Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här är rätt kul. Bahareh Andersson har full pott vad gäller PK-poäng: kvinna, utomeuropeisk invandrare, feminist, muslim och dessutom hjälper hon offer för hedersvåld. Visserligen blir hon hotad en hel del för att hon är så frispråkig, men enligt spelets regler kan hon säga vad fan som helst i den offentliga debatten, och inte en jävel kan komma åt henne. Alla försök att hoppa på henne med PK-influerade stämplar slår tillbaka mot angriparen.

Det positiva med detta är att förhoppningsvis fler får upp ögonen för vad organiserad Islam handlar om.

/SD-trollet

Skall du dessutom rensa bort alla jude- & böghatare, då blir det glest på riktigt.

Det är väl delvis därför som media inte djupdyker i de muslimska organisationerna. Det finns ingen västerländsk värdegrund att destilera fram när man hängt ut varenda företrädare. Istället blundar man och väntar att nya aktörer ska etablera sig, genom t.ex. den svenska imamutbildningen och att de gamla krafterna ska dö ut.

För övrigt tycks syrienrapporteringen helt ha kommit av sig i svensk media, man skulle nästan kunna tro att kriget är över. Och rosandet av Brödraskapet i Egypten har helt upphört. Det är skönt att media inte försöker sig på konststycket att kritisera islamister på hemmaplan och samtidigt stödja dem i andra delar av världen.

Inte bara Måna utan även HBT-rörelsen vaknar till ljudet av real-multikulturalismen. Efter att ha sovit ett par decennier.

Nu sällar sig HBT-rörelsen till de som kritiserar Mustafa.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hbt...ka-mot-mustafa

Jepp, den arabiska "våren" hör man inte mycket om längre i media. Känns lika avlägsen som rapporteringen om den "globala uppvärmingen".
Förmodligen blir den kognitiva dissonansen för stor när man skall försvara diametralt motsatta sidor beroende på om man snackar Mali eller Syrien. Det blir för rörigt helt enkelt.

Fiendens fiende kan man stödja, men när det blir fler varv av "fiender" så blir det för komplicerat, även för våra kära journalister.

Det glädjer mig, många gånger har homosexuella stått jämsides manliga muslimer mot sverigevänliga grupper. Det är dags att homosexuella får klart för sig vilka det är som önskar livet ur dem och vilka det är som vill straffa hatbrott hårdare än vad som sker idag.

Ha det är första gången jag tycker som HBT rörelsen i en fråga. Det var som fan det trodde jag inte. Betyder det att jag är HBT nu?

Det här är ju galet surrealistiskt Men väl så underhållande.

TV4, Expo och alla möjliga filurer i den svenska opinionsbildande eliten låter helt plötsligt som SD gjorde innan den självpåtagna så kallade nolltoleransen drogs som en blöt säck över partiet. Islam i allmänhet och islamism i synnerhet är nu minsann problematiskt. Så problematiskt att TV4-nyheterna sänder redaktionellt sanktionerad islamofobi på bästa sändningstid.

Men som redan nämnts ett flertal gånger, det är inte Mustafa Omars svenskfientlighet som har orsakat allt rabalder. Det handlar således inte om någon plötslig tillnyktring bland media och Södermalms alla hipsters, utan bara om en intern kulturmarxistisk uppgörelse i hur olika minoriteter ska värderas i jämförelse mot varandra.

Snart är Anna Ardin et al. övertalade om att det är "Juden über alles" som gäller och allt kommer att återgå till det normala. Men vi kan ju såklart njuta av showen så länge det går!

Märkligt rättfram TV4 var då, och så passade de på att nämna Waberi också. Någon/några som börjar bli oroliga inför den politiska maktförskjutningen?

Just detta är väl den massmediala journalistikens akilleshäl? Man får svårt att skriva om en värld som inte är typiskt svart & vit. Det mediala monopolet innebar ju att man själva kunde bestämma vad det var som hände och varför. Endast en gråskala skilde de olika rapporteringarna och analyserna något, beroende på vilken politisk hemvist mediabolaget hade. Men med internet, forum, bloggar och alternativmedia blev gråskalan en färgcirkel som var betydligt svårare att navigera i jakten på sanningar.

Jo. Ungefär som att se några förgäves försöka lösa en felmärkt Rubiks kub. Hur mycket de än vrider och skruvar så kan i bästa fall en sida bli rätt.