Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Då tycker jag du ska ta och redovisa omsättningen på respektive självbiografi kontra arvodet i handen.

Jag tänker inte ge mig om att det handlar om pengatvätt oavsett hur mycket skräp Trump prånglar ut. Samma sak gäller swishjournalistik.

Du vet inte vad pengatvätt är. Trump bedrev en kampanj 2024. Biblar, skor med mera var kampanjvaror.

I senaste avsnittet av ledarredaktionen debatterar den sällsynt sensuella och rådjursögda Paulina Neuding mot ärketönten och söderhipstern Jens Liljestrand efter ett twitterbråk om boken The strange death of Europe som Liljestrand helt missuppfattat förstås.
SvD ger såklart Neuding mindre talartid men hennes argument är klockrena.

Vid ett tillfälle frågas det efter deras syn på invandring och den etniske svensken vill förstås ha negativ invandring, alltså att fler ska återvandra än flytta hit medan den vackra men misstänkt judiska skönheten drömmer om fri invandring.


Eller, vänta förresten🤔
Det var ju den lismande lilla grisen Liljestrand som sa att han önskar sig fri invandring även om han medgav att det kanske inte är realistiskt och den mystiska Neuding som med sin honungslena röst begärde negativ invandring!

Hur kan det komma sig? Det stämmer ju inte alls med trådens narrativ?? Hörde jag fel? Ni får väl lyssna och avgöra själva.

Jag tycker du ska besvara mina frågor först. Hur mycket fick Borg, Lööf, Åkesson och Reinfeldt i arvode för att sätta deras namn på bokomslagen till deras sk självbiografier?

Penningtvätten är själva arvodet och pengarna tvättas rena genom att man säger att politikern ifråga fått en handpenning för en bok när det i själva verket är en belöning för tidigare politiska ställningstaganden.

Seså, fram med siffrorna nu.

Övervägde att ta upp den diskussionen tidigare, men känns som att vi redan har avhandlat Douglas Murray och hans hästskojerier till leda. Neudings projekt är inte att omvända invandringsliberaler till invandringskritiker, utan att få invandringskritiker att följa Douglas Murray och liknande tokliberaler.

Här är en ledare från i somras som bra sammanfattar hennes gärning: Paulina Neuding: Islamistisk terror blev en del av livet

Hon går igenom exempel på sunniislamistisk terrorism i Europa. Terrordåd som är konsekvenser av Israels expansionism och sionistiskt stöd till grupper som skapar kaos i Mellanöstern. Sedan avslutar hon med att ställa detta i kontrast till Karl Popper och Douglas Murray, och skriva att vi sitter i en situation som liknar Israels, även om vi förstås ligger i lä inför mästaren.

Konsekvensen är att även detta öppna samhälle nu behöver sluta sig allt mer. Och som den brittiske författaren Douglas Murray nyligen konstaterade: Europa riskerar att slå upp ögonen till samma verklighet som Israel vaknade till den 7 oktober 2023.

Det är så lömskt och manipulativt att det blir löjligt. Om man stödjer Israel så stödjer man ju den utveckling vi har fått med terrorism i Europa. Det finns inga likheter mellan Israels situation - som beror på att lokala folk i Mellanöstern slår tillbaka mot Israels aggressioner - och vår situation - som är en konsekvens av att vi har en massa kollaboratörer med USA och Israel på maktpositioner. Neuding är inte emot denna utveckling - hon riktar sig till svenskar som oroar sig över den, och försöker att valla dem till att i praktiken stödja samma islamosionism + liberalism som har tagit oss hit.

Vad är "islamosionism" för något? Aldrig sett det begreppet och farbror Google är lika frågande.

Oj, ja självklart, jag glömde hur lömsk juden är.
Tur att det finns hjältar som Liljestrand, Schulman och Annika Hirvonen som oförtröttligt kämpar för svenskens bästa.

Vilket parti borde jag rösta på nästa gång? V, MP eller C? Kanske rent av Nyans?

Vet inte om det har använts av andra på annat sätt, men här använde jag det med åsyftan på hur sionister stödjer islamister för att gynna sina egna intressen. Till exempel i Syrien just nu, där man har gjort sig av med den sekulära Assad-regimen genom att stötta islamisters kaosande.

Givetvis menat som en omkastning av det kontrajihadistiska uttrycket "islamofascism". Ett fult försök att få liberaler att stödja sionistiskt krigande genom att använda en gammal europeisk nationaliströrelse som guldstandard för något som rättfärdigar politiskt våld.

Du spelar med i den falska dikotomi som Paulina med anhang erbjuder, trots att du rimligen vet att jag inte gör det. Varför spelar du dum?

Ingen av dessa förespråkar svenskars intressen, så varför skulle jag som svensk välja någon av dem?

Liljestrand har själv förklarat hur han har svårt att begripa hur normalt funtade människor med samvete fungerar, eller hur de ser på honom. Det gör honom osympatisk, men också politiskt irrelevant. Psykopatkarriärister är obehagliga men saknar egen politisk drivkraft. Den sekund som någon annan position blir den mest gynnsamma för hans karriär så vänder han på kappan. Paulina har en agenda, hon är en politisk aktör och hennes argument är därmed mer relevanta att dissekera.

Intressant undersökning från Indikator opinion om svenskarnas inställning till olika aktörer i Mellanöstern.

Andel som ser positivt eller mycket positivt respektive negativt eller mycket negativt på

USA: 19 — 37

Israel: 12 — 52

Hamas: 0 — 75

Om vi tittar specifikt på SD-väljare i synen på Israel så är siffrorna 30 — 30, vilket innebär att partitoppen och i synnerhet Charlie Weimers splittrar partiet på en fråga som inte ingår i väljarnas mandat från förra valet eller prioriteras av någon väljare. Charlie Weimers uttalande att lackmustestet på en anständig nationalism är att man sluter upp bakom Israel riskerar att driva bort halva väljarbasen.

För det andra är det bisarrt att förslösa sitt politiska kapital på att försöka tvinga fram en mer Israel-positiv hållning från den svenska regeringen när det finns invandrings-relaterade frågor som inte har avancerat långt.

För det tredje så är det en konstig strategi av ett populistiskt parti att surra sig så hårt vid sitt Israel-stöd när det bara finns 12 procent att vinna och man redan äger de flesta av dessa väljare.

https://www.indikator.org/wp-content/uploads/2024/12/Indikator-Opinion-Svenska-valjare-i-Mellanostern-241205.pdf

Intressant hur denna logik tillämpas selektivt. När det gäller abortfrågan eller andra högerfrågor så blir logiken att det inte är så populärt bland det egna ledet men det gör det svårt att locka nya väljare.

För denna symbolfråga som har i princip noll chans att locka nya väljare och inte ens är populär bland de egna leden så satsar man stenhårt på den. Varför inte vara radikal i frågor som gynnar de egna? Om Israel nu är så fantastiskt som ett anti-Islam land trots att de hjälper Al Qaeda ta över Syrien varför föreslår man aldrig deras metoder i Sverige?

Att SDs mer drivna krets lade sådana resurser på att kampanja på en fråga som inte ens är populär bland de egna och är djupt impopulär bland folk man försöker locka är en viktig del av varför EU-valet gick så dåligt. Man skulle lagt resurserna på valfri annan fråga inför valet så hade det gått bättre.

Är inte detta att alla har en agenda, sin egen eller andras, som är grunden till motståndet mot mångkulturen?
Importerade agendor skär sig mot accepterade och därmed passiviserande politiska teser, det så omhuldade värdegrunderna. Som är så svåra att förklara. Nu senast definierad som judisk-kristen värdegrund.
Tidigare rådde en naiv socialdemokratisk internationell solidaritet via FN som allenarådande sanning och värdegrund.
Och före det länge en landsbygdsnationalism utifrån geopolitiska realiteter.
När omdefiniering sker och gamla sanningar blir omoderna gör det ont i själen.

Att första och andra generationens invandrare har andra ingångsvärden är inget konstigt.
Det har Wolodarski, Neuding, Rosengren, Cwejman, Korn, mfl. Fullt rimligt och fullt förståeligt.

Problemet är menar jag att dessa har fått alldeles för stort utrymme för att de inte mött motstånd för sina idéer utan för sin bakgrund. Samma bakgrund som de själva använt för att få sina idéer hörda och upplyfta då det varit fint att ha den bakgrunden i medierna. Och då inte bara i svenska medier.
Kritiken mot deras politiska agenda har kunnat avfärdats som antisemitiskt just för att kritiken utgått ifrån deras etnicitet och inte mot deras åsikter.

Att kritisera deras politiska agenda för att inte förespråka svenskars intressen träffar däremot där det gör mest ont. Görs det? Näe. Nästan aldrig.

Men när de för en agenda för svenska intressen, som Korn, Cwejman mfl tycker jag de skall ha kredit för det och inte misstänkliggöras och därmed avfärdas för sin etnicitet för det visar att för vissa att hatet mot deras etnicitet är viktigare än omsorgen om Sverige och svenskar.

Optiken för att se på svensk politik måste vara genom Sveriges och svenskars bästa, inte att vara mot vissa etniciteter för det är inte bra för Sverige och svenskars intressen i världen och i längden.

Grundproblemet är att det är, eller kanske mer var, alldeles för få som såg till Sverige och svenskar intresse under de år den socialdemokratiska internationella solidaritet via FN var de facto landets officiella politiska värdegrund före Sveriges väl och ve. Palme, Schori, osv.

Hur det kunde bli vår värdegrund beror i mångt och mycket på internationell socialdemokratisk politik efter andra världskriget och under kalla kriget där Europas socialdemokrater infiltrerades av kommunister. En fortsättning på kampen mellan Der Bund, bolsjeviker och kommunister in i våra dagar.

Det är bra för Sverige med fler länder i världen som har en fungerande demokrati där ledare kommer och går i fria val. Det gör Sverige tryggare.
Kalifat, diktaturer och falska demokratier ligger inte i Sveriges intressen.

En debattartikel i DN av rabbinen Moshe David HaCohen idag sätter in Förintelsen i en modern kontext apropå Åkessons uttalanden att syriska flyktingar borde återvända hem nu när landet är ”befriat”.
https://www.dn.se/kultur/moshe-david-hacohen-vi-judar-star-upp-mot-jimmie-akessons-uppmaning-att-aka-hem/

Man undrar lite vad Jimmie Åkesson måste göra för att få höra ett snällt ord från en jude. Åka ner till Gaza och handgripligen delta i folkmordet? Skulle det räcka?