Tatuering = Idioti / Den patetiska tatueringstrenden

Jag har en bekant som är blond, festar varje helg, går ut för att ragga och förhoppningsvis hitta någon att gå hem med, ligger med nya killar varje vecka, har jobb på en mataffär och är bosatt på området med ortens största kriminalitet. Hon har inga som helst planer på att utbilda sig vidare och var otrogen mot sin pojkvän innan de gjorde slut. Hon har inga tatueringar.

Jag har svart hår och är, om man får säga så, en klok och sansad tjej med bra betyg och en mängd ambitioner. Jag har aldrig haft sex med någon jag inte har varit kär i och festar endast för att ha kul tillsammans med vänner. Jag planerar att skaffa mig en akademisk utbildning och göra något av mitt liv, för jag har drömmar så det räcker och blir över. Jag har tatueringar.

Jag är den av oss som på grund av mitt utseende automatiskt blir stämplad som WT, slampig och bottenskrap. Av fördomsfulla människor som totalt saknar ödmjukhet och kallar sig själva "överklass".

???

Älskar (läs: hatar) idioter som gör fula fåglar, spindlar eller andra helt värdelösa motiv på sin kropp. Tatueringar som dessa har varken ett estetiskt värde eller något som helst viktigt budskap.

Nu ogillar jag iofs tatueringar över huvud taget och när jag ser någon med en fullkomligt tatuering på sin kropp sjunker dessa personer automatiskt i mina ögon. För det mesta sjunker de väldigt lite, men ändå något. Folk med helt tatuerade armar/nacke och annat som syns när man har t-shirt på sig är dock riktigt vidrigt måste jag säga. Vad tänker man med om man gör något sådant är frågan min fråga?

Tror knappast att jag med lättja skulle vilja dejta en tjej med ett stort antal tatueringar på kroppen.
Vad gäller kompisar kunde jag inte bry mig mindre om dom gillar att tatuera sig eller inte, så länge jag gillar dom.

Det ända som passar med en tatuering är en crack pipa och en husvagn.

Det största beviset på tatueringarnas "framgång" finns här, rakt framför näsan på oss, i denna tråd.
Så länge tatueringar fortsätter väcka tankar, åsikter och ja, ibland till och med provokation fyller denna konstform sitt syfte enligt mig.

Man har väl aldrig tatuerat sig för att "Svensson next door" skall acceptera det och "godkänna" ens val av konstform och sätt att uttrycka sig?

Till Er som provoceras av tatueringar, tycker det är patetiskt, fult, "WT" eller bare rent miserabelt;
Jag tackar Er! Ni har än en gång bevisat att tatueringar, fortfarande anno 2012, fortsätter att väcka tankar och känslor! Utan Er vore en stor del av syftet med att tatuera sig dött och ja, hade ej Ni funnits hade jag blivit orolig för tatueringens vara eller icke vara.
Ni är levande bevis på att tatueringar fortfarande är en levande konstform, vad ni än anser om den (eller just därför!) Tack!

Här ser ni ett fint exempel på tänkande på en 12-årings nivå; 'Om jag ritar en kuk i pannan så kommer det vara "provocerande" och "väcka tankar och känslor", just därför ska jag göra det.'

Tatuering kommer i framtiden vara något vanligt och simpelt. Kropparna utan bläck kommer hyllas, trenden kommer vända.