Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Generationsfråga huruvida prioriterad solidaritet med den egna gruppen ses som "ondska" eller "naturligt". Den här uppdelningen mellan gott och ont är död inom tio år. Det internationellt riktade altruismen byggde på oljeboomen och dess sanslösa tillväxt och konsumtion. Ett slags lösgörande ifrån naturlagarna, som när en grupp hyenor ligger och rapar på en hög av hundra döda elefanter, för slöa för att agera.

Allt vad gäller folkopinionen handlar om vad som finns i plånboken och på matbordet. Det som hör till intellektets vindlingar mer än naturens lagar finner endast fotfäste så länge folk är mätta och glada.

Frågan är vad som gör en människa "hungrig" nog för politiskt ställningstagande i dag; att man inte har råd med en hand held? att man ine har råd att "shoppa"?

Edit: Sanningen att säga så fungerar mångkultur ganska bra naturligt sett så länge det finns resurser, om man har väldigt låga krav på civlisation. De rika kan umgås med Beyonce Knowles och bo gated, de fattiga kan äta billiga hamburgare och lyssna på hip hop. Polisen och fängelseindustrin har att göra. Puts food on the table va...

En alldeles förträfflig post

Tack det var snällt. All opinionsbildning handlar till syvende och sist om hur folket upplever sitt välmående. Om "Ägget" föreslog att vi skulle "stänga av" internet eftersom det finns rasister på internet så hade ju folk gått man ur huse.


Huvudproblemet i det som den vänstervrida världseliten för fram är att de tror att det internationella perspektivet leder till räddning. De har inte släppt sagoboken och insett att Achmed vill slå dem på käften istället för att bygga kompost och wind farms. Medelamerikanen och medeleuropen har det fortfarande för bra för att någon slags revolutiuon skall uppstå rent konkret, men i sinnevärlden eroderas de gamla maktmonopolen stadigt. Folk blir hela tiden smartare. De som kommer efter oss som befinner os i 30-40 års åldern nu kommer att vara mer "jaded" och otåliga än oss, och de kommer att stå inför mycket mer konkreta problem.

Ingen kommer tro på mainstream media, utöver rapporten om att någonting har inträffat. Hela den här utvecklingen kommer på sikt att skapa kaos, och den kommer leda till att mindre trygghetssäkrande grupperingar blir viktigare.

Hur skall "sagan" hållas ihop när "narrativet" inte längre finns. Ingen Hylands Hörna, ingen Tage Erlander, inget SvD eller DN, ingen tv, inget påtvingat. Allt valt av individen. Det går inte att överblicka vilka konsekvenser detta kommer att få på lång sikt.

Det är lika trevligt var gång man står i kassakön i matbutiken och inte ens ser en enda färdigindoktrininerad individ välja en eller båda kvällsblaskorna.

Köpläge för de som orkar slösa 15 kr på skräpjournalistik!

Och det där är endast begynnelsen för de etablerade pappersmediernas svanesång. Ingen, upprepar INGEN, kommer att bry sig om vad dessa instanser presenterar ur ett åsiktsperspektiv om fem år. Än mindre om tio. Längre fram, tanken svindlar.

Jag är med i några slutna, opolitiska, nätforum för hobbyister. I stort sett dom enda där som inte kan hålla käften om politik är naturligtvis några rabiata vänstertomtar.

Intressant där är just att den vindkantring du beskriver även börjar förnimmas av dessa marxister.

Det är allt oftare som det kräks ut något om hur hemsk det är att "rasismen" börjar bli rumsren & att förrädare inom media nu börjar "ta debatten".
När Åkesson var inbjuden till Radio-Rix var det ett par stycken som var nära hjärnblödning av ilska över detta oerhörda svek & "legitimering av Fascism" osv.

Överhuvudtaget får man intrycket att dessa personer mår allt sämre & det andas desperation i deras uttalanden. I deras hjärnor verkar tredje riket stå & lurpassa runt dörren.

Man måste förstå att hos många rabiata V/Mp-muppar så är det politiska engagemanget inte enbart en samhällsfråga, utan djupt rotad i outredda psykiska konflikter. Väldigt typiskt är någon som var en "outsider" hela sin uppväxt och hanterade detta genom att bli en rabiat och obalanserad förkämpe för "rättvisa" och "de svaga" i samhället. Egentligen är det en inre konflikt i PK-muppens hjärna som pågår, där han eller hon (mest hon) vägrar att acceptera utanförskapet de genomlevt tidigare. Staten ska komma och göra världen "rättvis" och de som var utanför ska bestämma hur samhället ska se ut. Och 25 mg Sobril på det.

Här är en intressant ledare av Widar Andersson. Han inser, att en lagstiftning är "mycket märklig och svårargumenterad" (läs *omöjlig* att försvara ), när den ger personer, vilka väljer att upphålla sig illegalt i landet, (för dem) gratis sjuk- och tandvård (UTÖVER akutsjukvård) på skattebetalarnas bekostnad.


Widar Andersson konstaterar:


Widar Andersson finner det också "obehagligt" att Åkesson exponerar, att vilka "påfrestningar och kostnader" (läs umbäranden och lidande) som den svenska, världsunika invandringspolitiken innebär för väljarna.


http://www.folkbladet.se/opinion/led...icleid=6431543

Helt otroligt, Widar är en gammal socialdemokratiskt riksdagsledamot och har suttit i EU-parlamentet. Nu är han chefredaktör för sossetidningen folkbladet. Underbara kommentarer också. SD går från klarhet till klarhet ute i stugorna.

Det verkar som om seriösa politiker som normalt inte står i rampljuset kan uttrycka en och annan sanning om tillståndet i Sverige. Det var en annan gammelsosse som uttryckte sig i likartade termer på sin blogg förra veckan. Idioterna på Aftonhoran och i övriga PK-media verkar inte kunna få ut huvudet ur röven och inse vad som pågår.

Sossar som Widar Andersson måste alltid förhålla sig till Åkesson och SD. Det blir alltid lika löjligt.

Hela ledaren andas ju att Widar tycker att Sverigedemokraterna har rätt som motsätter sig att illegala utlänningar får gratis vård på svenskarnas bekostnad.

Men det kan han ju inte bara tycka rakt av. Alltså måste det komma nåt som typ ”det obehagliga med Åkessons tal…” På det sättet har han balanserat ledaren och kan fortsätta ett tag till i sossefållan.

Men det är ju ingen tvekan om att Widar Andersson som väldigt många andra sossar är smyg-SD:are.

Widar Andersson tillhör "eliten". Han kan tänka, men han döljer det. Det är låsningen. Man måste visa sig låst i de där kretsarna.

Men han kringgår det. Han kan som sagt tänka. Så han varvar berömmet av SD med kritik. Det kan kallas "sandwich-metoden". Beröm av en tabubelagd motståndaren måste liksom serveras mellan två bröd. Det märks inte så mycket då.

Det låter för Andersson, och andra PK-ister, ungefär: "SD hemskt ökade klyftor vi vill inte ha Jimme Åkessons samhälle usch och fy -- [och sedan] det hindrar inte att SD:s senaste förslag på det och det har sina poänger, vi kan behöva titta på det, integrationen har som bekant inte fungerat [och så sluttampen] men det SD säger ska aldrig få realiseras av dem bekämpa SD tills vi dööööööör sådärja så får vi ett humant samhälle."

Rinse and repeat. Detta är sandwichmetoden. Utvägen för PK-isten som alltid måste såga SD, men där eventuellt beröm kan smygas in i mitten av texten.