Den stora tråden om att vara White Trash

Ett fenomen som faktiskt fascinerar och skrämmer mig på en och samma gång. I grund och botten så tror jag mycket av hatet i den här tråden kommer av avundsjuka. Ja, ni läste rätt.

För hur djävligt personerna än har det, hur begränsade intellektet än må vara och hur jobbiga personerna än är för sin omgivning, så finns det än klar fördel. Är man WT så är man sannolikt tämligen lycklig, nöjd med sig själv och fri från problemen som binder oss andra. En WT oroar sig inte särskilt mycket. "Den dagen, den sorgen" är ett motto och även om personerna oftast klagar så är det mest av gammal vana för att inte tappa stingen.

Erkänn, ni är lite avundsjuka. På att kunna skita i vad samhället egentligen tycker om er och vara lite för korkade för att förstå vilka problem som egentligen finns. Istället full gas igenom dimman med stereon på full volym och ett leende på läpparna.

I alla fall önskar jag att jag vore lika bekymmerslös och småkorkad ibland, faktiskt.

Du har absolut rätt. De mest WT-aktiga jag känner lever i total misär (missbruk, vårdnadstvister, i krig med alla former av myndigheter), men ändå har de alltid en lösning (tror de) och den kommer lösa ALLT. De är mycket lyckliga i denna tro vilket stör mig samtidigt som jag inser att de faktiskt är lyckliga i denna tro. De tror ju på allvar att allt kommer bli superduper denna gång… Sen händer det aldrig, men det spelar mindre roll. De tror ju verkligen på det för stunden.

Hade det inte varit så att de kunde ha denna tro skulle de förmodligen hänga sig direkt.

Exakt. Och visst blir man lite avundsjuk på den inställningen? Själv lever jag ett betydligt bättre liv, men är ständigt i någon slags ångestspiral och kämpar mot ett "worst-case-scenareo" som eventuellt aldrig kommer inträffa.

Urtypen för white trash, Eminem och hans morsa. Om man inte förstår vad WT är finns ett typexemplar Eminem. Att lyssna på Eminem eller liknande artister är därför jävligt WT .

White trash and fucking proud, fri nog att äga blandraser, ha färglada strumpor, naglar och att ha fastnat i klädstil från när jag var femton. Mina facvoritplagg får jag nöta sönder och samman plus att ge dem ett namn, trashisarna. Jag refererar till män som karlar och kan kalla en grupp karlar på femtio för pojkarna. Killkompisarnas flickvänner kan med mjuk ton kallas kärringen, när jag är sne på den manliga befolkningen kan jag hårdna med tonen och kalla dem för kärringarna.

Jag kan vara polare med blowjobs blonderade tjejer som solat x antal gånger för mycket och trots en mycket tydlig obildning regelbundet kan kläcka ur sig påståenden som; Jag kommer från en fin familj och har en fått en fin fostran. (mycket vanligt bland vulgära människor att försöka intala omgivningen om rötter de inte har i det bättre etablissemanget i samhället.)

Kan pola med tjejer som försöker vara alternativa och saknar mer insikt än att det är något med jordiga toner, khaki och militärgrönt. Varefter de drar iväg på skogsfest efter något snack om den naturliga andan, innan de torskar på tjo, söker till konstnärsskolan trots att de inte kan dra raka linjer på fri hand innan de åker in på behandlingshem och skaffar en karl som är tjugo år äldre och rör sig som en trasig ballerina med knyckiga piruetter.

Eftersom jag är WT kan jag utan minsta tanke på social status umgås med mycket tydligt "töntiga" personer helt enkelt för att jag gillar dem, jag kan också umgås med människor med psykiska problem, också för att jag helt enkelt gillar dem. Om jag själv mår dåligt kan jag vända mig till psykiatrin.

Jag kan gå på krogen och köpa en cider på fat, eller kort och gott beställa en stor stark. Och slipper dricka dyrt eller fint, om jag är pank behöver jag inte någon främmande karl att bjuda dyra drinkar. Skamlöst kan jag köpa billiga öl på bolaget, sminka mig med rosa ögonskugga. Om jag har tråkigt törs jag gå er på och sätta mig en kväll på den lokala pizzan utan att få ågren av den brist på kultivering det egentligen tyder på.

Att de närmaste har en medfödd oförståelse inför sociala konventioner gör ingenting, när jag blir förbannad får jag Tourettes. Jag liksom de flesta runt mig fyller kriterierna för olika diagnoser, "Jag har ADD, vad har du?" enligt den senaste modeflugan, "ah borderline, så du är sjuttiotalist?" för man kan ta någon ur slummen men aldrig ta slummen ur någon.

Men det tycks som svenne, dvs medelsvensson och WT är ihopkopplat i dag. Finns nog iallafall två nivåer på WT, en jag inte vill sjunka ner till förekommer enligt min åsikt. Gillade begreppet långt innan det blev ett modebegrepp som kastas runt utan något stopp. När jag förr kallade mig själv det fick jag höra av lärare osv att jag inte klassades in som WT, idag är det tydligen något jätte många är

Mycket i tråden stämmer in, men det finns punkter som inte stämmer in heller.
Jag tror det där är individuellt. Man kan tjäna 35k+/mån och ändå vara WT, samt vice versa. Man kan gå på Soc och inte vara ett WT.

/WT for life

Det finns bara äkta WT, ni jävla blatteknullare, vänsterpack, horhöger och jävla fittor kan suga min sura WT flens. Jag älskar att vara WT, det är mina gubbar och ni kan sitta där med era blatteknullar tankar och radhus och era jävla horungar och era amorteringar. En äkta WT pissar i allt och knullar era mammor och pissar er i munnen era jävla blatte knullare.

Sug min röv.

Nä du passar dåligt in på white trash. Ska du kalla dig white trash så får du fan öva på att formulera dig på ett sämre vis. Du ska skriva oneliners avgränsade med svordomar istället för komma, inte komma med långa filosofiska texter fulla med logiska resonemang och en massa insikter om verkligheten.

Erkänn, ni är lite avundsjuka. På att kunna skita i vad samhället egentligen tycker om er och vara lite för korkade för att förstå vilka problem som egentligen finns. Istället full gas igenom dimman med stereon på full volym och ett leende på läpparna.