väldigt störande jag har alltid väntat på min tur så att säga.

Antagligen så ser du inte ut som en bög helt enkelt.

Inget illa ment, men du är helt ute och cyklar här. Låtsas att det gäller nåt helt annat. Självskadebeteende kanske. (nej, jag säger inte att homosexualitet är självskadebeteende, bara ett exempel, hah) Om du har en vän som skär sig, är du då den som a) oroar dig och vill gå till botten med vad som ligger till grund för beteendet eller b) låtsas om ingenting och hoppas att det aldrig kommer bli något du kommer konfronteras med eller ta ställning till, och tänker "det skulle ju vara taskigt av honom att prata om det och lägga över känslor på mig"?

Om svaret är B så är ni nog antagligen inte så nära vänner. Om du är beredd att ta avstånd från din bi-nyfikne vän pga hans läggning är du nog inte bra för honom, men ingen sade att du MÅSTE acceptera honom. Däremot är det väldigt fegt och själviskt att inte ens vilja prata om det, du säger att du kanske inte vill förstå. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Är du rädd för honom? Vad är svårt att förstå med homosexualitet?

Som jag sagt så tycker jag det är obehagligt. Han har redan förnekat att han är homo. Men är trött på hans beteende.